Ian föddes med ett akut kejsarsnitt. Isa föddes vaginalt. Jag har alltså fått uppleva båda sätten och har då och då funderat på vilka skillnader som de båda sätten medför och har här skrivit lite om mina upplevelser. Om snittet hade varit planerat hade det säkert känts annorlunda före när det funnits chans att förbereda sig och kanske även efteråt.

Lång historia kort: med Ian gick jag över tiden och på den 18:e dagen efter bf kom han till världen. Förlossningen kom aldrig igång på egen hand, på en överburenhetskontroll upptäcktes att jag hade smygöppnats 3-4 cm samt att Ians hjärtljud inte var som de skulle hela tiden under CTG:n. Det togs hål på hinnorna, värkarna kom, värkstimulerande sattes in och jag kämpade på och öppnades 10 cm. Men den sista biten ville sig inte och Ian visade tecken på att försämras av det värkstimulerande och det togs ett beslut om kejsarsnitt. Sedan var det fler saker runt omkring som gjorde det jobbigt under värkarbetet, som krångel med skalpelektrod, blodprov som skulle tas på bebisens huvud flera gånger, jag skulle upp i "fyrfota-läge" när bebisens hjärtljud sviktade osv.

I efterhand har det ibland känts så snopet, som om jag gick miste om förlossningen - jag hade ju öppnats de där tio centimetrarna. Allt var ju klart där, men det gick inte. Just snitt var det aldrig tal om under graviditeten, jag hade väldigt lite kunskap om vad det skulle innebära. Efteråt visste jag inte ens om jag hade fött barn eller om jag "bara" hade blivit förlöst... Nu var det ju inte så att de hux flux bara plockade ut en unge. Det låg ändå en hel del arbete bakom och när valet stod mellan att rädda bebisen eller ej så kändes det ändå självklart att det fick bli som det blev.

Med Isa tycks allt har gått mer "normalt" till. Inga större konstigheter alls vad det verkar. Men mindre ont gjorde det ju inte för det. Med båda barnen hade jag lustgas men i och med snittet blev det även förstås bedövning och den kom som en stor lättnad. All smärta bara försvann. Med Isa infann sig aldrig den lättnaden, för någon bedövning vågade jag aldrig be om ifall förlossningen då skulle stanna av och inte komma igång igen - för att åter sluta med snitt.

Värkarna och krystvärkarna - allt gjorde fruktansvärt ont. En smärta helt olik någon annan och jag trodde flera gånger att min stund var kommen och tänkte så många gånger tanken att be om att bli snittad igen. För då skulle det ju inte göra ont mer. Men nu var jag inställd på en vaginal förlossning, jag ville uppleva även detta.

Värkarna med Ian var jobbiga på så vis att det aldrig blev några värkpauser, det gick inte att tajma värkarna med lustgasen för de kom som i ett. Med Isa var det helt motsatt eftersom här hade igångsättningen skött sig själv och jag fick ganska god kläm på lustgasen även om den inte gick att ta till mot slutet. Jag hade dock god hjälp av den innan.

När Ian plockats ut hölls han bara upp vid sidan av mig och sedan rusade de iväg med honom. Han skrek när han kom ut, men om det var en pojke eller flicka fick jag reda på senare. Nu fick Jon följa efter personalen och han blev den förste att hålla honom. Isa kom skrikandes ut och de gnuggade igång henne för att sedan "kastas" upp på mitt bröst och innan det hölls hon upp för att visa att det var en flicka.

Efter båda förlossningarna återstod syjobb. Med Ian hörde jag bara en sug, men kände inget av jobbet. Med Isa gjorde det betydligt ondare. När det kommer till skötsel av bebis liknar de båda förlossningarna varandra härefter. Efter en del snitt kan det vara svårt att få igång amningen men det fungerade här. Ian är helammad i sex månader, och det är planen även för Isa.

