Imorgon har vi en hemlig plan för vår blivande treåring, men i eftermiddag råkade det ändå bli ett litet spontanfirande av Ian. Vi hade ju några presenter till honom som passade bättre att ge honom idag - och så blev det tårta. Den uppskattades nog dock mer av Isa än av honom.

Fram med ballonger, serpentiner, duka lite fint och partyhattar på och det lilla kalaset var snart igång. Sång blev det också!

Vi anade ju att tårtan inte skulle bli någon favorit hos Ian då han aldrig visat något intresse för sötsaker, men tårta hör ju liksom kalas till. Han blåste i alla fall ut ljusen och smakade en liten bit.

Och det tyckte han var kul, samt att blåsa i flärparna som han sett minionerna göra. Vi spelade upp banansången samtidigt. Men självklart var det presenterna han ville åt.

Eftersom vi tänkt ut en annan grej för honom imorgon så blev det inte så många presenter och dessutom blev han ju firad i samband med Isas 1-årskalas som delvis var för honom också i och med att släktingar var samlade.

Men vi har ju några säkra kort när det kommer till vad Ian gillar - FORDON! Så det blev bland annat en lastbil med trailer för två racerbilar och en häftig Batman-monstertruck. Och han blev sååå lycklig!

Men tänk att det redan gått tre år?! Jag har både starka och dåliga minnen av var jag befann mig och vad jag gjorde ungefär vid den här tiden för tre år sedan. Rejält överburen - en graviditet nästan lika lång som en elefants! - hade förlossningen startats. På överburenhetskontrollen på den 17:e dagen över tiden upptäcktes det dippar i Ians hjärtfrekvens och jag blev inlagd. Äntligen skulle det vara dags. 

Det togs hål på hinnorna, men ingen vattenavgång (upplevde aldrig någon med Isa heller) och för att ge det hela en skjuts blev det igångsättning och mardrömmen var igång. Värkarna kom utan några värkpauser och gick inte att tajma med lustgasen och redan innan var jag väldigt trött av alltsammans.

Jag öppnades 10 cm, men Ian mådde inte riktigt bra i magen. Ian var under kontroll med CTG, skalpelektrod och då och då tog de även blodprov på honom därinne i min mage. Allt det här var ju som i en annan värld - när nämndes det här på föräldraträffarna innan, typ?!

När klockan passerat midnatt och närmat sig två, runt elva timmar efter den första värken, står det i journalen: "tycker att barnet har inga mer resurser att observera ut under den tiden". Beslut om akut kejsarsnitt tas och 02.31 står det: "en pigg gosse förlöses."

Att höra honom gråta där på andra sidan skynket var underbart. Vår älskade Ian. Och trots denna lite dramatiska start så såg allt bra ut, han var dock ganska torr, särskilt om fingrarna. Just vid den här tiden är tacksamheten extra stor över den finaste gåvan: att få bli förälder. /Jenny

(Hela förlossningsberättelsen finns att läsa uppdelat i tre delar här: del 1, del 2 och del 3.)

 

Camilla

12 september 2015 20:22

Grattis IAN på Din födelsedag <3

Jenny och Jon Sjöberg

12 september 2015 21:13

Tack så jättemycket! Det blev Liseberg idag och lite andra rutiner - båda är ännu vakna. Vågar man hoppas på sovmorgon...? :) /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia har tillverkat glitterflaskor, ett enkelt men väldigt fascinerande pyssel. I genomskinliga plastflaskor hällde vi olika sorters färgat glitter och diverse småsaker som stjärnor och annat roligt innan vi fyllde upp flaskorna med vatten. Ko...

  Det här pysslet imponerade faktiskt lite på Lin när vi gjorde det, för det var något som hon inte sett innan. Och vid första kollen på utskriften ser allt huller om buller ut, men efter målning och vikning sker det magiska. För i en vinkel bli...

... och så var det inte mer. Och det var inte bara vädret. Kråkfåglar har varit på det igen. Får väl köpa penséer eller nåt istället då...   ...

Nu har Lin börjat om simskolan igen och håller till i stora bassängen, och i helgen var vi i badhuset så hon skulle få träna lite mer. Hela familjen var med och simmade och badlekte, men vi satte även Ian, Isa och Loe på att simma några längder och I...

Efter förra måndagens plus har jag kämpat hårt den här veckan för jag ville verkligen inte ha två plus på raken. Och det blev det inte heller! Att det skulle bli minus visste jag faktiskt redan när jag gick och la mig igår för jag har aldrig gått u...