Inom loppet av några månader har jag haft ett antal obehagliga och oförklarliga händelser. Symptomen stämmer i mångt och mycket överens med kärlkramp, med det stora undantaget att "anfallen" kommit i vila eller stunder av minimal fysisk aktivitet. Men ett stort tryck över bröstet, andnöd och en strålande smärta upp till underkäken, där varenda tand känns som om den ska sprängas har varit ganska "onajs" att uppleva. Smärtan har varat några minuter för att sedan försvinna lika plötsligt som den kommit, utan några efterdyningar.

Efter fjärde anfallet tyckte Jenny att det var dags att kolla upp vad det kan vara, och eftersom hon sparkat iväg mig till vården förut i rättan tid (för att konstatera astma och närapå brusten blindtarm) var det bara att masa sig iväg. På vårdcentralen i Karlsborg mätte en läkare vilo-EKG, blodtryck och syremättnad, men för att få remiss till arbets-EKG på Skas i Skövde, var jag även tvungen att besöka "min" vårdcentral i Tibro. Efter blodprov och ny undersökning av läkare, fick jag ganska omgående remiss till Kliniskt fysiologiskt laboratorium (långt namn...), som bokstavligt talat låg mitt emot Blodcentralen, där jag varit massor med gånger.

Där undersöktes jag av inte mindre än två biomedicinska analytiker och en speciallistläkare. Först ännu ett EKG i vila för att sedan göra ett arbetsprov på en träningscykel, inkopplad med en mängd slangar med sugkoppar till en EKG-apparat, samt en doppler som mätte blodtrycket.

Som att gosa med en bläckfisk...

Jag fick hålla 60 varv/minut och varje minut ökade belastningen. "Som att cykla i en allt brantare uppförsbacke med samma växel" - för en mer pessimistiskt lagd person skulle det kunna vara en aforism för livet. Men som den positiva nolla jag är har jag levt länge nog för att veta, att efter varje uppförslut kommer förr eller senare en utförslöpa. Men den nionde och sista minuten var faktiskt en riktig plåga, tio sekunder kändes som tio minuter och det var bara på ren vilja som jag kämpade i mål.

Förvånansvärt nog var mina värden inte så pjåkiga för en lagom tjock man i sina bästa år som försummat träningen alltför länge, men nog flimrade det allt lite för ögonen ett tag efter att jag på skakiga gummiben stigit av cykeln, och som ett brev på posten kom huvudvärken senare på kvällen. Men inget visade på att något är fel med hjärtat, så det hela förblir ett mysterium. Nu har jag inte känt av det på över en månad, och förhoppningsvis aldrig mer, men visst åldras man en del i sinnet när kärlkramp förs på tal - ändå är jag ju fortfarande bara 25 år, konstigt nog... /Jon

Det blir inga julklappar om man inte är snäll och det finns ju en som inte gjort mycket annat än busat i flera år. Så när Jultomten får en önskelista från Sommarskuggan blir det BIG NO! Nissen, Tandfen och Påskharen fick också göra några biroller i detta korta filmklipp.

Att inget är som det borde går ju ingen förbi, inte heller tillställningen som brukar vara i samband med första advent i Tibro. Men årets alternativ var väldigt stämningsfullt, undrar om det trots allt inte var både roligare och mysigare - och då har ändå inte julkalendern med mössen Thure och Berta dragit igång än!

För att inte riskera att hamna i någon onödig trängsel passade vi på att gå ut och kika igår kväll istället. Vi såg den jättestora jultomten på torget och de otroligt fint inredda skyltfönstren i gamla Tibro, barnen lekte i snöhögen, dansade och sprang runt med mera, men det viktigaste av allt var nog att lämna önskelistorna i lådan som skulle nå fram till tomten i tid!

Novemberkaktusen blommar!

Jag har fixat ihop 28 stycken uppdragskort för stora och små som nu sitter uppsatta runt Ånaplan. På korten står olika uppdrag om på vilket sätt som man ska ta sig mellan de olika stoppen. Det kan vara med bamsekliv, som ett spöke, på tårna, det snabbaste man kan osv. Allt för att sprida lite rörelseglädje! Bildjakten som vi satte upp i tisdags fick oväntat mycket härlig respons så förhoppningen är att även detta tilltag ska falla i god jord. För oss blir det i alla fall lättare att ta oss ut om vi har ett mål och om det dessutom finns något för barnen att ta sig för under utevistelsen brukar det bli roligare. /Jenny

Igår var det studiedag och för att inte bli för stillasittande hade vi förberett en bildjakt med juliga motiv. Bilderna satte vi ut här och var på Ånaplan för barnen att leta efter. Vi hade också satt fast en bit reflextejp på fram- och baksidan så vi kunde köra ett varv till med ficklampor när det mörknat. Vi tipsade om det här i Tibro-facebookgruppen och fick ett väldigt positivt gensvar, och just därför får bilderna sitta kvar lite till så fler får möjlighet att testa. Det är ju lite isolerade tider men att ha ett mål, som att leta efter bilder, kanske får fler att ta sig ut.

Lin har fått plats där vi önskade, på samma ställe som Loe och där även Ian och Isa har gått. Vi är väldigt nöjda med den förskolan och det är roligt att Lin också ska gå där. Hon börjar på att bli så stor och i och med att det inte finns så mycket för henne utanför hemmet så kommer det här säkert bli toppen.

Men i nuläget är det lite osäkert för 15-timmarsbarnen. Under en period framöver får 15-timmars i kommunen vara hemma för att avlasta trycket då mycket personal är sjukskriven. Nu blir Loe hemma till tidigast 8 december och då är det ju ändå inte långt kvar till jullovet så vi får se. 

Det är ju väldigt ovanligt att barn under 10 år smittar och nu har det gått nästan två veckor sedan Isas smittotillfälle och ingen av oss har känt av något. Men igår kom det dock information om ett nytt eventuellt smittotillfälle. Dock inte så långt efter det första så "karantänen" påverkas inte så mycket.