jennyjon - vår vrå av världen - livet med fem barn

Inlägg publicerade under kategorin Gravid för tredje gången

Av Jenny och Jon Sjöberg - 21 januari 2016 18:00

Igår var jag hos barnmorskan och jag berättade om min oro när det gäller sf-måttet och de båda extrakontrollerna eftersom det gått upp och ner med kurvan. En gång kändes väl okej, men när det blev en konstig mätning en andra gång så växte oron. Efter den mätningen så skulle måttet ha varit detsamma som för två veckor sedan och det hade nog varit svårt att gå därifrån utan mer oro. En mage med en bebis som växer ska ju öka...

Så i samförstånd med barnmorskan kom vi överens om att ordna med en kontroll inne på sjukhuset. På min vårdcentral finns inte möjlighet till ultraljud eller CTG, hon mäter magen med måttband och lyssnar på hjärtljuden med en doppler. Med Isa kändes det helt okej för det var aldrig några konstigheter men nu kändes det inte lika tryggt. Särskilt inte när kurvan började få kullar.

Efter besöket hos barnmorskan skulle jag vidare till provtagningen för läkaren som kollat upp den tidigare blodstatusen ville ha ett nytt prov. Den här gången fick jag ett rejält blåmärke på armen och det blödde betydligt mer än de tidigare gångerna. Jag är inte alls så förtjust i det här nålandet och personalen på provtagningen har dessutom svårt att hitta rätt

på mig. Men gjort blev det, och under tiden kontaktade barnmorskan antenatal på sjukhuset och jag fick en tid.



Det var ganska nervöst innan dagens besök på Specialistmödravården, men jag kunde gå därifrån med enbart positiva besked. Bebisen har vuxit precis som den ska, och faktiskt lite till. De kroppsdelarna som skulle mätas för att ta reda på det mättes alla tre gånger var för att få ett medelvärde. Det såg bra ut med mängden fostervatten. Det såg bra ut med näringstillförseln i navelsträngen. Moderkakan ligger inte ivägen för en vaginal förlossning. Och det är nu verkligen helt klart att det är en pojke. ALLT såg bra ut och i magen finns en välmående bebis där alla möjligheter för en "normal" förlossning finns, när den nu känner sig redo. Vi väntar i alla fall på dig, Loe! Fast dröj inte för länge är du snäll... ;) /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 14 januari 2016 19:00


Redan igår började temperaturen krypa neråt och i morse var det kyligt. Men jag och barnen gick iväg till förskolan. De sitter ju i overaller, vinteråkpåsar och annat varmt och gott i vagnen, medan jag fick dra på mig thermokjolen för att inte frysa. Upprepade ordet "apelsin" för att hålla igång blodet i kinderna. ;)

Tyvärr, men nödvändigt, blir det mycket tvätt, städ och annat inte så roligt när Ian är iväg till förskolan. Men idag blev det all in på lek och pyssel med Isa. Vi lekte i lekrummet med lite av varje, pysslade, målade och var ute i trädgården där Isa bland annat körde isbilen som Jon byggt till barnen.

Men så gick det som det gick och när vi skulle hämta Ian så gick hennes sömn inte att stoppa och jag satt i kapprummet på förskolan med henne sovande i knät. En av fröknarna var snäll och hjälpte Ian på med vinterkläderna. Och inte helt oväntat var han mycket mer medgörlig när det var någon annan som tog på honom. Längtar ju efter värmen alltså...



I och med Isas oplanerade sovstund trodde jag chanserna för eftermiddagsvila var bortblåsta men hon sov faktiskt en stund till, och Ian också. När Ian är vaken hela dagarna, som igår till exempel, så lägger han sig tidigare på kvällen och vaknar tidigare. Men imorgon behöver ingen vakna tidigt här för då har vi inget att passa. Lär väl bli sent i säng, men kan de bara sova till sju i alla fall så är jag nöjd.

