... men är lite avig till det.

Vad är det som händer? såg Loe ut att tänka. Och företeelsen är ju något utöver det vanliga, särskilt den här gången då vi hade både Isa och Ian i luciatåget. Vår fina ängel och vår fina pepparkaksgubbe! Och självklart var firandet i stort supergulligt med alla små söta barn.

Att få ur Ian och Isa om de ätit på förskolan är inte det lättaste.

Jag till Isa: Hur mycket har du ätit?
Isa: Jag har ätit upp.

Jag: Hur mycket var det då?
Isa: Jag har ätit allt.

Det säger ju egentligen ingenting om mängden. Och inte är det lättare att få ur Ian heller:

Jag till Ian: Hur mycket har du ätit?
Ian: Jag har ätit två portioner.

Men hur stor en portion är för honom förblir en hemlighet. /Jenny

I år består vårt lilla luciatåg av

en pepparkaksgubbe, en ängel och en tomtenisse.

Idag hade Jenny ett besök inbokat hos specialistmödravården på sjukhuset inför det planerade kejsarsnittet. Under tiden tog jag barnen till Balthazar Science Center. Det var första gången vi var där efter ombyggnaden, och mycket var förändrat. Inte minst det faktum att en hel våning tillkommit! Däruppe fanns ett mysigt fik, LEGO i mängder, lastbilssimulator (Loes favorit!), kluriga dataspel och mycket annat. Barnen lekte och utforskade av hjärtans lust, det blev mycket spring och skratt, men vissa saker var också lite läskiga. "Gruvan" var aningen för mörk och full av konstiga ljud för våra små, även om Loe helt orädd knallade vidare in i mörkret när storasyskonen vände om, hahaha...

Bland alla roliga saker att prova var nog en gammal favorit det som fortfarande höll bäst, även om den fått en ny placering: väggen med knappar som tänds i oregelbunden ordning, där det under en minut gäller att trycka på så många upplysta knappar som man hinner. Oj, vad barnen skrattade och jobbade hårt tillsammans framför väggen (eller ja, samarbete åtminstone ibland i alla fall - blev ju en del knuffar också)!

Men lika glada över att vara där, lika ledsna blev de när jag sa att det var dags att åka därifrån. Jag hade fullt sjå med att samla ihop de spralliga barnen som gjorde sitt bästa för att springa åt tre håll samtidigt (och plötsligt behöva gå på toa - igen...). De hade så mycket energi att de lätt hade kunnat busa där långt efter stängningsdags, men vi kan ju alltid åka dit igen nån gång.

Jag tycker om att ha ett science center så nära, minns ju de spännande skolutflykterna till Teknikens hus i Luleå under uppväxten, och jag är glad att barnen verkar gillar att experimentera och pröva olika saker inom fysik, kemi och annat, och utforska vår omvärld. Det är ett lekfullt sätt att lära sig mer om naturvetenskap och om hur saker egentligen funkar. /Jon

Men vem vet hur länge den blir kvar så bäst att ta oss ut en sväng. Skottning, snöänglar, snöbollskastning, snögubbe, snölykta och lite pulkaåkning. Bäst att få med allt. Loe gjorde skidpremiär, han blir ju trots 1 år och nio månader i övermorgon.

Ian fortsatte att kräkas under natten, men framåt morgonen var han piggare och vid ronden fick han godkänt för hemgång. De hade haft god koll på honom under natten, så det känns förstås bra att han var där han var och de fick fort hjälp när de kom in på kvällen.
När det väl var dags för frukost så var Ian jättehungrig och hade ätit bra och fått behålla det han fått i sig. Ett gott tecken i sig. Men nu ska han ju ta det lugnt och det är inte det lättaste att få honom att inse för han är ju "frisk" nu.
Isa fick vara utan Ian på förskolan idag och det var hon först lite motvillig till, särskilt eftersom det var måndag och det är utedag för hela förskolan. Då brukar hon leka med Ian. Nu hade hon fixat det fint ändå.

Och under tiden var jag på MVC för extrakollen för bebisens hjärtljud. Det är ju en aktiv en det här och nu låg slagen på "bara" 160. Högt, men godkänt. Imorgon är det min tur att besöka sjukhuset för att prata förberedelser inför snittet. Det känns ju lite läskigt för jag vet inte om jag vill veta så ingående...

Det blev en lite mer händelserik avslutning på helgen och början på veckan än tänkt och lite mer ska klämmas in innan nästa helg, men det är ju sådant som är planerat det. Tycker vi håller oss till det nu. /Jenny  

I går eftermiddag ramlade Ian på lekplatsen och slog i huvudet. Där och då verkade det inte så allvarligt, men väl hemma något senare så började han kräkas och säga att han hade jätteont. Eftersom det var kö till 1177 och vi ändå antog att en läkare skulle vilja titta på honom, tryggast för oss alla, så åkte Jon och Ian in till sjukhuset. Läkaren gjorde bedömningen att en röntgen inte skulle behöva göras, men som försiktighetsåtgärd eftersom han fortsätte att spy skulle behålla honom över natt för observation. Nu har natten gått och förhoppningen är förstås att Ian (och Jon då) ska få komma hem idag. /Jenny