Det blir verkligen inte så många inlägg i kategorin "Gravid för fjärde gången". Jag skulle ju kunna skriva om den aktiva bebisen som håller mig vaken om nätterna, foglossning och låsningar, bristningar, flåsighet, osmidighet, märkliga drömmar med mera... Så visst händer det saker men finns ju lite "vana" nu när det inte sker något som är utöver det som man kan förvänta sig även om det är motigt att ha det så ibland ändå förstås.

Fredagen är dagen som vi går in i en ny vecka på och nu befinner vi oss i vecka 31. Det rör ju lite på sig nu! Och som mest 69 dagar kvar och jag hoppas att jag slipper ifrån tidigare än så, men har inte hört något än från sjukhuset om operationstid. Så snart som möjligt efter nyår är min förhoppning. Gärna första januari klockan 00.01 ...
Häromdagen köpte vi ett babyskydd så vi kan komma hem från BB. För det vill jag verkligen göra fort, för där har jag aldrig trivts även om de nu ska ha renoverat och att det kanske blir ett eget rum i och med snittet. Med Loe var jag hemma knappt ett dygn efter att de plockat ut honom och jag hoppas att det ska bli detsamma den här gången. Det får bli smärtstillande hemma och Jon har givit mig sprutorna med blodförtunnande Fragmin tidigare. De ser jag inte fram emot - svider något fruktansvärt. Babyskyddet som vi hade tidigare till Ian, Isa och Loe hade blivit för gammalt. Vi har gått igenom bebissakerna på vinden och där finns det som vi behöver: babygunga, babysitter, bröstpump med mera.
Bebiskläderna har vi däremot inte gått igenom än. Men vid ultraljuden har det inte varit några tveksamheter om att det inte skulle vara en tjej så blir väl till att kolla igenom kläderna efter Isa. Lite dålig tajming att Isa är född mitt i sommaren och den här bebisen kommer att födas mitt i vintern. Även mellan Loe och Ian skiljer det på samma sätt, Loe föddes på sena vintern/tidiga våren och Ian sena sommaren/tidiga hösten, så stämde inte helt i klädesväg.  
Vid det här laget hade säkert BB-väskan varit packad sedan länge med Ian, nu har jag inte ägnat det en tanke än.

Kejsarsnitt och eventuella komplikationer oroar en del, sedan att det säkert är gott om hemska sjukdomar i omlopp vid den här tiden, så vi får väl se när vi släpper tillbaka Ian och Isa till förskolan och sedan vet ju inte vad det här är för sorts bebis. Ian var ju den som aldrig sov, medan Isa och Loe varit lugnare så sett. Men vildare under uppväxten. Loe helt klart vildast...

Hursomhelst så ser vi fram emot att träffa den här lilla tjejen och hoppas att tiden fram till jul och nyår kommer att rinna på bra. /Jenny

Den där sovmorgonen som man skulle behöva efter en heldag på Liseberg uteblev ju förstås. Barn i både mage och utanför satte stopp för det och det var lika bra att köra på med dagens punkter.
Efter frukost åkte vi iväg för att lämna återvinning och handla lite på Ica men huvudmålet var att besöka Netto och köpa Halloweengodis och adventskalendrar med lite småsaker i luckorna.
Hem till lunch och sedan var det dags för MVC-besök. Isa ville följa med mig så det fick hon. Hon tycker ju att det är spännande med bebisen och att få en lillasyster. Det var väl egentligen inte så mycket som hände där. Mår ju inte värre än vad jag förväntat mig, blodtrycket var okej, 130/70, sf-mått 29, bebisens hjärta slog fint och eftersom jag hade 117 på blodet förra gången så har det inte varit nödvändigt med järntabletter. Det ska bli ett prov nästa gång så får vi se efter det.

Frågan om vaccinering inför influensasäsongen dök upp och jag har ju tagit den vid tidigare graviditeter så blir väl av den här gången. Jon brukar ta för sin astma så vi kanske kan lösa det tillsammans när det var dags för drop-in. Ett paket hann vi också hämta.
Hemma var det utklädningsdags för sagostunden på biblioteket med rymd- och superhjältetema. Iväg till det. Sagostunden avslutades med disco och även Loe svängde sina lurviga på dansgolvet. Han var en liten mini-superhjälte. Ian fick välja fritt och då valde han att vara en minion och även Isa fick välja och hon valde Doktor McStuffins. Kanske inte de första man tänker på när man hör ordet superhjälte, men en av minionerna räddade ju de andra i ena filmen och att Dr McStuffins hjälper leksaker och gosedjur går ju inte att ta miste på.
Vi lämnade discot och for hem för lite vila och mellanmål innan kvällen avslutades med Bamsegympa. Och oj, så trötta de var... eller inte... Tur att en lite lugnare dag väntar imorgon. Eller hur var det nu igen...? /Jenny

