På sistone har jag och Jon försökt med allt vi kunnat komma på för att försöka få beslutsfattare att förstå hur mycket det skulle betyda för Isa, för oss och familjen som helhet med en förskoleplats för henne på samma förskola som Ian. Vi har försökt från olika håll, med olika medel och människor men i nuläget har inte Isa någon plats på förskola i höst. Det här har tagit upp en väldigt stor del av vår tid, grubbel hit och dit och sömnlösa nätter.

Det är bara den allmänna förskolan på 15 timmar som vi vill ha, samma som Ian, som vi har sett gjort honom gott på många sätt. Vi trodde aldrig att risken för att hon inte skulle få plats skulle vara så stor, och hann ju tänka framåt och se Ian och Isa i samma luciatåg med mera. 15 timmar borta är inte mycket för barn som sällan är det alls och sällan är ifrån varandra, och förskolan skulle dessutom införa åldershomogena grupper i höst och det skulle ju kommit väldigt passande.

Vi är övertygade om att hon skulle gilla förskolelivet massor och växa på detta sätt. Beslutet har kommit från vår sida då Ian också var tre år när han började och just vid tre år har vi märkt att barnen får ett annat behov av att leka med och inte bredvid andra barn. Tyvärr så är det väldigt få jämnåriga, eller äldre, som är hemma om dagarna och ofta är Isa äldst när vi besöker de öppna förskolorna.

Ingen av de vi pratat med har vetat om någon som är eller planerar att vara hemma med mer än just ett barn och då det yngre förstås. Isa har i och med åldern blivit mer medveten på ett annat sätt och hon ser ju hur Ian har sin fotbollsskola, förskola osv, medan inte mycket blir hennes. Och hon frågar också efter förskola och vid varje hämtning och lämning av Ian så ser hon ju leksaker och barn där... Hämtningar och lämningar som inte alltid är så lätta att motivera henne till att följa med för att göra.

Vi blev erbjudna en annan plats men jag måste se till mig själv där och jag ser inte att det skulle falla ut på ett positivt sätt för mig och då inte i slutändan för oss som helhet. Tills det att en ledig plats dyker upp så får vi försöka göra det bästa av situationen och stimulera och utmana Isa på de sätt vi kan. /Jenny