Hur kan man med att sparka på de som redan ligger?!?! Jag blir så arg när jag dagligen får höra om de som pratar illa om tiggare. Och jag läser om hur tiggare blir sparkade, utdrivna från städer av folkmassor, och nu senast hur en butikschef hällt hinkar med vatten över en tiggare utanför butiken. Så uppför man sig inte! Det är inte mänskligt. Man behandlar inte en medmänniska på det sättet.

De här människorna är redan utsatta och ska inte behöva råka ut för folks idioti på såna här sätt. Man ska inte sparka på de som redan ligger.

Vi har tiggare på vår ort och häromdagen la jag i 23 kronor i muggen och fick ett tack. Det är mer än vad man får från många andra nuförtiden för mycket mer. Ändå kände jag dåligt samvete, för jag skulle in i affären och köpa något som egentligen inte alls var nödvändigt, medan den här mannen satt och försökte tjäna ihop till brödfödan.

Och kom inte med det där skitsnacket om att det skulle röra sig om organiserade ligor för det stämmer inte. Ta reda på fakta innan!

Jag får dåligt samvete och det är av den anledningen jag knappt vågar möta tiggarens blick, för jag borde kunna avvara mer. Andra vågar göra rent ondskefulla saker och jag förstår det inte.

Jag har svårt att tro att någon människa skulle vilja sitta och tigga, men i de här människornas fall har det gått så långt att de måste. Många gånger gör de det för sin familj. Vi har det bra här i Sverige på många sätt, och har råd att dela med oss mer än vad vi gör.

Jag säger inte att det är ett "måste" att skänka pengar, jag säger däremot att det är ett måste att i så fall inte göra något. Bara gå förbi, inte säga något dumt, om det nu är så svårt att inte ta ut sina egna tillkortakommande på en annan människa. Den respekten räcker i så fall.

Det finns så mycket att störa sig på och det är mycket bättre att rikta energin till att försöka få till förändring på annat håll än att uppträda på ett sådan korkat sätt.

När jag gick in i affären såg jag sist hur en yngre kille öppnade sin lösgodispåse för en tiggare och lät honom ta godis. Det värmde hjärtat, och det är ett sådant samhälle vi vill ha. Ett samhälle där vi delar med oss. Inte ett samhälle där hat och rädsla styr. Respekt och kärlek och ett slut på detta vansinne. Det är människor som sitter där! /Jenny

Det är inte varje dag som det dimper ner post ända från Asien i lådan. Men det här är resultatet av en vunnen Tradera-auktion. Det blir en julklapp till Isa. Med i paketet låg också en välsignelse. Vi är verkligen jättedåliga på kinesiska så vi får helt enkelt tro på vad säljaren skrivit.

Lycka...

... och koncentration är total.

Vet ni att det finns ett? Vi hade ingen aning förrän alldeles nyligen. Det fungerar att ringa 112 också, men det finns alltså ett särskilt nummer att ringa i just de fall där barn har försvunnit. Här är numret:

116 000

Vi hittade den här texten från Regeringskansliet som berättar mer om numret och vad det hela handlar om:

"Sverige inrättar larmnummer för försvunna barn - 116 000

Ett larmnummer för försvunna barn, 116000, har tagits i drift på initiativ av regeringen. Larmnumret är tillgängligt dygnet runt och går att ringa oavsett i vilket EU-land man befinner sig. Det är SOS Alarm AB som sköter verksamheten med larmnumret 116 000.

