... bulle i ugnen.

För här är det ingen bebis som vill ut. Den verkar helt sakna de hormonerna. Och jag skulle kunna skriva så många tecken om hur jäkla påfrestande det är - från så många håll. Men hoppas att de flesta förstår att det är jobbigt för oss att vänta även om jag måste skriva av mig lite ändå.

Det är svårt att hålla humöret uppe. Jons föräldradagar som tickar iväg, hans jobb som väntar på honom alldeles för nära nu när det gått så lång tid. Tankarna på om det skulle bli snitt igen och de lyft jag inte får göra då. Eller när och om det blir igångsättning. Moderkakan är som bäst en månad före förlossning - kommer bebisen verkligen må bra när det väl är dags...

Att ett tredje barn skulle bli en omställning var vi självklart på det klara med, men de senaste veckorna har tagit mycket energi. Och jag kan ju inte påstå att kroppen inte gör ont efter allt det här kånkandet. Det har i alla fall varit en stor avlastning att ha Jon hemma (även om den kostar oss pengar), men idéerna till vad vi ska fylla dagarna med börjar bli svåra att komma på.

Idag har jag varit trött så Jon har fått merparten av barnansvaret. De var ute i snön i nästan två timmar på förmiddagen (studiedag för Ian) och ikväll är de iväg på Familjegympa (Jon får ta frågan om det kommit någon bebis än...). Det blev till och med att vi drog igång ett bullbak för att fördriva lite tid.

I morgon kanske det blir förskola för Ian, han har inte varit där på över en vecka nu, men annars vet vi inte. På onsdag firar vi 14 år tillsammans, men några planer för hur vi ska fira har vi inte gjort. Inte helt överraskande är min önskan för dagen att hålla till i en förlossningssal eller på BB... eller ännu hellre på väg hem från BB med Loe... /Jenny

 

Gun-Hilde Karlsson

8 mars 2016 10:38

Hej Jenny känner sånt medlidande med dig. Jag har själv gått över mer än fjorton dagar så jag vet hur du känner det. Hur länge får du gå tills dom sätter igång det hela? Tänker på dig och kollar bloggen.

Jenny och Jon Sjöberg

8 mars 2016 11:04

Ja, det är väldigt kämpigt det här... Trodde liksom att det skulle vända med punktliga Isa.

Jag ska till MVC på Vårdcentralen på torsdag och det lär väl inte hända så mycket innan lördag då jag får det till 42+0. Då är det Skövde som tar över. Jag har hört lite olika om när de sätter igång. Med Ian fick jag gå på en första överburenhetskontroll för att bli hemskickad och komma tillbaka 48 h senare. Vid första besöket såg ju allt bra ut, men vid andra upptäcktes dippar i hans hjärtljud... Då blev det lite mer bråttom, även om de avvaktade med snitt.
En del säger att det ändrats till att det blir igångsättning oavsett om allt ser okej ut. Det verkar i alla fall som att omföderskor svarar fortare på igångsättning, men man kan ju aldrig veta säkert. Jag hade ju hoppats på att härda ut det första värsta i förlossningsskedet hemma, eftersom det skulle kännas bäst. Men så lär det ju inte bli då.
Det är verkligen jättejobbigt att vänta och sedan gör det ganska ont här och var i kroppen också och jag har inte sovit bra på några månader nu. Att vara trött underlättar ju knappast för huvudet heller.
Vi har hamnat i något slags mellanland där vi bara väntar och det utan att veta om det verkligen är ett lyckligt "slut" på förlossningen. Det kan man ju i och för sig aldrig veta, men vi har ju Ians förlossning i bakhuvudet. Men positiva tankegångar grumlas när tiden går.
Vi har ju allt klart här... och i början av april ska Jon tillbaka till jobbet. Fast blir det snitt eller andra komplikationer hamnar ju allt i ett annat läge... Kramar. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag firas Världsbokdagen runtom i världen och vi smygstartade uppmärksammandet redan igår när vi besökte biblioteket för sagostunden. Utöver det vanliga fick alla barnen välja en Pixi-bok att ta med sig hem i present. Böckerna passade vi på att läsa...

  Lin ville ha en massa småflätor i håret så jag flätade på och satte fast färgglada loomband. Och som om inte det var festligt nog så blev det också en ansiktsmålning!   Efter en tid tog vi ur flätorna och då blev det förstås väldigt vågigt...

Ian och Isa kämpar vidare med försäljningen ur sina gröna majblommeväskor. Och efter att ha betat av närområdet med dörrknackning har centrum blivit nästa plats för försäljning.     Vid ett av tillfällena var Sia med som "reklampelare" oc...

I veckan drog jag med Lin och Sia ut på en liten utflykt. Vi hade en samling innan där vi med bildstöd gick igenom vad som skulle göras. Sedan tog vi tag i att packa fika i ryggsäckar, toabesök och påklädning. Med hjälp av Naturhistoriska riksmuseets...

Nu har något av barnen missat skola det här läsåret på grund av sjukfrånvaro. Efter kyrkgruppen i tisdags kräktes Loe. De hade då varit i badhuset och även om vi misstänkte att det berodde på att han fått i sig klorvatten så kunde vi ju inte vara säk...