Idag har vi varit på ett jättefint dop för bekantas lilla dotter. Det var en väldigt vacker tillställning i kyrkan och en "efterfest" dekorerad med många genomtänkta detaljer som servetter och vimplar och underbart tjusiga tårtor. Ett riktigt fint minne som vi verkligen uppskattar att vi fick vara med och ta del av!

... årets odling. Och det blev senare än vanligt.

Kommit igång med...

... att testa att göra Isa blöjfri. Flera par trosor är inköpta och det är uteväder för det.

Under graviditeten var jag riktigt trött och mot slutet var det hemskt. Jag orkade inte alls iväg på så många aktiviteter som jag hade velat. Orkade inte med att göra saker, orkade inte umgås... Och att veta att hur mycket man i "vanliga fall" kan och orkar var tufft. Det är ju en sak när jag inte velat, men nu har energin, och till viss del rörligheten börjat återkomma. Att det är betydligt enklare väder underlättar också förstås. Jag blir fortfarande lite överraskad när jag inser att jag kan ligga på sida eller rygg i sängen utan att det börjar göra ont någonstans. Men under den senaste tiden har en lättare form av isolation inträffat. Barngrupper har haft träffar på lekplatsen och det hade ju varit kul att gå dit. Men så fick Ian vattkoppor och även om det varit uteaktivitet med minskad smittorisk så blev han förkyld och att anstränga honom mer än nödvändigt kändes så där. Han vet ju inte så bra själv vad han orkar och det märks tydligt på honom när det inte står rätt till. Han är inte sen att låta sin omgivning veta om minsta lilla rubbning av hälsotillståndet, om man säger så... Så på sistone har jag sett mycket av hemmaplan och här har det ju inte varit så muntert alla gånger. Mycket krångel när det skulle kännas så härligt att bara få vara med barnen och ta hand om de "vanliga" vardagssysslorna. Att få umgås med sina barn är ju inte alla förunnat, Jon skulle säkert vilja göra det mer, men den här isoleringen som blivit får gärna vara övergående. Håller tummarna för friska barn och att energin håller i sig så vi orkar ut och träffa andra än oss själva. /Jenny