Med bara en liten miss, men den berodde inte på oss. Idag var en dag fullproppad med hållpunkter och saker som skulle ske däremellan. Egentligen skulle Ian ha varit ledig hela dagen, men så skulle de på utflykt på förskolan: bussresa till Rankås.
Och eftersom han gillar att åka buss och att det är roligt när de gör något utöver det vanliga fick vi lösa det med att Jon lämnade honom på förskolan på morgonen och så kunde Ian åka med bussen och vara med en stund på utlek med superhjältejakt och fika på friluftsområdet innan vi hämtade vi upp honom där.
För idag hade jag fått kallelse för besök på sjukhuset för "kontroll av moderkakans läge o disk. kring kommande kejsarsnitt". Men bara hälften av det uppfylldes dock.
Redan igår tjuvstartade vi med en vända till Skövde för behoven hade hopat sig och vi anade att vi inte skulle hinna med allt vi ville få undan idag. Och det hade vi inte heller gjort...
Första stoppet blev för mat så det var avklarat. Vi hann med lite till innan det var dags för sjukhusbesöket. Jag har ju försökt hitta bra saker med att det ska bli snitt igen, för jag upplevde den vaginala förlossningen som mer positiv. Och en av sakerna som jag som kontrollfreak gillat är att jag ju kommer att få reda på när vi får träffa vår bebis.
Nu fanns det dock annat som behövde kollas först, som just moderkakans läge eftersom det varit svårt att se tidigare och det fanns risker när den låg i framkant. Men nu visade det sig att den ligger utan anmärkning i framkant.
Bebisen, som nu helt säkert är en tjej, vår Lin, mår bra. Det blir som läkaren sa "ingen femkilosbebis" för hon följer medelkurvan, flödet i navelsträngen var bra och allt annat som läkaren kunde se, samt det hon undersökte på mig.

Men så till det stora men:et. Vi var ju inställda på att få ett operationsdatum idag, men efter läkarkontrollen fick jag träffa en barnmorska som berättade att operationsschemat för nästa år inte är satt än och inte kommer att göras förrän tidigast i slutet på november. Så då eller i början på december får jag veta när. Det blir ju inte alls så långt ifrån den dag som jag är beräknad.
Väldigt snopet minst sagt.
Det är bara att invänta nästa kallelse och besök på sjukhus igen då jag ska informeras mer om snitt och träffa narkosläkare. Vid de akuta snitten har ju allt bara rullat på. Jag hade ju hoppats på att slippa sjukhuset innan det väl var dags, men så blir det inte nu då. Fast förstås skönt att få reda på att allt står rätt till, och vid snittet ska de också kolla hur ärrigt det verkar. Alltså om det skulle finnas något hinder för ytterligare graviditeter för något maxantal för snitt hade de inte, det är personligt så sett.
Efter sjukhusbesöket väntade STORhandling på Coop. Inte det roligaste att göra, men skönt att fylla upp hemma. Och sedan ytterligare något stopp innan vi skyndade hem. Uppackning, mellanmål och så ännu mer skyndsamt iväg till ishallen för skridskoskola. Nu kändes det som att barnen gjorde några små framsteg. Kanske kan sluta skridskoskolan till jul ändå...
När de gick av isen fick vi stressa ytterligare för vi behövde hem så Jon kunde ta sig iväg på föräldramöte på Ians, och nu snart även Isas, förskola. Bara ett höstlov bort nu. För barnens del blev det kvällsmat och nattning.
Vi fick ihop den här dagen och hann det vi tänkt, enda missen var då att det dröjer med vetskap om förlossningsdatumet, men nu kan vi göra helg och veta att vi fått undan väldigt mycket av det vi tänkt. Och denna kväll lämnar också lite ledig tid så här ska senaste avsnittet av Bonde söker fru streamas. /Jenny

Vardagar och helger rinner iväg så fort men märkligt att det ännu inte känns som att graviditetens slut närmar sig. Fortfarande långt kvar och otympligare blir det. Men på helgerna är vi i alla fall två om det här. Jon var ledig i fredags och tog med sig Ian och Isa för att köpa ved. Det blev totalt tre vändor med släp, men barnen var bara med på första.
Under den turen hade jag med mig Loe som shoppingkompis och vi handlade handskar inför vintern. Och så lite annat. I förrådet staplades det med ved allteftersom och det här blev en självklar hämtmatsdag. Fredagmyset satt väldigt bra det också på kvällen även om vi inte orkade vara vakna så länge.
Igår hämtade vi upp en kompis och jag och hon for på klädbytardag i Mölltorp medan Jon traditionsenligt lekte med barnen på den närliggande lekplatsen. Många fynd blev det och barnen var ju helnöjda de med - alla glada!

Det blev även ett till second hand-stopp på hemvägen - ännu mer miljötänk och fyndigheter! Och så lite tur på det. Att spara pengar är det svårt att inte känna sig nöjd över.
Eftermiddagen gick åt till en del bilfix då vi för några dagar sedan hade oturen att få punktering på ett av bildäcken. Men nu verkar det vara löst. Men ännu en kväll då det var skönt när det var dags för lördagsmys.

