jennyjon - vår vrå av världen

Direktlänk till inlägg 9 juli 2016

Saknad

Av Jenny och Jon Sjöberg - 9 juli 2016 21:15

Jag känner att jag behöver skriva av mig lite, fast vet inte hur jag ska börja. Det var länge sedan jag skrev ett inlägg överhuvudtaget, men detta är särskilt svårt att hitta orden till. Jag saknar Nalle. Mer än jag kunnat ana. Han var ju en så självklar del av vårt liv under så lång tid. Alltid med på allting. Eller, ju äldre han blev, alltid här när man kom hem. Han tog plats. I bilen, i soffan, på golvet. Ofta låg han i vägen, man vande sig att kliva över honom. Eller snubbla, när han ofta fick för sig att resa på sig just då. Han gillade att ligga ute i trädgården och bara spana, lukta och lyssna. Som den vakthund han var. Det gjorde inget om det var snö, tvärtom. Han älskade snö. Ett år fick han faktiskt det i födelsedagspresent, mitt i sommaren...

Nu är det tomt. Överallt. När jag öppnar bakdörrarna på bilen, förväntar jag mig att han ska ligga där på sin bädd och titta upp. Men nu står bara barnvagnen där. Soffan känns onödigt stor utan honom. Det är märkligt att sitta på hans favoritplats, där han brukade ligga och halvt drömmande blicka in i brasans glöd. Han kunde dåsa till och inte märka att alla andra gick till sängs. Ingen att sitta bredvid och långsamt stryka över pälsen längre.

När det blir några rester över efter maten, hinner jag tänka "ska Nalle få dem?". Till och med dagen då vi skulle åka och hämta hans aska, när jag kollade i köket så att inte barnen dragit igång spisen, kastade jag reflexmässigt ett öga på Nalles vattenskål så att han skulle ha vatten när vi åkte. Den stod inte heller kvar.

Inte ens att hämta tidningen är som förut. Den brukade jag ta med mig in efter Nalles morgonpromenad. På kvällarna kommer en rastlöshet över mig. Vanan vill ut och gå. Mot slutet gick han verkligen inte fort, men det var ändå vi två. Överallt, jämt, i ur och skur. Hur många mil gick vi egentligen genom åren? Och som jag torkade den hunden! Regn, snö, lera, sand, växtdelar... Säkert flera kubik totalt. Han hade så mycket päls. Man kunde kamma i timmar utan att det märktes, högarna med löshår blev groteskt stora. Svårt att hitta fästingar i allt fluff. En dag, när vi bodde i Fagersanna, hittade jag fjorton stycken på en gång. Den sista hittade jag på honom strax efter att han dött. Hur länge vi kommer att hitta hans hårstrån vet jag inte. De är överallt. Till och med i frysen.

Minnen. Så många. Inte bara roliga, förstås. Hundägarlivet blev inte alls som vi trodde. Förstås. I det stora hela blev det bättre. Det är svårt att förstå. Nästan tio år av kärlek. Villkorslös från hans sida. Ibland förtjänade jag verkligen inte den.

Förhoppningsvis bleknar det ledsamma bort med tiden. Veterinärbesök, djursjukhus, operationer, diagnoser, mediciner, specialfoder, kosttillskott, ramper... Så lång tid på sig att förbereda sig för det ofrånkomliga. Ändå var det inte tillräckligt. Jag vill minnas schäferblandningen med hängande öron, så full av energi och "flyt i steget", som helt glatt och oförskräckt ville hoppa in i vår bil den allra första gången vi träffade honom. Nalle älskade att åka bil! Färdens längd och mål spelade ingen roll, han bara satt där bak och tittade sig obekymrat omkring. Kul att få vara med. Hade någon velat kidnappa Nalle, hade denne någon bara behövt öppna bildörren...

Nu är hans aska spridd för vinden. Jag hoppas att han någonstans springer i den, med de där mjuka hängöronen fladdrande upp och ned. Kanske bär han på en stor gren som han trixar med och tuggar på. Kanske jagar han strandskator längs en lång strand. Kanske låter de honom tro att han verkligen hade en chans att få fatt dem. Sedan traskar han ut i vattnet, dricker en slurk och grimaserar över hur salt det är. Nu har han inte längre ont. Nu är han inte längre här. Bara sorgen och saknaden. Och glädjen och kärleken. /Jon


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny och Jon Sjöberg - Måndag 23 okt 13:15


Jag måste ju erkänna att jag föll för denna förpackning vid det här köpet. Men visste ju att Loe gillar russin också i och för sig. Och Mumsisar var ett passande namn i vårt fall för han åt upp alltihop. Det fanns en smak till så kanske får testa den...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Söndag 22 okt 17:03


... hann vi med lite pepparkaksbak också!  

Av Jenny och Jon Sjöberg - Söndag 22 okt 13:00


Vardagar och helger rinner iväg så fort men märkligt att det ännu inte känns som att graviditetens slut närmar sig. Fortfarande långt kvar och otympligare blir det. Men på helgerna är vi i alla fall två om det här. Jon var ledig i fredags och tog med...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Lördag 21 okt 18:45


... och en avvek från massan. Härligt med någon som vågar sticka ut!   ...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Lördag 21 okt 07:15


  Gårdagen gick till mångt och mycket gått åt till släp-, skräp- och vedhantering. Ian och Isa fick minsann bidra lite grann de också. Fast de var kanske inte så uthålliga... Drygt 3 kubikmeter finns nu prydligt staplat i förrådet och det bord...

Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro med tre barn: Ian, Isa och Loe. Bf i jan -18 för Lin.

Vi bloggar varje dag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com
Välkommen till vår vrå av världen!

Besökare just nu...


Ian

     

     Född: 120912 (42+4)
     Klockan: 02.31
     Vikt: 3500 g
     Längd: 53 cm

Isa

    

 

     Född: 140627 (40+1)
     Klockan: 01.31
     Vikt: 3830 g
     Längd: 51 cm

Loe

       

     Född: 160313 (42+1)

     Klockan: 18.57
     Vikt: 3685 g
     Längd: 51 cm

bloglovin
jennyjon

Följare

bloglovin

Tävla hos oss!

Just nu pågår ingen tävling.

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2016 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Gratis till gravida

HÄR finns en lista på olika gratiserbjudanden till gravida.

 

               

 

Besöksstatistik

Bloggportalen

RSS

Gästbok

   

Tourn

http://www.tourn.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se