När det kommer till mig såg ju efterarbetet lite olika ut. Vid snittet dröjde det några timmar tills jag var uppe på benen och duschade och efter den vaginala förlossningen stod jag i duschen inte alls långt efter... på mycket skakiga ben. Vid snittet fick jag kateter men den togs också bort ganska snart och jag kunde gå omkring där på BB. Jag har hört om flera som blivit sängliggande efteråt så jag var nog ändå ganska pigg.

När man ser till tiden på BB så stannade jag där bara i runt nio timmar längre efter förlossningen med snitt jämfört med den andra - för jag ville hem och kände mig så pass bra. Den tidiga hemgången medförde istället en del pillerknaprande hemma, samt att Jon gav mig sprutor i magen. Efter den vaginala förlossningen behövde jag ingen smärtlindring efteråt. Men ont gjorde det ändå, fast det var när jag skulle sitta ner och den värken höll i sig i någon vecka. Det var inte alls bekvämt och här fanns det ju inget synligt som visade på vad jag genomgått. Efter snittet var jag omplåstrad.

Rekommendationen efter vaginal förlossning var att inte lyfta tungt på ett par veckor och efter snitt längre, så på så vis var ju återhämtningstiden lite längre. Snittet, av bikinisorten, växte dock ihop ganska bra så det var skönt. Det har inte varit så mycket som spökat efter den vaginala förlossningen heller, men det gick ju att komma igång med rörelse snabbare efter den.

Jag känner i alla fall att den vaginala förlossningen var den som jag "gillade" bäst, även om den gjorde ondast där och då. Hade det varit ett planerat snitt hade det förstås varit skönt att veta när det var dags att plocka ut bebisen så man slapp gå och vänta och vänta. Sedan finns det ju andra saker som en ökad risk för astma, allergier, infektionskänslighet med mera hos barnet, men nu var ju snitt aldrig ett val från min sida, utan något som blev nödvändigt.

Den normala förlossningen gjorde mig mer delaktig, även om jag var rejält borta några stunder också. Och i och med att värkarna den här gången slutade med vaginal förlossning så kändes det inte som att jag blev snuvad på något. Jag jobbade fram till resultatet som jag fick reda på direkt. Jag fick hålla bebisen direkt. Jag kunde lättare röra mig efteråt, och hade det inte varit för den där GBS:n hade jag åkt hem så fort som möjligt.

Om det blir tal om förlossning någon gång igen kommer jag att sikta på en vaginal förlossning. Kejsarsnitt får det bara bli om det blir tal om ett akut/urakut snitt, det är inget som jag kommer att planera för. /Jenny

Natusan, Medela, ICA, Änglamark, Libero, MAM - jag har testat amningsinlägg från dem allesammans. Riktigt supernöjd är jag inte med några av dem, men framöver kommer jag att välja nursing pads från Libero för de har jag gillat bäst av dessa.

Medelas hade jag stora förhoppningar på, men blev lite besviken redan när jag öppnade kartongen och upptäckte allt emballage - varenda iläggskupa var inplastad. Nej, Liberos får det bli. De håller tätt ganska länge, är inte så plastiga och pappriga som några av de andra var och så ger de ju dessutom poäng i Liberoklubben. /Jenny

Kladdkaka behöver inte smaka så där smarrigt chokladigt - en kladdkaka kan också smaka riktigt gott och fräscht med smak av citron. Och särskilt krångligt behöver det inte vara heller.

Vi hittade ett riktigt gott recept på citronkladdkaka HÄR som vi rekommenderar. Vi kommer helt klart att göra om denna kaka och då snygga till den med florsocker, servera med grädde och fler bär. Det här var bara ett test som föll ut riktigt bra.

Under ett oväder lät åskan, men för Ian var det inte åska utan flygplan som lät.

Flygplan efter flygplan, efter flygplan varje gång som åskan dånade.

Och när vi nämnde blixten för att börja räkna avståndet säger Ian:

"Bilar."

För honom är ju Blixten en häftig sportbil och inget annat.

