Två blåa streck på en plastig grunka. Tänk att det kan betyda så mycket. Jenny är gravid. Hon väntar barn. Vårt barn... Hjälp, jag ska bli pappa!

Jag tror inte att jag riktigt fattade det just då. Eller jo, jag fattade ju den rent logiska betydelsen av strecken på plastmojen. Men vad det verkligen innebär att bli pappa, den storheten är svår att ta in. Som universums oändlighet. Det svindlar.

Är jag redo för detta? Jag har följt med på nästan alla föräldraträffar och besök hos barnmorskan, läst gravidböcker och googlat mer än vad jag tror är hälsosamt. Så mycket man måste veta och kunna! Jenny och jag har pratat med varandra, om känslor och förväntningar, om praktiska saker, vi har vridit och vänt på varje liten grej. Tror jag. Eller? Det finns säkert tusentals saker som vi inte ens har tänkt på. Säkert gör det det. Så, är jag redo för detta? Troligtvis inte. Men jag längtar ändå.

Stora delar av min vakna tid ägnar jag åt att tänka på den lilla bebisen i magen. Nu är magen så stor, och jag har sett och känt så många sparkar att det är lättare att fatta att det är något levande därinne. Men i början kändes det så avlägset. Nio månader? Det är ju en evighet att förbereda sig på! Ja, då ja. Men inte nu. Nu är det ju bara några få dagar kvar! Hjälp...

Som sagt, stora delar av min vakna tid. Fast inte bara. De började för ett tag sedan. Drömmarna. Eller mardrömmarna. Jag är inte säker på vad de är, men så här knasiga drömmar har jag inte drömt sedan puberteten. Och då handlade de mest om helt andra saker...

Mitt inre är med andra ord i uppror. Och jag älskar det! Det är som att stå längst uppe i en vattenrutschbana man aldrig åkt förut. Det är läskigt, det pirrar i magen, men kasta mig ut i det okända, det ska jag allt! Skillnaden är väl att den här vattenrutschbanan varar aningen längre än vad de brukar göra. Fast kötiden känns ungefär lika lång.

Jag är rädd för att jag kommer att bli världens värsta pappa. Ibland. Men så kommer jag ihåg att jag är gift med världens bästa kvinna, och jag är övertygad om att hon kommer bli världens bästa mamma. Därför tror jag att jag har en god chans att bli åtminstone en hyfsad farsa, bara genom att dela ansvaret med henne. Dela alltså - jag vill verkligen ta min del i föräldraskapet. Ja ja, lätt att säga, jag vet. Men jag menar det. Paw rihk-titt...

Är jag redo? Inte alls! Vill jag bli pappa? OM!! /Jon

När kommer bebisen egentligen? Är det en pojke eller flicka? Vad väger den och hur lång är den?

Ja, det funderar vi en del på - och nu undrar vi vad ni tror. Det blir en gissa-tävling om bebisens ankomst.
Berätta vilket datum du tror bebisen behagar komma på, klockslag, om det är en pojke eller flicka samt längd och vikt!

Vi har ingen aning om könet - trots fyra ultraljud är det ingen som känt för att berätta vilket... Just därför kallar vi bebisen baby I här på bloggen, för antingen blir det en Isa eller en Ian.

Att den lilla krabaten i magen verkar vara lite livligare än vanligt och att hjärtslagen är över det normala är fakta, men om det betyder att den kommer att ha mer bråttom ut eller ej får vi väl se. Sf-kurvan ligger också något över det normala för en bebis. 

Den 25 augusti är satt som bf (beräknat förlossningsdatum). Barnmorskan säger att det vanligtvis kan röra sig om två veckor före och två veckor efter bf. Alltså inom perioden från och med 11 augusti till och med 8 september. Så förhoppningsvis blir det i alla fall inte efter det datumet.

Ni har alltså precis lika lite som oss att gå på...

Varje rätt svar (datum och klockslag pojke/flicka, längd, vikt) ger en poäng, och vi väntar med att publicera kommentarerna så ni inte kan "räkna ut" varandra utan bara gå på er magkänsla. ;)

Vinnaren på flest antal poäng eller genom lottdragning, om flera får lika många poäng, presenteras här på bloggen när vi känner att vi landat som föräldrar... Lämna mejl- eller bloggadress om du vill bli kontaktad.

Den här gissningstävlingen stoppas fredagen den 10 augusti och vi har själva lämnat varsin gissning som förstås är utom tävlan men är med ändå för skojs skull.

Först hade vi tänkt oss att vinsten skulle vara barnpassning men två biobiljetter får det bli istället. :)

Gissa på!

Vinsten: Två biobiljetter från Bravo med utgångsdatum 2013-01-23

för det kommer nog dröja innan vi går på bio igen...

Tävlingen är nu avslutad. Grattis Lina som kom närmast.

En mörkblå amningskudde med Spöket Laban på blev inköpt via en blocket-annons igår. Vi har hört från så många, och även i föräldragruppen togs det upp, att det ska vara ett jättesmidigt hjälpmedel vid amning, och även som sittstöd till barnet senare.

Gravid - ingen sandlådelek precis...

36 fullgångna veckor, jag går in i vecka 37 och idag är det fyra veckor kvar till datumet då det är sagt att bebisen ska titta ut. Den får gärna komma tidigare...