- När barn försvinner från familjer, från förskolor, skolor eller från boenden för ensamkommande flyktingbarn, är varje minut viktig för att sätta in eftersökningsåtgärder. Ibland riskerar olika processer att dröja för länge och ibland är åtgärderna dåligt koordinerade. Frustrerade föräldrar och andra anhöriga känner förtvivlan och behöver i det svåra läget en sammanhållen larmkedja och snabb eftersökning, därför är det angeläget att få ett sådant larmnummer på plats, säger barnminister Maria Larsson.
- I samband med ökande rörlighet över gränserna inom EU är det viktigt att utländska medborgare får bästa möjliga stöd när deras barn förvinner under en vistelse i Sverige. Ett barn som försvinner skapar stor förtvivlan bland föräldrar, anhöriga och andra närstående. Att samhällets larmfunktioner fungerar snabbt och smidigt ska vara en självklarhet, och en förutsättning för att effektiva åtgärder snabbt ska kunna sättas in, säger försvarsminister Karin Enström.
Genom telefonsamtalet ska barnets anhöriga kunna få kontakt med polis och andra myndigheter. Avsikten är att de ska kunna agera skyndsamt för att spåra och hitta det försvunna barnet. Dessutom ska anhöriga vid behov kunna få kontakt med andra aktörer, exempelvis med socialtjänsten och frivilligorganisationer, som kan bistå familjen med mer specifika råd och med stöd av olika slag.

Journumret är kostnadsfritt och tillgängligt dygnet runt för dem som behöver stöd. Dessutom ska tjänsten vid behov kunna ge stöd till olika myndigheter som utreder fall med förvunna barn. SOS Alarm ska dygnet runt ta emot samtal om försvunna barn och vidarebefordra samtalen till ansvariga myndigheter."

Med koder från Lambis produkter har vi nyttjat erbjudandet touchvantar.

Jättefina!

Jag saknar er så mycket. Dagarna som passerar utan att jag inte tänker något på er är få. Det finns så mycket som påminner mig om er, och ni lärde mig så mycket och gav mig så många härliga minnen.

I somras växte det rabarber i trädgården och jag tänkte tillbaka på den gången då du farfar, tog ett stort blad, höll det framför ansiktet och var "rabarbermonstret", och äpplena i trädgården påminner om ditt äppelmos farmor - inget äppelmos smakade godare än ditt. Bullarna var också bäst, och jag är väl knappast ensam om att tycka att dina köttbullar var fantastiska. 

Ibland glömmer jag bort att ni inte finns med oss längre, fastän sex år har gått. Ibland inbillar jag mig att jag ser dig komma på din cykel, farfar. Kanske på jakt efter en burk att panta...? Ibland inbillar jag mig att du är hemma i köket och sitter och tittar på dina fåglar, farmor. Du tyckte ju så mycket om dem, och givetvis luktar det mat eller nybakat i ditt hem.

Men det är bara ibland. Oftast önskar jag att ni fortfarande fanns kvar hos mig. Jag hade så gärna velat att ni skulle ha träffat mina barn, Ian och Isa. De är så fina och jag älskar dem över allt annat.

Idag var de med till Minneslunden och när de blir äldre ska jag berätta om er. Jag kommer berätta att ni var de finaste och mest generösa människor jag mött. Jag kommer att läsa Ferlins dikter för dem. Jag kommer förklara att man aldrig kan ta för mycket smör när man lagar mat eller bakar.

Jag älskar er och är så tacksam för alla stunder som vi fick tillsammans. Jon är också tacksam, det vet jag. Han kom att se på er som sin farmor och farfar också. Vi älskade båda att vara hos er. Och jag kände mig mer som hemma hos er än någon annanstans. Så mycket blev aldrig mer detsamma efter att ni försvann.

I eftermiddag tände jag ljus och tänkte om möjligt ännu lite mer på er. Livet fortsätter, det går vidare. Tiden stannade inte som jag innan trodde att den skulle göra utan er. Ni var inte odödliga, men våra minnen kan ingen ta ifrån mig.

Jag ska minnas er så länge jag lever och vill jag tro att ni sitter och löser korsord eller stickar eller att ni rensar blåbär tillsammans så gör ni det.

Och ibland kommer jag önska att någon kunde ta den här stora saknaden ifrån mig, även om det är den som kommer att göra er oförglömliga för mig. Sorgen och kärleken går hand i hand.

Men vad hjälper det en människa att kinderna blir våta...? /Jenny