Och vi har lyxen att ha en precis lagom stor pulkabacke alldeles i närheten. Idag var det fler som tog tillvara på den fina vinterdagen - full fart på flera i backen!

Via en vinst fick vi möjligheten att beställa och designa egna klistermärken. Barnen gillar ju att sitta med klistermärken och tyckte förstås att det var extra kul när de kunde sätta fast sig själva.

Ikväll var det äntligen omstart för Bamsegympan. Ian och Isa har nog längtat efter gympan sedan den tog slut där någon gång strax innan jul. Det är verkligen en aktivitet som de uppskattar. De har roligt när de är där, de får röra på sig, träffa kompisar och sen känner de sig säkert lite stora också när de får vara där själva.

Så en snabbis till Mini-Zoo passade bra.

Stannade lagom länge för de som inte gillar det

och lagom länge för de som gillar det...

Som ett tredimensionellt Tetris på en rätt så instabil platta som "svävar". Så skulle man kunna beskriva vårt nya huvudbry, spelet Hoverkraft. För att lyckas ställa alla 24 geometriska plastbitar på plattan utan att den välter är faktiskt mycket svårare än det verkar, även när man bara spelar mot sig själv och lägger dem så försiktigt och tillpassat som man bara kan. Eller också saknar vi bara den rätt finmotoriken och matematiska beräkningsförmågan...

Barnen provade spelet men tyckte nog att det var lite väl svårt (rekommenderat från 8 år), även om de skrattade gott när alla klossar rasade ned över bordet och vidare ned på golvet. (Jenny är å sin sida smått skeptisk till spel som "skräpar ned", haha!) Hursomhelst tycker jag att det är ett roligt spel eller tidsfördriv om man vill lägga "patiens". Återkommer med bildbevis när alla klossar till äventyrs ligger på plats. Det vill säga, troligtvis aldrig... Ett extra plus i alla fall för att spelet inte är beroende av några som helst batterier - magnetismen fixar spänningen! /Jon

Våra vänner Simon och Therese har varit så snälla och ställt upp som barnvakter när Loe och Lin kommit till världen. Vid båda förlossningarna blev det mycket längre barnpassning än vad vi hade räknat med, men de har utan minsta antydan tll missnöje tappert passat våra små vildbasar timme in och timme ut - och sen gjort det igen!

Idag kom hela familjen förbi för att hälsa på vårt senaste tillskott, och med sig hade de presenter till alla barn, inte bara "dagens kändis". Jag blev alldeles varm inombords. Känns som det borde varit vi som överöst dem med presenter, för de har ju givit mig möjligheten att få vara med vid födseln av två fantastiska barn (och även vid rutinultraljudsundersökningen av Lin), men just nu kan jag bara med ord försöka beskriva hur tacksam jag är över att få ha dem som vänner. Vänskap är en av livets största gåvor, som man aldrig får ta för given, och jag hoppas att jag framöver någon gång får chansen att återbörda åtminstone en liten del av all deras givmildhet. /Jon

Några fler, lite tröttare, men ännu mer kärlek!

Häromdagen roade vi oss med att leka fram marsipanfigurer som doppades i choklad. Och vi fortsatte med att doppa frukt i den choklad som inte kom till användning. Ett pyssel som mest uppskattades av Isa.