På förmiddagen var vi på en loppis där en del av vinsten skulle gå till Barncancerfonden och det kändes förstås bra att stödja. Jag råkade dessutom bli en av de 30 första i kön så vid utgång fick jag en goodiebag med lite av varje i. Barnen uppskattade särskilt det uppblåsbara målet. Det blev ett och annat fynd på loppisen också, som en extra vinteroverall med tossor och så hittade jag ett par vantar.

Jag tycker att barnvantar med dragkejda är så smidiga. Vi hade till Ian när han var liten och även ett par som passar denna vinter. Isa skulle fått ha Ians gamla men nu råkade jag hittade ett par till och det gjorde ju verkligen ingenting att de matchade såväl hennes mössa som vinterjacka och overall. Lite sockerchocksvarning på bilden nedan tycker vi... ;) /Jenny

Nytt utskick från Loppi på ingång... /Jenny

Det är ju nästan så man skulle kunna köra en gissa vad det här är-tävling. Att få den bytt kostade i alla fall 399 kr och det konstaterades att eftersom någon liten plastbit var röd så var den fuktskadad och det skulle förklara kortslutningen. Kortslutningen av min mobiltelefon då alltså. Bottenkontakt hette delen och nu är den bytt och förhoppningsvis kan telefonen börja uppföra sig lite bättre nu som typ inte dra ur batteriet helt under natten, behöva laddas 2-3 gånger per dygn, tappa ljudet, slå på sig själv efter avstängning osv... Verkar lovande än så länge i alla fall. /Jenny 

Igår fick vi reda på att Ian inte behövde gå till förskolan för en extra inskolningsdag idag och Jon hade tagit hela veckan ledigt - alltså fick vi en helledig fredag tillsammans. Den ville vi självklart ta tillvara på och på morgonen bestämde vi oss för att ta med barnen till Stellas Lekland. Ian visste ju vad det skulle innebära, så han var lätt att få med och väl där hade Isa roligt också. Första besöket sedan hon börjat gå dessutom. /Jenny

En vecka var beräknad till inskolning och nu är den över, för enligt personalen så var det inte nödvändigt att Ian kom in imorgon. De tyckte inte att det behövdes, även om vi innan varit inställda på fem dagar. När det blir "på riktigt" ska han gå måndag till torsdag 8.30-12.15, så några fredagsrutiner missar han ju ändå inte. Och det är ju bra att de tycker att han verkar fixa det hela ändå.

Och för att lite kort sammanfatta inskolningen så är väl både jag och Jon förvånade över att det gått så pass bra. Nästan så man anar ett bakslag i nästa vecka istället... I måndags var det utedag och då var jag med honom och redan då fungerade det att lämna honom vissa stunder och på tisdagen var Jon med men då sa Jon att Ian varit lite oroligare. Då var det även dags för första lunchen på förskolan och Jon var med och åt. Det är många nya rutiner att hålla reda på, men de får Ian nog snart kläm på.

På onsdagen hade jag räknat med att göra som på måndagen: att vara där fast gå undan då och då. Men efter samlingen, när leken kommit igång runt nio, så sa fröknarna att jag skulle gå iväg en sväng. Jag gick hem för de skulle ringa om det var något. Men de ringde aldrig, så när det närmade sig ordinare sluttid gick jag tillbaka. Då satt Ian och åt och allt hade gått bra. Här hemma gick tiden lite långsamt, men för att inte bara sitta och vänta på eventuellt telefonsamtal så passade vi på att städa, tvätta och annat.

Idag lämnade jag Ian efter morgonsamlingen och gick hem igen. Även idag blev det att jag inte behövde komma tillbaka förrän han skulle hämtas. Personalen berättade dock att han vid något tillfälle hade blivit ledsen när det var dags för någon gruppaktivitet. De sa inget om ifall han hade frågade efter mig och Jon eller om han hade velat hem och de hade lyckats trösta honom. Att han blivit ledsen var lite jobbigt att höra, men det känns väldigt bra att veta att de kan trösta honom då. Vi kan ju inte komma springandes för allt.