Denna dag har varit mulen och regnig men vi har gjort oss redo för en ny vecka. Torsdagen blir väldigt hektisk med minst fyra fasta punkter, så den dagen lär rulla på bra. I övrigt så väntar allt från öringsafari till Halloweenvandring. Och vips så befinner vi oss i vecka 30 med bara ett 70-tal dagar kvar...
På förmiddagen var vi iväg til badhuset i Karlsborg och passade på att bada i och med att skridskoskolan är inställd under den här veckan på grund av hockeyturnering i ishallen. Och det hade nog inte barnen något emot alls. /Jenny 

Det är både fördelar och nackdelar med att de övriga tre barnen tar upp så mycket tid. Nu går det inte alls att ha samma koll på bebisens rörelser, vilken vecka och dag vi befinner oss i (utan app...) eller var bebisen är i utvecklingen...
När man inte har så mycket annat runt omkring är det väldigt lätt att gå upp i en graviditetet. Med Ian var ju allt så nytt och den tiden såg helt annorlunda ut. Nu måste ju barnen utanför livmodern komma i första hand.
Bland nackdelarna finns ju då att möjligheterna till att vila, som säkert skulle vara välbehövligt, knappt inte alls finns om dagarna då det ofta går i ett. Visst finns det flera gravidåkommor där, även om att ha sluppit ifrån gravidillamåendet och allt som medföljde med det var en otrolig lättnad.
Men magen är ju väldigt klumpig, det är svårt att sova, sammandragningarna är tuffa, jag känner av foglossning med mera. Nu skulle det ju kunna vara betydligt värre och det här känns ändå överkomligt. Jag orkar cykla med Isa och Loe i cykelkärran när vi ska något längre, även om det är svettigt.
Att jag redan nu befinner mig i vecka 28 (27+0) kom nästan som en överraskning när appen meddelade det.

Och i och med det planerade snittet är det som mest 90 dagar kvar. Jag har tid på sjukhuset och då ska jag få mer information. Tanken på snitt känns fortfarande sådär, även om kontrollfreaket i mig gillar tanken på att veta exakt när det kommer ske. Planeringen innan med saker och vila kan ju komma att läggas upp på ett helt annat sätt nu.

Fast datumet för då det är tänkt kommer vi nog att hålla för oss själva när vi får reda på det.
Om bebisen inte får för sig något annat förstås. Vid RUL sa de med stor säkerhet att det är en tjej (men jag ska självklart fråga igen) och Isa är ju den av de tre där värkarna satte igång på egen hand på utsatt dag och som dessutom vägde mest. Den här bebisen kanske kan slå det...? Enligt appen så skulle bebisen med stora chanser klara en eventuell förlossning nu och det känns tryggt att veta ändå, även om den ska hålla sig därinne ett bra tag till.

På tal om drömmar så besvärar de i alla fall mig om nätterna. Minns flera stycken när jag vaknar på morgonen men det mest otroliga var nog härom natten. Under dagen innan hade jag sett en kvinna som jag inte kunde placera, hon såg bekant ut men jag brydde mig inte mer om det då. På natten drömde jag om henne och där listade jag även ut vem hon var, vad hon hette och varför jag kände igen henne. Det var nästan lite kusligt.
Det känns nästan lite overkligt att veta att inte långt efter nyår så har vi en bebis. För lite drygt fem år sedan hade vi inte ett enda barn och då kommer vi att ha fyra! Alla är ju planerade, men ändå. Och det är klart att längtan finns där, även om den inte kan ta lika stor plats nu.
Det är bara att hoppas att tiden fortsätter att rulla på och att en inte alltför svår tid framöver väntar. Inom kort är det höstlov och då ska vi hitta på lite roliga saker och sedan har vi fått ett startdatum för Isa och inskolningen på förskolan. Det känns bra att veta att hon kommer att gå en tid innan jul för sedan får vi se hur länge hon och Ian får stanna hemma när bebisen kommer. Ryktas ju om ett RS-virus-år...
Men en sak i taget. Först helg! /Jenny

Det var inte vi som kom på idén med vårdträd, men känner inte att barnen ska behandlas orättvist så samtliga har sitt eget. Ian har ett plommonträd, Isa har päron och Loe ett äppelträd. Och nu hoppas vi att vi inte går händelserna för mycket i förväg, men Lin känns som vår bebis så vi har planterat ett träd till henne också. Vi vill inte behöva vänta till nästa sommar när hon kanske är drygt tre månader bort. Dessutom skaffade vi nu ett träd som ska pollinera Isas träd som inte alls gav någon frukt i år. Detta nya träd ska bli det största av de fyra så vi planterade det så att det så småningom ska ge skugga för barnen i sandlådan.