För till skillnad från en del andra gravida eller de som varit gravida tycker jag inte att det är så himla roligt alla gånger. Missförstå mig rätt, jag ångrar inte vår bebis och det är inte alls helt omöjligt att jag skulle kunna tänka mig att bli gravid någon gång igen.

Men just själva graviditeten tycker jag inte är så rolig, fast det är knappt att jag vågar skriva det med tanke på hur många som över allt annat på jorden skulle vilja vara i min sits. För att vänta barn är ju något storslaget och inte alla förunnat.

Jag vill sååå gärna ha vår bebis, det är resan dit som jag har svårt att komma överens med. Väntan är lång, känslomässigt är det ibland en övermäktig berg-och dalbana för att inte tala om hur påfrestande det är fysiskt - och ändå har väl min graviditet varit normal.

Det är många känslor i omlopp, och för det som jag hoppas komma skall, skulle jag göra om det igen, men jag ser mer fram emot själva paketet som ska levereras än leveranstiden. /Jenny

Det togs ju en till bild... Kanske aningen närmare gravidsanningen.

Läge: något svävande över marknivå med skräckblandad förtjusning...

Ännu ett besök på mödravårdscentralen, och ännu en ny barnmorska så här i semestertider. Eller ny och ny, det var barnmorskan från våra föräldraträffar, så henne kände vi allt igen. Och hon kände igen oss med!

Som vanligt var Jennys värden fina. Blodtrycket låg på 120/70, sf-måttet blev det förväntade 35 (bra kurva!) och urinprovet visade inte på några konstigheter. Även denna gång var dock baby I:s hjärtfrekvens aningen hög. Barnmorskan använde en doptone där man direkt kunde avläsa hjärtslagen. Jag såg att pulsen var uppe i 188 slag som mest, men medelvärdet blev cirka 170. Högt, men nu har ju faktiskt en läkare konstaterat att vi helt enkelt har en väldigt livlig, välmående liten krabat därinne i magen.

Nytt för denna gång var kontrollen av bäckenfixering. Barnmorskan bad Jenny andas in djupt och dra upp knäna där hon låg på britsen. Sedan, när Jenny andades ut, klämde hon hårt runt huvudet (på bebisen alltså...) för att se hur fixerat det var mot bäckeningången. Och hon klämde hårt! Jag kunde se hur Jenny spände sig, och hur barnmorskans armar vibrerade av ansträngningen. Det var visst ganska obehagligt, fick jag veta senare...

Man skiljer på rörligt, ruckbart och fixerat huvud, och baby I har tydligen börjat tränga ned, för huvudet var ruckbart. Kan kanske vara det som Jenny har känt av på sistone. Bra att vår bebis verkar veta vilket håll som är det rätta, även om den fortfarande kan vända på sig. Fast nu har den ju stått på huvudet så länge att jag undrar hur den gör för att inte bli snurrig...

Det är väldigt roligt och intressant att få följa med på MVC-besöken, och detta var faktiskt ett av de snabbaste. Jenny hann till och med lämna ett blodprov för koll av socker och järn innan provtagningen stängde för dagen. Och denna gång fortsatte vi till Skövde utan att behöva åka till KSS. Det tar sig! /Jon

Sista klädinköpen inför bebisens ankomst...

Allt hittades på H&M.

Nu har Jenny varit gravid lika länge som Jon är gammal, fast i veckor dårå... ;)

Idag har vi varit gravida i 35 veckor, eller hela det här året och lite till om man vill räkna så för att få en bättre överskådlighet över hur länge det verkligen är. :) Bara fem veckor kvar till bf alltså, även om det inte gör oss något om en frisk och kry liten baby I kommer lite tidigare. Den är ju ganska efterlängtad den här lilla krabaten. ♥

Inte för att vi känner oss redo för uppgiften eller för förlossningen men det kommer vi nog aldrig att göra...

I väntan på att pengar ska komma in och att tiden ska gå har vi inte gjort så mycket ansträngande idag. En långpromenad, satt upp väggfäste och TV hos Johan, låtit Nalle simma, ätit en hel del och nu det sista har vi roat oss med vår tävlingshobby. Hoppas på lite utdelning där eller på Lotto ikväll!

Vi har börjat på en planering som går under namnet AVHAG (Allt vi har att göra) för att kunna planera vad som komma skall. Det är bra med listor - gillar dem och whiteboarden och kalendern används flitigt. Flyttuppgiften känns inte lika övermäktig nu när man ser att allt ska ju faktiskt inte hända på en och samma dag. Och kommer bebisen tidigare så skiter ju sig allt ändå. :)

Nu är det dags för lördagsmys!

Jag har mycket blod i kroppen och mesta delen verkar hamna i fötterna. De är jättevarma och stora och det blir trångt i skorna - så trångt att jag gått och fått skavsår på båda hälarna. När jag går längre med Nalle vill jag helst ha gympaskor för det känns bättre för ryggen så jag får väl härda ut.

Men den svalkande gelen som jag köpte för en tid sedan är fantastisk och jag använder den om nätterna. Den kyler så skönt, fast inte så länge men oftast hinner jag i alla fall somna. Och sedan är det bara att göra om smörjningen vid nätternas alla tjugo toalettbesök. ;) /Jenny

Graviditetens baksida...?