När jag kom idag satt han vid matbordet och såg väldigt nöjd ut och när han skulle slänga tvättlappen fick jag följa med för "jag ska visa dig hur man gör, mamma". Men som sagt väldigt många nya rutiner och när de väl sitter kommer det kanske en trygghetskänsla. I det stora hela tycker vi att den första veckan gått bra och viktigast är att Ian vill tillbaka till förskolan, för även om han inte trivs med vissa moment som morgonsamlingen, så verkar han tycka att det är jättekul med all lek. Skönt för oss, skönt för honom. /Jenny

Det var ju bra mycket lättare att fota kvällens vackra himmel än den så kallade supermånen häromnatten. Och jag kan ju inte vara sämre än många andra bloggare och facebookare så här kommer min bild. /Jenny

Vi fortsätter att få fina äpplen och tog tillvara på några stycken genom att göra en smuläppelpaj och en äppelkaka. Jag föredrar den smuliga och Jon den mjukare kakan så därför fick det bli en av varje. /Jenny

Jag älskar att bada bastu! Att jag är från Norrbotten kan ha något med den saken att göra, däruppe har ju var och varannan en varmt krypin i någon form. Vanligast är väl att ha bastun någonstans inomhus och uppvärmd med elaggregat, eller "kupévärmare" som de ibland skämtsamt brukar kallas. För säga vad man vill - och det får jag, det är ju min blogg (okej, mest Jennys, men ändå...) - den allra bästa upplevelsen får man i en vedeldad bastu. Tro mig, för jag har provat några olika i mina dar...

När jag en gång satt och svettades i en, roade jag mig med att försöka räkna hur många olika saunas jag besökt, alltså inte antal gånger (de är oräkneliga), utan faktiska ställen både här i Sverige och utomlands. Jag slutade någonstans kring 38 stycken innan mina tankar vandrade vidare. För det är själva grejen för mig, att kunna sitta i lugn och ro i tystnaden och låta värmen svepa in mig som i en trygg filt, slappna av och bara vara. Det är meditation på norrländskt vis...

Hur som helst, jag har spenderat mycket tid i bastur. Ibland ensam, ibland med minnesvärda personer. Vissa saunas har varit små, vissa stora. En del sunkiga, några helt ologiskt byggda. En var till exempel så smal att man knappt kunde sitta två i bredd, men den var så hög i tak att all värme steg upp i taket utan att komma någon till nytta. (Det var förresten också i denna som någon - inte jag! - fick för sig att slänga en skopa renat på bastuaggregatet. Spriten förångades och trängde in i varenda por, det sved i ögonen och var inte alls mitt bästa bastuminne...) Men desto trevligare har alla besök i vedeldade saunas varit! Mer om dessa kanske jag berättar i ett framtida inlägg.

Nuförtiden blir det dock aningen glesare mellan besöken i en "äkta" bastustuga, men jag har en (hemlig) dröm om att en dag äga en själv. Förr ingick i drömmen att fälla träden, dra ut dem ur skogen med häst och knuttimra hela stugan själv, men småbarnsföräldralivet i småstaden har gett mig smått förändrade perspektiv... Det finns ju faktiskt enklare sätt, och jag har mest på skoj kikat in på sorselestugan.se, kollat lite på deras utbud och fantiserat. Hittade bland annat denna lilla stuga...

Den kanske skulle kunna rymmas någonstans på vår lilla tomt. Den stora utmaningen skulle nog vara att övertyga min kära hustru om att det vore väl spenderade pengar. För, som hon uttryckte det när vi bastade en gång: "Sitta här och svettas? Jag har väl bättre saker för mig!" Så, vi kan väl ligga lite lågt ännu ett tag? Säg inget till henne än, jag får fundera ut ett sätt att charma över henne till den "mörka (och varma) sidan" först... ;) /Jon

I samarbete med sorselestugan.se