Oj, så långt vi kom idag! Nu ligger trädgårdsavfallet som en extra häck utmed minibussen i väntan på bortforsling i nästa vecka. Det blev en hel del, så det är väldigt skönt att ha kommit så här långt.

Bara att hämta om någon vill ha...

Vi klippte ner buskar, häcken, rosorna och beskar träd, vi rensade i odlingsbäddarna och krattade lite löv. I odlingsbäddarna drog vi upp morötter, men jag sådde i två omgångar så kanske att de hinner växa till sig till en omgång till.

Efter att vi tagit bort blast och annat oätligt blev det 1,4 kilo morötter kvar.

Det som återstår nu, förutom att få avfallet till Återvinningscentralen, är att vinterförvara robotgräsklipparen Herbert och studsmattan. Jag får fortfarande tomater från mina plantor så de drar jag lite på. Barnen har inte mycket roligt kvar nu i trädgården, men snart kommer väl snön... Piggelin passade dem i alla fall bra i det fina höstvädret.

Sista glassen utomhus för i år...?

Eftersom vi var ute större delen av dagen så var förstås Nalle med oss. Han gillar ju sådana här dagar när flocken är samlad och busar med honom mellan arbetsvarven. Men nu ligger han och vilar på soffan... Tycker mig höra snarkningar.

"Det stod att hundar inte fick medtagas.

Men min hund är inte särskilt medtagen."

När det gröna, jo, det mesta har faktiskt inte fått höstfärger än, samlats blev det rejäla högar lite här och var i trädgården. Det var nästan så vi inte hittade barnen...

"Allt är vackert i det gröna, sa gubben,

när han hivade käringen i brännässlorna."

Eftersom det mesta nu blev gjort så tar vi ledigt från trädgårdsarbete. Det är ju ändå helg. Och Jon har säkert inget emot att slippa klättra upp och ner på stegar för att korta ner träden. Ledigt var det! Lördagsmys blir det! /Jenny

Where the sun does shine...

I samband med Ians födelse fick vi i present av vännerna Eva och Leif i norr att plantera ett vårdträd. Vi valde ett plommonträd med blå frukt. Samma fina gåva fick vi när det var Isas tur att komma till världen. Då valde vi ett päronträd. Eva och Leif bor över hundra mil bort och har inte sett träden men här kommer det bilder.

De båda träden är planterade inte långt ifrån varandra i den delen av trädgården som vi har som "barnavdelning". Isas träd blommade i år och även Ians. Ians träd har gjort det flera gånger och har även börjat ge frukt men som antingen fåglarna varit på alldeles för tidigt eller som drabbats av frosten.

Just därför blev vi extra glada i sommar när vi en bit in i trädkronan hittat ett plommon. Nästan dagligen har vi kikat till det och hoppats att fåglarna inte skulle ha tagit det eller att det skulle ha skadats av blåsten. Efter att flera gånger klämt på det kändes det nu moget och vi skördade. Ja, Ian fick förstås plocka det första plommonet själv, fast han behövde lite hjälp av pappa för att nå.

Plommonet var jättefint och tänk när skörden bli så stor att vi får massor utav sådana här godingar. Nu tyckte ju kanske inte Ian att det här var en så stor delikatess även om han smakade. Men det gjorde ju inte oss andra något som då också kunde få smaka. Isa gladde sig allra mest åt denna fruktbarhet! Och vi tackar än en gång så mycket för dessa fina presenter och inser att vi aldrig kommer att kunna sälja huset nu när barnen har sina fina vårdträd på tomten.

Idag är det redan tre år sedan som vi fick tillgång till huset även om vi inte kunde bo här förrän något senare på grund av badrumsrenovering. Vi har gjort om en del på huset både utvändigt och invändigt, men det är så himla många fler projekt som vi skulle vilja få igenom. Har ni några miljoner över är det bara att höra av er... ;) Det här är ju inget lyxigt och stort hus på något vis, men det är vårt hem och vi trivs här. Vi har tak över huvudet och i vinter kommer vi förhoppningsvis inte att frysa och värmen som finns inom dessa väggar går förhoppningsvis inte att ta miste på. ♥

(Vi behöver visst klippa häcken igen...)