Så någon rädsla under det åskovädret infann sig aldrig,

för flygplansleksakerna gillar han att leka med och Bilar är ju toppen. :)

Ian fick en ballong som gick sönder och small till. Ian säger då:

"Ballongen borta. Borta!"

Vi stod redo och väntade på tårarna. Men Ian säger istället:

"Leta!"

Så där gick vi omkring en stund och letade efter en smälld ballong.

Vi hade ju ändå inget bättre för oss att göra då.

Vi läste i tidningen om en familjedag i Rörsås som lät som ett intressant utflyktsmål. Det skulle ju finnas traktorer på plats. Och det är en bra början för det är ju något som Ian gillar. Först behövde vi bara hitta Rörsås på kartan...

På förmiddagen tog vi oss till Rörsås - och nu har vi sett fordon i mängder. Allt från bärgningsbil till djurambulans via en massa andra arbetsfordon. Rörsåsdagen blev verkligen en positiv överraskning då vi inte alls trodde att det skulle vara så här stort.

Men det fanns traktortaxi, ponnyridning, lotterier, fordonsutställningar, maskinkörning, djurutställning, bollkastning, en skateboardramp, fikaservering med mera. Det var också loppis och vi fyndade kläder så det stod härliga till. Det blev också ett par fordon till Ian som börjar få en rätt stor fordonspark nu.

På loppisen köpte vi kläder till båda barnen och anledningarna till att åka till Ullared krymper i takt med inköp och minskningen på kontot. Nu blev det bland annat vinterkläder, jacka och byxor samt en overall, till de båda som vi hoppas kommer att passa, även om vinter och kyla är något vi inte försöker att tänka så mycket på...

Vi tackar Rörsås Lokalförening för en mycket fin dag full av skojiga aktiviteter! Det är verkligen roligt att se ett sådant här arrangemang och engagemang på mindre platser. Hoppas att det kom en massa besökare!

Ikväll, och faktiskt fortfarande, besöker Diggiloo Tibro och Ånaplan. Det är ett område som ligger väldigt nära där vi bor och just därför ville vi gärna gå på showen och köpte biljetter redan förra hösten. Artisterna showar i skrivande stund, men vi lämnade området i pausen för barnen behövde hem för att äta och sövas och så ville vi inte lämna Nalle ensam så länge. För oss och flera andra här är det gångavstånd men ganska många bilar har hittat sig hit också och det har varit lite mer aktivitet än vanligt i vårt kvarter under dagen. Vi uppskattar när det händer saker och ännu bättre när de händer så nära.

Diggiloo är ju en fest för hela familjen och det fanns barnland för de små att göra av med energi på, medan artister som Eric Gadd, Jessica Andersson, Lena Philipsson, Nanne Grönvall, Nassim Al Fakir, Oscar Zia, Per Andersson, Erik Segerstedt, Magnus Johansson med flera underhöll.

Ljudnivån var ganska hög och vi hade tur som i alla fall under vissa stunder fick Ian att ha på sig sina hörselskydd. Dock satt vi på en filt långt bak i mängden ändå.

Japp, ganska långt bak satt vi, men vi kunde ändå följa showen på storbildskärmen. Det vill säga när inte Isa behövde vyssjas eller Ian gjorde ett av sina många mingelförsök...

Vi är husomhelst nöjda med det som vi fick ut av kvällen, lite gratissaker blev det ju också, och sedan var det toppen att det blev så fint väder. Det är jätteroligt att området kommer till användning och framöver väntar där allt från brännbollsturnering till cirkus.

Igår på Myrornas hittade vi både Rödis och Bärgarn bland leksakerna. Ian fortsätter att vara förtjust i Bilar och nu tittar han lagom mycket på Bärgarns hejdlösa historier. Priset var ju toppen, bara 10 kronor styck och sedan var de ganska stora och utan små delar - ännu bättre. Återvinning är verkligen bra och i just det här fallet har det varit lite svårt att få tag i Bilar-leksaker som passar för Ians ålder. Riktiga fynd alltså!