Ja, tänk om de kunde vara helt självgående när det kommer till lek och aktivering. ;) Så är det ju förstås inte. Det är alldeles för mycket att begära av så små barn. Man får vara nöjd om de leker någorlunda snällt. Lättast går det när aktiveringen styrs upp och det har den på sistone blivit gjord med t.ex stillsamt enkelt pyssel.

En bok med respektive barns namn och bild blev ett oväntat långdraget pyssel. Barnen satt länge och väl och pysslade med sina från början blanka sidor. De målade, stämplade, klippte och klistrade bilder och satte fast klistermärken.
Det andra pysslet var lite åt adventskalenderhållet med luckor, fast luckorna var dörrar till hus. Och fantasin sattes i gungning när jag uppmanade barnen att hitta på vem eller vilka som skulle bo innanför de olika dörrarna. De fick också ge sig på att försöka måla av de boende. Hos Ian bodde det inte helt oväntat en hel radda karaktärer från Bilar... och så pappa. /Jenny