jennyjon - vår vrå av världen

Inlägg publicerade under kategorin Nalle

Av Jenny och Jon Sjöberg - 9 juli 2016 21:15

Jag känner att jag behöver skriva av mig lite, fast vet inte hur jag ska börja. Det var länge sedan jag skrev ett inlägg överhuvudtaget, men detta är särskilt svårt att hitta orden till. Jag saknar Nalle. Mer än jag kunnat ana. Han var ju en så självklar del av vårt liv under så lång tid. Alltid med på allting. Eller, ju äldre han blev, alltid här när man kom hem. Han tog plats. I bilen, i soffan, på golvet. Ofta låg han i vägen, man vande sig att kliva över honom. Eller snubbla, när han ofta fick för sig att resa på sig just då. Han gillade att ligga ute i trädgården och bara spana, lukta och lyssna. Som den vakthund han var. Det gjorde inget om det var snö, tvärtom. Han älskade snö. Ett år fick han faktiskt det i födelsedagspresent, mitt i sommaren...

Nu är det tomt. Överallt. När jag öppnar bakdörrarna på bilen, förväntar jag mig att han ska ligga där på sin bädd och titta upp. Men nu står bara barnvagnen där. Soffan känns onödigt stor utan honom. Det är märkligt att sitta på hans favoritplats, där han brukade ligga och halvt drömmande blicka in i brasans glöd. Han kunde dåsa till och inte märka att alla andra gick till sängs. Ingen att sitta bredvid och långsamt stryka över pälsen längre.

När det blir några rester över efter maten, hinner jag tänka "ska Nalle få dem?". Till och med dagen då vi skulle åka och hämta hans aska, när jag kollade i köket så att inte barnen dragit igång spisen, kastade jag reflexmässigt ett öga på Nalles vattenskål så att han skulle ha vatten när vi åkte. Den stod inte heller kvar.

Inte ens att hämta tidningen är som förut. Den brukade jag ta med mig in efter Nalles morgonpromenad. På kvällarna kommer en rastlöshet över mig. Vanan vill ut och gå. Mot slutet gick han verkligen inte fort, men det var ändå vi två. Överallt, jämt, i ur och skur. Hur många mil gick vi egentligen genom åren? Och som jag torkade den hunden! Regn, snö, lera, sand, växtdelar... Säkert flera kubik totalt. Han hade så mycket päls. Man kunde kamma i timmar utan att det märktes, högarna med löshår blev groteskt stora. Svårt att hitta fästingar i allt fluff. En dag, när vi bodde i Fagersanna, hittade jag fjorton stycken på en gång. Den sista hittade jag på honom strax efter att han dött. Hur länge vi kommer att hitta hans hårstrån vet jag inte. De är överallt. Till och med i frysen.

Minnen. Så många. Inte bara roliga, förstås. Hundägarlivet blev inte alls som vi trodde. Förstås. I det stora hela blev det bättre. Det är svårt att förstå. Nästan tio år av kärlek. Villkorslös från hans sida. Ibland förtjänade jag verkligen inte den.

Förhoppningsvis bleknar det ledsamma bort med tiden. Veterinärbesök, djursjukhus, operationer, diagnoser, mediciner, specialfoder, kosttillskott, ramper... Så lång tid på sig att förbereda sig för det ofrånkomliga. Ändå var det inte tillräckligt. Jag vill minnas schäferblandningen med hängande öron, så full av energi och "flyt i steget", som helt glatt och oförskräckt ville hoppa in i vår bil den allra första gången vi träffade honom. Nalle älskade att åka bil! Färdens längd och mål spelade ingen roll, han bara satt där bak och tittade sig obekymrat omkring. Kul att få vara med. Hade någon velat kidnappa Nalle, hade denne någon bara behövt öppna bildörren...

