... har varit så där lagom påfrestande som småbarnsförälder. Med Isa har det gått fint, hennes behov förstår vi oss på och kan tillgodose. Hon hade läkarbesök på BVC idag och allt såg fint ut.

Det där blåsljudet som läkaren skulle ha hört på akuten för några veckor sedan hörde inte den här doktorn. Isa är nu 59 cm och väger 5660 gram.

Jag såg viktkurvan och undrade över den men så länge som det bara är av amning som hon går upp i vikt, och jag helammar ju så det var inget att oroa sig för heller.

Vi ska dock tillbaka redan i nästa vecka igen för nu hanns det inte med att kolla upp hur jag mår. Det är rutin, och det är bra att det finns för säkert fångar det upp någon som mår dåligt efter förlossningen. Det är ju inte ett helt ovanligt problem. Några större psykiska besvär kan jag inte påstå att jag har, men trötthet frestar ju på ibland, särskilt när dagarna blir lite extra jobbiga.

Som idag när Ian har varit lite av en utmaning. Det kanske är någon fas, trots, vi vet inte vad, men att bara byta blöja och få på honom kläder på morgonen är en prövning för han ska inte ha på sig några kläder. Istället springer han runt och skrattar.

Åka vagn har blivit ännu mindre populärt och idag fick han för sig att han skulle hålla i kopplet och rasta Nalle. Tjena! Äta mat skulle han inte, han ville inte vara delaktig på den öppna förskolan, hemma skulle han gräva ur sanden ur sandlådan och kasta den på gräsmattan och göra andra hyss.

Och när han blir trött blir han ännu mer "pillig" och ska vara på det som han inte får. Han kan vara lika svår att ha att göra med som han är söt, vår lille prins bus.

Positivt är i alla fall att han somnade ganska fort... så vi kan andas ut lite. Men man känner sig verkligen inte som en bra förälder när man hela tiden måste förmana, och vissa gånger skulle man säkert kunna vara mer pedagogisk men orken finns inte alltid.

Vissa saker måste vara självklara utan att man ska behöva "leka" fram dem för det finns sådant som är farligt eller som helt enkelt bara är måsten. Nya tag imorgon. /Jenny

På förmiddagen var väl vädret så där, regnigt och mulet, men vi bestämde oss ändå för att åka till Rankås för att delta i den öppna förskolan som hålls utomhus. Att vara ute gillar ju Ian. Värre har det varit med att vara med på att sjunga i grupp, och djur har ju inte alls varit något roligt.

Men vi tänkte ge det ett försök, och det blev lite av en utmaning att försöka hålla honom på någorlunda humör. Många nej blev det. Det kunde ha gått bättre, fast det kunde ha gått mycket sämre också...

En imse vimse spindel som gömt sig...

Friluftsfrämjandet anordnar en mysig liten skogspromenad där barn i åldrarna 0-2 år (syskon får också vara med) får leta efter gömda gosedjur som det sedan sjungs sånger om. Riktigt trevligt, men det tyckte ju då inte alla. ;) Fast efter lite mellanmål började humöret att arta sig något och steg i takt med höjning av blodsockret. 

Läs mer om utomhusaktiviteten här.

Klämmisar är så himla smidiga. På ICA hittade vi nu även klämmisar med gröt. Det låter som ett lite matigare alternativ än de andra klämmisarna, även om det finns de med morötter, yoghurt och annat också. Vi hittade två smaker och Ian har testat den ena. Verkade god...