Jag och Jon möttes bara i dörren när han kom hem från jobbet för då skulle jag iväg till barnmorskan, besök i vecka 34, 33+5. Och magmåttet fortsätter att krångla. Mindre nu än förra gången, men förhoppningsvis så berodde det på att bebisen trängt ner. Huvudet var dessutom ruckbart, hårt mot hårt nämndes.

Det kan ändras förstås men som omföderska är det inte troligt att det blir fixerat ändå. Jag har ju känt att det tagit emot när jag gått, särskilt i trappor, och jag har blivit kissnödig så lätt. Det har varit ett tryck neråt som kommit nu på sistone och det fick ju sin förklaring.

Men det här var väl ändå lite tidigt att få det här trycket neråt... Fast kan ju ändå ändras. Finns ju inget säkert när det kommer till graviditeter. Men ett mått som inte ökar leder till extrakontroll så i nästa vecka ska jag tillbaka - igen.

Och sen ska det göras en blodstatus igen. Så både extrakoll och provtagning i nästa vecka. Men allt verkade vara bra med bebisen just nu, sämre med humöret på mamman efter detta. Tröstshoppingen efter MVC-besöket var väldigt befogad. ;) /Jenny

 

Av Jenny och Jon Sjöberg - 5 januari 2016 15:15

Dagens extrakontroll hos barnmorskan blev bara lugnande. Nu var barnmorskan mer nöjd med sf-måttet som hon fick fram. Men att det skulle ha ökat med 2,5 cm på en vecka är ju inte rimligt så något stämde inte sist. Nu är måttet 33 cm och hjärtljuden på den pigga bebisen låg på 148. Den låg uppochner även den här gången och det känner jag också och det stämde att den hade rumpan där jag misstänkte att den var. Och äntligen bra resultat på blodvärdet, 118 (bättre än vid inskrivningen!), så att äta järntabletter i kombination med B-vitamin har uppenbarligen fungerat riktigt bra. Det var med väldigt lätta steg jag gick hemåt. Eller i alla fall så lätta som de kan bli nuförtiden med det här extrabagaget... ;) /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 2 januari 2016 22:20

Ja, nu rör det på sig. 55 dagar kvar men bebisen är ju färdigbakad om 41 dagar. Jag hoppas på så lite övertid som möjligt. Förstås. Tycker att jag har en hel del flextid tillgodo från första graviditeten. 18 dagar extra! Tog ju bara in 1,5 timme nu senast. Bebisen är fortsatt aktiv och har lagt sig till med att ha hicka någon gång mellan tre och fem på morgonen. Omöjligt att sova då. Det känns fortsatt mer långt neråt som om den står på huvudet. Om magen har vuxit eller ej vet jag inte. Så svårt att avgöra och ge mig på att försöka mäta själv tänker jag inte göra. Det får bli barnmorskans sak att ta reda på under extrakollen. Jag håller, eller försöker, hålla koll på fosterrörelserna... och tittar vare sig jag vill eller ej efter blod. Vi har ju hört historier om moderkakor som börjar lossna, inte har försörjt tillräckligt med näring och så vidare... Med Isa fick jag en ganska lugn graviditet, kunde lägga upp den bra på egen hand utan så många yttre påfrestningar bortsett från hur det är att ha barn att ta hand om samtidigt. Lärde mig från Ian att vissa människor bidrar inte på något positivt sätt och att de då kan kvitta. Och förlossningen med Isa blev mer i närheten av hur jag föreställt mig. Att värkarna påbörjades på utsatt dag var dock en stor överraskning. Kör gärna på en repris där! /Jenny

 

Av Jenny och Jon Sjöberg - 30 december 2015 18:00


Första barnvagnen är stort. Till Ian hade vi en Brio Go. Vi var verkligen supernöjda med den. Den tog sig fram på de flesta underlag, liggdelen var rymlig och sittdelen ännu rymligare. Dessutom extra plus för att sittdelen gick att ha åt båda håll. Lastutrymmet under vagnen var toppen. Ian hade även den vagnen som gåvagn i trädgården när han började lära sig att gå, i och med att handtaget gick att vinkla ner så mycket.