Titta nu här vad familjen Sjöberg tar fram.
En liten hög med trall och nu ska ni få höra,
vad man med en hög med bräder kan göra.
Jo, byggeli-bygg dem till en större sandlåda
så kommer aldrig mer någon platsbrist att råda!

Vi ger härmed upp vår fysiska kamp mot gräset och har införskaffat mekanisk hjälp, en Worx Landroid. I sommar ska robotgräsklipparen sköta gräsmattan åt oss och ge oss tid till annat. Och tro mig, det finns en hel del annat...

Vi har pratat om detta köp länge men nu kändes det passande. Nu är det gott om maskrosor och framöver väntar tiden med en massa klöver. Ian har aldrig fått något insektsstick, så han har klarat sig bra och så vill vi gärna att det förblir. Isa kryper omkring i gräset nu och framöver kommer hon även att gå och då vill vi försöka bespara henne smärta också.

Ifjol uppdagades det dessutom att Jon är allergisk mot stick. Han blev stungen och hela foten och delar av benet svullnade upp. Nu har han medicin till hands ifall. Helt säkert kan aldrig någon gå, men att försöka underlätta går. Sedan har Jon även varit tveksam till vår bensinklippare ur miljömässig synvinkel.

Om robotklipparen lever upp till mina förväntningar på en kortklippt matta utan tekniska krångel så blir jag nöjd och dessutom kommer den i alla fall inte ta ifrån mig trimningen. Det är ju så himla skoj att trimma! Vi har tre batterier till vår trimmer så jag kan gå omkring och trimma väldigt länge.

Men köpet innebar en hel del förändringar på tomten för att kunna nyttja roboten till fullo, och det känns som att vi har fått till det ganska bra. Men en del barnsjukdomar har det varit och lär väl fortsätta. Vi väntar nog med att gräva ner tråden tills vi sett hur den tar sig fram.

I trädgården finns redan våra hårt arbetande trädgårdstomtar, som vi hoppas att roboten ska komma överens med även om han redan rammat den ena flera gånger... Tomten med lite mer vänligt utseende heter Julia och den andra tomten som vi inte ska döma efter utseendet heter Zäta (kan vara z för zombie...).

Självklart har vi döpt robotgräsklipparen också. Han heter Herbert. Och jo, det är en han för han har varit väldigt trög att få igång, han rör sig helt ologiskt, han måste ha en tråd, ett sorts koppel alltså, för att hålla sig till det han ska och han gör absolut ingenting utan programmering. ;)
Välkommen Herbert, hoppas att du ska trivas. /Jenny

Nu har en del växter fått rabattavgränsare och på de tråkiga brunnslocken i betong står det nu krukor med blommor. Jag har ingen aning om vad blommorna heter, men de är lila så de passar in bra.

Vi har också fått ordning vid sandlådan, även om sandlådan är för liten för de båda barnen och Ians alla plastfordon... Idag har lekstugan fått ett litet tralldäck som ska fungera som uteservering på café och restaurang, eller vad det nu blir.

Det tar sig på vår lista, på den senaste av våra listor då alltså för det finns några fler. Postlådan ska flyttas, gräset ska klippas med mera. Jon var förresten på föreläsning om mindfulness i veckan och coachen där sa att listor var jättebra för att stressa ner. Om jag hade varit där hade jag frågat hur många listor det i så fall gäller för jag har ju några stycken... ;) Snart är det en mindre i alla fall. /Jenny

Under förmiddagen påbörjade jag jobbet med att bära undan stenplattorna från uppgången som skulle ändras. Vi hinner ju ingenting när Jon kommer hem för den tiden är så kort, så jag försökte få undan lite redan under dagen. Tungt jobb... och inte så lätt med barnen heller för den delen.

Men jag fick upp plattorna, som vägde runt 25 kg styck, bar undan de som blev över, staplade dem fint vid garaget och la de vi skulle återanvända åt sidan.

När Jon kom hem hjälptes vi åt med att försöka färdigställa, men behöver mer jord så det blev inte klart. Heller. /Jenny