Isa var en del och petade på Ians ryggsäck idag, så på eftermiddagen plockade jag fram hennes. Jag ville inte att hon skulle ha ryggsäck tidigare idag eftersom det här skulle vara just Ians dag. Och att få ha sin ryggsäck med Thomas Tåget på sig till förskolan hade han pratat om. Men här hemma på eftermiddagen knallade Isa omkring med sin rosa prinsessryggsäck och så kändes det som att jag inte alls hade några småbarn längre. Fast bara nästan som tur var. Isa får allt förbli bebis här ett tag till. /Jenny

Hos mig väcker små barn med ryggsäck många känslor och plötsligt känns de så stora. När Ian kom med Jon för att hälsa på mig och Isa på BB hade Ian på sig sin ryggsäck och min lille kille blev så stor i korridorerna på det ännu större sjukhuset. Jämförelsen med Isa spelade förstås in också.

Idag åkte Thomas Tåget-ryggan på för vi var på Ians blivande förskola för idag var det fotodag. Och jag gruvade mig för detta innan, för jag anade hur han skulle kunna komma att reagera: dyka upp på en ny plats, flera okända vuxna och barn och sedan ställa upp för fotografering.

Min bävan besannades något för gruppfotograferingen som var ganska omgående blev alldeles för rakt på och Ian var inte alls intresserad av att ställa upp på bild, men fotografen menade på att det skulle gå att använda något. Efteråt blev Ian dessutom ledsen. Tyvärr var det just bilrummet som användes som fotorum och det var att leka med bilar som Ian sett mest fram emot.

Det skulle också bli enskild fotografering men den dröjde för det var många barn som skulle fotas i såväl grupp som enskilt och på syskonbild. En del fick försöka igen när det inte gick som det var tänkt. Många barn i omlopp att hålla reda på och jag tyckte nästan lite synd om personalen som skulle reda ut detta. Säkert är det många föräldrar som är förväntansfulla på dessa bilder...

Vi försökte underhålla oss under tiden, men Isa började på att bli trött och Ian började bli uttråkad men kanske var det just tristessen som gjorde att den enskilda bilden gick ganska smidigt - för då skulle han ju få gå hem. Och det var en okej muta efter en omvälvande förmiddag. Men jag gjorde klart för honom att fotografering bara skulle ske just den här dagen, sen skulle det bara vara lek som gällde och det tror jag att han godtog för han vill tillbaka.

Och den riktiga inskolningen blir i vecka 40, men vi var även välkomna att komma och hälsa på en dag då allt var mer som vanligt. Så i det stora hela känns det bra, för idag var ju en speciell dag. /Jenny