Men så kom Isa och det blev istället aktuellt med en syskonvagn. Brio-vagnen hamnade på vinden för att eventuellt komma till användning när vi bara skulle behöva en vagn till Isa. Men så blev vi gravida igen och nu när vi var uppe på vinden för att ta ner bebissaker och vinterleksakerna tog vi även ner Brio Go-vagnen, för vi insåg att den kanske ändå inte skulle komma till användning. Bättre att den får rulla för en annan bebis.

Nu är den såld och blir första barnvagnen för någon annan, men den kommer ändå alltid att förbli vår första barnvagn till vårt första barn. Vi har istället tagit tag i att ordna med en liggdel till den syskonvagn som vi använder mest. Vi har en smidigare i bilen också, men den är bara "resevagnen". Vagnen vi använder mest har också rymlig varukorg och vändbara säten och skönt att ha fixat med en liggdel till den också. Det var inte med någon när vi köpte den och då behövde vi ingen heller. En sak till att stryka från listan. /Jenny

 

Av Jenny och Jon Sjöberg - 29 december 2015 21:30

I alla fall inte i förhållande till min kurva. Så i nästa vecka blir det en extrakontroll för att kolla om det hänt något med sf-måttet. Det blev ju genast ett orosmoln av detta...

I övrigt så var det full fart på bebisen och den låg med huvudet neråt, men satt inte på något sätt fast och än är det långt kvar tills det blir aktuellt. Den verkar inte vara helt främmande för att vara uppochned i alla fall. Jag fick också känna på det som skulle vara huvudet, men skulle aldrig kunna hitta det igen. Blodtrycket var lite högre än sist, men ändå helt okej.

Jag lämnade ännu ett blodprov och skulle det vara så att det inte hänt något uppåt med blodvärdet sedan sist så skulle barnmorskan höra av sig. Svaret skulle komma in redan under dagen och hon hörde aldrig av sig så det känns positivt. Jag äter ju mina B-vitaminer och järntabletter (och folsyra) och det vore ju roligt att se svart på vitt att det ger något resultat.

Men lite trist med magens mått, jag känner mig ju så stor och jag låg fortfarande över det normala, men som det såg ut nu så hade inte måttet rört på sig så mycket sedan sist. Det är ju en individuell kurva. Det kan ju förstås bero på många saker, men ändå skönt att det kollas upp. Viktuppgången är totalt inte över sex kilo än, men vägde ju inte vad jag borde när jag blev gravid...

Då försöker vi fira orosfritt nyår då. /Jenny

 

 

En magbild från igår, då i vecka 31+2 och 60 dagar till bf.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 26 december 2015 16:15

Lördagar är dagen då vi går in i nya veckor och ännu en har passerat. Foglossningen som gjort sig tillkänna under den här veckan hade jag ju gärna sluppit. Jag både är och känner mig redan gigantisk men mycket återstår. I appen står det nu:



Det som beskrivs känns igen och visst borde jag vila mer. Men rastlösheten gör sig ofta tillkänna och sen är det ju inte så lätt att bara gå och vila alla gånger heller. Fast chansen är ju självklart större nu när Jon är ledig. Det är inte utan att jag undrar hur det ska gå sen under de sista veckorna när jag ska fixa det själv... Bara att hoppas att en någorlunda rörlighet håller i sig.

I appen står det så här om barnet:



Det är möjligt att bebisen sover mycket. Tyvärr gör den ju inte det när det är tänkt att jag ska sova. Det kan ju vara så att jag får tid att känna av den mer då också, men när det lever om som mest i magen går det inte att somna och är inte så skönt heller.

