jennyjon - vår vrå av världen

Direktlänk till inlägg 12 oktober 2017

Naturligtvis

Av Jenny och Jon Sjöberg - 12 oktober 2017 20:45

Jag är ensam på en okänd plats. Svetten rinner nedför ryggen, någonting kryper längs minnackeoch jag andas tungt. Runt omkring mig ser jag död och känner lukten av förruttnelse. Nej, det här är inte början på min skräcknovell (den skulle vara mycket läskigare!), det här handlar tvärtom om något jag verkligen gillar - att vara ute i naturen!



Det var en sådan där dag med nästan löjligt vackert höstväder. Inte kunde jaghålla miginne då, utan åkte ut till ett naturreservat jag passerat så många gånger men aldrig förr besökt: Bölets ängar utanför Karlsborg. På vägen dit körde jag igenom vad som en gång var ett gruvbrytningsområde, men det får bli en annan utflykt, tänkte jag. I naturreservatet träffade jag påen av länsstyrelsens naturvårdare, Simon, som var där med sitt arbetslag för att sköta och förbättra området. Det skulle visa sig att han hade gått samma utbildning i Mariestad som en gammal bekant från min tid i Stöllet (hej Lotta!) och det var så roligt att prata natur- och landskapsvård att jag inte kom iväg från parkeringen förrän en dryg halvtimme senare.

Simon tipsade också om ett par andra reservat i närheten, så jag letade upp Västra Vätterleden som går genom reservatet. Inne i hagarnamötte jag några andra naturvårdare, nämligen ett gäng betande tjurar. Det var lite spännande att vara så nära dessa stora djur, men de var av Ferdinand-klass och säkert väldigt vana medbesökare, för de tittade bara lite förstrött på mig när jag passerade och fortsatte sen att mumsa gräs. Då var detvanskligare att undvika alla komockor delämnat efter sigihagen... I det strålande solskenet vandradejag vidare till nästa reservat, Bölskullen.



Väl framme där var det dags för en välförtjänt vila vid en liten rund sjö. Jag blev upprymd när jag av informationsskylten fick bekräftat att det rörde sig om en dödisgrop, en lämning från inlandsisen, precis som jag anade. Än lever vissa kunskaper från naturgeografistudierna kvar! Den medhavda drickan på bilden får beskriva känslan jag hade, alldeles ensam därute i den färgsprakande naturen och stillheten. Kanske inte jättemånga som skulle vara lyckliga över en lunch bestående av frystorkad mat, men jag satt bara där och log. På campingbordet syntes spår efter fler som besökt reservatet. Jag har ingen aning om vilka Bella och Jimmy är eller var, men visst sätter fantasin igång när man ser alla inristningar. Vad har hänt för spännande saker här genom alla åren?Hur många har varit här före mig? Uppskattade de också lugnet? Reservatetär ju lika gammalt (ungt!) som min kära fru...



Efter att ha knallat upp påden 26 meter höga randplatån som gett reservatet dess namn och kikat runt där lite, beslöt jag mig för att gå tillbaka till mitt ursprungliga utflyktsmål. Solen hade stigit ganska högt på himlen vid det här laget, så den i kombination med "bergsbestigningen" (Bölskullen var rätt så brant...) gjorde mig aningen svettig och anfådd - jag har helt klart legat av mig när det gäller naturvandringar! Men det gjorde inget, sånt hör till. Liksom småkryp, även om det denna färd bara var någon enstaka älgfluga som var lite påflugen.

På många ställen syntes gamla torrakoroch lågor (döda trädstammar som ligger ned), en alltmer ovanlig syn i modernt skogsbruk. Död ved är en bristvara och en nödvändighet för många växt- och djurarter, så givetvis gladdes jag även över detta. Lukten av förmultnande löv och annan växtlighet påminner mig om livets cykler, att allt har sin gilla gång och att naturen nu förbereder sig för den stundande vintern.

Den gulmarkerade stigen inne i Bölets ängar tog mig i en slinga runt i det böljande reservatet, förbispärrgreniga tallar och solitära aspar med rasslande löv. I en av de stora asparna satt en tjäder som jag råkade skrämma upp när jag passerade, något jag inte var riktigt beredd på heller där jag gick i min egen lilla värld. Så man kan väl säga att det blev oavgjort, hahaha!

Annars stördes bara lugnet av något flygplan högt upp- och så givetvis några skottsalvor automateld från någon militärövning i fjärran. Kriget är aldrig långt borta i Karlsborg... Dessa små störningsmoment till trots hade jag en väldigt fin dag ute i naturen, jag snabbladdade mina batterier och åkte hem medbåde lättare ryggsäck och sinne. /Jon

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny och Jon Sjöberg - Onsdag 17 okt 16:27


Jons övertid under veckan leder till en del missar i det ordinarie schemat här hemma. Men i eftermiddag bjöd kyrkan och Familjecentralen in till sagoföreställningen Sagorocken, och det fick bli ett alternativ istället för Ians och Isas Bamsegympa som...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Tisdag 16 okt 13:30


Ian har fått en iPad som en del av undervisningen i förskoleklassen och även något att lära sig att ansvara för. Paddan har varit med hem några gånger och han har suttit och lärt sig saker via apparna. Inget Youtube på den alltså. ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Tisdag 16 okt 11:00


Och skönt att det är långt kvar till nästa gång. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - Måndag 15 okt 16:15


Här kommer några bilder från helgens spa. Att ha ett litet hemmaspa var en önskan från Isa, men idn var uppskattad på många håll. Jon hade inget emot lite gurkögon och katusfikon/mangostan-ansiktsmask. Färg rosa. Isa valde.../Jenny ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Söndag 14 okt 15:45


Riktigt goda!

Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian född i september 2012, Isa född i juni 2014, Loe född i mars 2016 och Lin född i januari 2018.

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Besökare just nu...


Kalender

M Ti On To Fr L S
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Oktober 2017 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se