Ja, det är ju ett välkänt begrepp. Amning, sömnbrist och trötthet. Och det är svårt att orka och fungera som vanligt. Tänk och tal påverkas. Som tur är inte så mycket handling (bortsett från bristen på den då) för häromdagen sa jag: "Nu ska jag gå och stryka surfplattan". /Jenny

... hjälpte Ian och Isa till med att fixa till dagens frukost.

Loe var istället fullt upptagen med att stå i fönstret och spana när snö forslades bort.

Pysslet med tejptavlor deltog han däremot mer i och syskonen likaså.

Loe verkar många gånger misstänkt vänsterhänt men det återstår att se.

Roligt med lite nytt och personligt på väggen.

Under dagen har vi även gjort en familjetavla med ett handavtryck var från varje familjemedlem. Ett fint minne!

Isa har pysslat Alla hjärtans dag-kort!

Sportlovsprogrammen består mest av aktiviteter för skolbarnen, men några punkter passar även för de yngre. Som dagens aktivitet för mig, Ian och Isa: förmiddagsbio!
Filmen var med Alfons Åberg och det är en favorit hos barnen som uppskattade visningen av fyra kortfilmer. Ikväll väntar mer fysisk aktivering i form av Bamsegympan som inte tagit lovledigt. /Jon

Vi hyrde en av kommunens gympasalar under en timme och släppte loss barnen idag på förmiddagen. Det är ju trots allt sportlovstider så det här passade bra. Att kunna hyra en gympasal så här är väldigt smidigt och kostade inte många kronor heller. Barnen rörde på sig i hinderbanan som vi satte ihop och med bollarna som vi hade med.
De vill göra detta igen!

Vi besökte utställningen om Sven Nordqvists karaktärer på Kulturfabriken i Skövde. Den var inte så stor, men mysig och väldigt detaljrik och mycket smått att titta på för ett vuxet öga. För små händer fanns surfplattor, en rymdraket att trycka igång, maskeradlåda, Pettsons hus med köksgrejer med mera att underhålla sig med.

När jag var yngre hjälpte jag en släkting att flytta från sin lägenhet i Luleå. Han var bipolär, fast på den tiden kallades det manodepressiv. Så när han hade sina uppåtperioder hade han alla möjliga (och omöjliga) projekt igång. Han lagade gamla bilar, fixade TV- och radioapparater plus en massa annat. Vi kom bra överens, han lärde mig massor och hjälpte mig ofta. Men när han hade sina deppiga stunder gjorde han I-N-G-E-N-T-I-N-G produktivt. Vilket i sin tur innebar att en himla massa projekt tvärstannade och tillhörande prylar blev liggande.

Något jag snabbt insåg när jag skulle tömma lägenheten var följande: Han. Hade. Sparat. På. Allt. ALLT! Överallt stod grejer, förråden var fyllda med banankartonger från golv till tak. Vet ni hur mycket en banankartong full med bilreservdelar väger? Massor! Till råga på eländet bodde han flera trappor upp (självfallet utan hiss). Vet inte hur många vändor jag körde med fullastat hyrsläp till återvinningscentralen, men efter några om och men var lägenheten tom och slutstädad.

Jag har sedan dess själv flyttat runt en del, både med och utan Jenny, och det här har jag erfarit: Jag. Har. Sparat. På. Allt...

Jamen, när man hittar tre närapå identiska blåa glasskålar utan att minnas en enda, det är då (om inte förr) som man börjar inse att ens saker börjar äga en själv. Och livet, trots vad reklamen vill få oss att tro, går inte ut på att ha så många saker som möjligt i sin ägo. Ett av förra årets nyord var "döstäda", något jag först trodde betydde att det är dödens tråkigt att städa (vilket det ju också är), men det handlar mer om att ordna undan merparten av sina saker medan man fortfarande är "alive 'n' kickin'" så att ens efterlevande slipper så mycket av det omaket som möjligt. Vi knogar och gör då och då våra små rensningar av diverse saker som läggs på hög och samlar damm, en nödvändighet när man bor i ett litet hus om man vill ha lite svängrum. Men skulle vi någon gång ändå besluta oss för att flytta till något större (hej Drömvinsten!), skulle vi kanske också överväga att leja bort flyttstädningen - om inte barnen då är gamla nog för att göra det åt oss, vill säga... /Jon

I samarbete med DS Facility Management