Nu är hans aska spridd för vinden. Jag hoppas att han någonstans springer i den, med de där mjuka hängöronen fladdrande upp och ned. Kanske bär han på en stor gren som han trixar med och tuggar på. Kanske jagar han strandskator längs en lång strand. Kanske låter de honom tro att han verkligen hade en chans att få fatt dem. Sedan traskar han ut i vattnet, dricker en slurk och grimaserar över hur salt det är. Nu har han inte längre ont. Nu är han inte längre här. Bara sorgen och saknaden. Och glädjen och kärleken. /Jon


Av Jenny och Jon Sjöberg - 8 juli 2016 08:30

 

Nalle



* 20 juni 2003


Vår trogna vän med sin kravlösa kärlek lämnade oss



Tibro

1 juli 2016

 

_____________

 

 

Vår trognaste vän in i det sista,
med en kärlek som aldrig kunde surna.
Du var allt vi aldrig ville mista.
Så vad återstår nu? Din aska i en urna.

 

Och detta tysta tomrum som uppstått.
För över liv och död kan vi ej råda,
bara acceptera att ödet kommit och gått.
Och spara våra minnen i huvud och låda...

 

© Jenny Sjöberg

 

____________________________

 


Av Jenny och Jon Sjöberg - 3 juli 2016 14:30

Medan vi andra höll på och jobbade med och lekte vid sommarens projekt, att bygga ett piratskepp, så låg du lugnt i gräset i Loes närhet. Som du älskade att bara ligga ute i gräset, eller ute i snön för den delen!

Livet går vidare. Vi bearbetar sorgen. Ibland går det bra. Ibland går det riktigt dåligt... Men om det inte kändes så här starkt så skulle du inte ha betytt någonting. Du betydde så mycket. Och vi försöker mellan varven att inte gråta för att det tog slut, utan le för att du hände oss.


Av Jenny och Jon Sjöberg - 3 juli 2016 12:04


December 2006. Bästa julklappen!

Av Jenny och Jon Sjöberg - 2 juli 2016 16:54


Ditt tasstryck är förevigat i våra hjärtan.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 1 juli 2016 20:52

Idag har varit en oerhört tung dag. Nalle har funnits i våra liv länge. Till jul skulle det ha blivit tio år sedan som vi hämtade hem honom från omplaceringshemmet. Då var han 3,5 år och vi fick nyligen uppleva hans 13-årsdag. Otroligt med tanke på hans svåra sjukdomsbakgrund.

Att hans sista stund skulle komma var vi medvetna om, en försämring hade börjat märkas av mer och mer, men det är ändå en omöjlig uppgift att försöka tygla alla känslor som kommit över oss idag. Barnen har stundom haft mycket ledsna föräldrar och det har varit svårt att förklara för dem vad som hänt.
Nalle blev plötsligt sämre och veterinär var kontaktad för att låta honom somna in. Men det sista gick fort och veterinären behövde inte komma. Med husses ömma strykningar över pälsen tog Nalle sina sista andetag. En tröst ändå i det stora hela att vi slapp tvinga fram något. Hans övertid tog slut där och då med hans flock samlad. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 1 juli 2016 13:06

Idag tog det slut. Nalle har lämnat oss. Känslorna går inte att beskriva just nu. Vår älskade Nallebjörn har gått vidare. Vi hoppas att han fick ett så bra liv som gick hos oss. Vi kommer aldrig att glömma och vi kommer alltid att älska - vår fina, fina Nalle. Nu blir det väldigt tomt...


Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro med tre barn: Ian, Isa och Loe. Bf i jan -18 för Lin.

Vi bloggar varje dag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com
Välkommen till vår vrå av världen!

Besökare just nu...


Ian

     

     Född: 120912 (42+4)
     Klockan: 02.31
     Vikt: 3500 g
     Längd: 53 cm

Isa

    

 

     Född: 140627 (40+1)
     Klockan: 01.31
     Vikt: 3830 g
     Längd: 51 cm

Loe

       

     Född: 160313 (42+1)

     Klockan: 18.57
     Vikt: 3685 g
     Längd: 51 cm

bloglovin
jennyjon

Följare

bloglovin

Tävla hos oss!

Just nu pågår ingen tävling.

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Gratis till gravida

HÄR finns en lista på olika gratiserbjudanden till gravida.

 

               

 

Besöksstatistik

Bloggportalen

RSS

Gästbok

   

Tourn

http://www.tourn.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se