I den kommande veckan ska jag till barnmorskan och stämma av. Det blir väl provtagning igen då, och jag har försökt vara noga med mina piller, så jag hoppas att det kommer att synas i provsvaret. Det ska bli spännande att höra hur bebisen ligger också. Och än så länge har det inte upptäckts några bakterier i urinen heller, så om det fortsätter så, så måste jag inte stanna längre än sex timmar på BB. Nu vet jag inte om jag känner att jag måste hem så tidigt, men jag har inte trivts på BB någon gång och med båda har jag haft att jag måste stanna kvar i minst 48 h. Bäst är ju att kunna välja själv, särskilt om allt känns bra.

Men som sagt, mycket mage kvar att skaffa tills dess... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 23 december 2015 08:00

Efter att ha haft en period där jag mått något bättre, alltså efter att jag slutade spy i vecka 22 och må illa något efter det, fast den dåliga smaken i munnen kommer och går fortfarande. Sen har det ju varit svårt att sova, varit trött men ändå ganska överkomliga gravidåkommor.

Nu känns det dock som att början på besvärligare tider är här. Häromdagen började jag känna av foglossning, har tidigare bara haft känningar när jag legat, men nu när jag går. Det liksom låser sig ibland och är väldigt oskönt. Och nu har brösten börjat läcka också. Det startade när jag var i den här veckan med Isa också. Det känns ganska trist att börja sova med bh och använda amningsinlägg redan... Och det onödigt drömmandet är tillbaka. Jag vill ju bara sova, bortsett från toabesöken, och inte drömma konstigheter. I natt hjälpte jag Ica Nära att förbättra deras lagringsutrymmen...

Under de senaste dagarna har jag och familjen varit på Familjecentralen och barnen fått leka av sig. Men jag har mest hamnat sittande någonstans och inte alls känt mig social. Andra är så duktiga och gör så mycket nu innan jul, men jag orkar inte med något större julstök. Jisses, vad energi till allt möjligt som de har som jag önskar att jag också hade...

Just ett introvert beteende står det om i appen för den här tiden. Där nämns dock att fokus istället riktas mot bebisen, men jag vet inte om jag kommit så långt... Har mest känt för att få vara i fred och slippa andra människors gulliga bebisar (det är ju bebisar överallt!), deras knepiga kommentarer, deras bra kommentarer, deras sätt att tänka, deras sätt att inte tänka osv.

Jag inser ju att det här måste vara steg i graviditeten för jag blev tillbakadragen mot slutet av graviditeten med Isa också. Med de tidigare barnen så är det just de sista 10-12 veckorna som är så jobbiga både fysiskt och psykiskt. Ovissheten i början om missfall och så vidare var ju tuff också, men då var ju i alla fall rörligheten någorlunda. Så skönt det skulle vara om bebisen kom nu, men självklart inte för bebisen som inte är så klar som jag vill att den ska vara för att fort åka hem från BB.

Nu känns allt så klumpigt och än så länge har jag "bara" gått upp fem kilo i vikt. Vilket är väldigt lite för att vara jag, även om det nu fanns att ta på innan. Fast å andra sidan vill jag inte förlora för mycket energi heller, men jag får ju inget craving den här gången. Det vore inte alls dumt att ha ett sug efter något, något som kan stilla lite grann. 

Nu känns det mest som att det inte går att planera något för jag vet inte vad jag orkar, och så kommer det då att vara fram till förlossningen när jag efter den ska bli bunden till amning i minst sex månader. 

Att man inte gillar att vara gravid och att man inte gillar att amma fastän det fungerar får man väl inte säga?! Dels får man väl då höra att man får skylla sig själv och dels att man inte behöver amma. Men det här är ju typ den enda vägen vi måste gå för att få barn - OCH VI VILL HA BARN, det är inte det - samtidigt som jag vet att amning är det bästa för barnet.

Många graviditetskonflikter som pågår i kropp och själ nu... Men nån julstress känner jag inte av i alla fall. Alltid något. Och kanske att vi kan hitta på något skoj för att fördriva den här dan också. /Jenny


I väntan på bebis...

Presentation


Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.

Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i över 13 år!

Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

      

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards