jennyjon - vår vrå av världen

Direktlänk till inlägg 6 juli 2014

Förlossningsberättelse del 1: Så här började det...

Av Jenny och Jon Sjöberg - 6 juli 2014 21:45

Tvåbarnsmamma?! Vem? Jag? Nej, nej, nej, jag är fortfarande gravid - ser det inte ut så kanske? Den 11 juli blir jag igångsatt och med lite tur kanske det inte slutar med kejsarsnitt igen. Fast så blir det ju inte. Vi har ju blivit föräldrar igen. Vi behövde inte vänta. Jag behövde inte kämpa på längre än nödvändigt med min gigantiska mage... som det aldrig var tvillingar i som många trodde. (Det är faktiskt sällan som barn, fyllon och ultraljudsbilder ljuger. Hahaha!)


Vi var beräknade till torsdagen den 26 juni och på morgonen när jag vaknade inbillade jag mig att jag såg pyttepyttepyttesmå blodfläckar på toalettpappret men intalade mig själv att det lika gärna var pappret som inte var riktigt vitt från början. Jag tog några bilder på magen för att ha från just den dag då det var tänkt, men som jag var övertygad om bara skulle bli en dag som alla andra.


Tur att innehållet var så fint i alla fall.


Magen var gigantisk med fula, ledsamma bristningar och viktuppgången slutade jag hålla koll på, men den blev väl till slut runt en 16, 17 kilo. Jon hade gått på semester sedan en vecka tidigare och vi hade saker som vi ville ta itu med innan bebis. Försenat bilköp och annat gjorde att vi låg lite efter.


Och just den här veckan hade börjat lite rörigt. Ian var fortfarande gipsad med en skena för något han gjort som vi ännu inte vet vad det var. Misstänker dock att han hade stukat handleden. Men på måndagskvällen började han få små utslag som var fler på tisdagen och vi var i kontakt med BVC och fick en förmiddagstid. Höstblåsor konstaterades och vi tror att han ändå kom ganska lätt undan för de kliade inte alls och han fick aldrig några i munnen. På onsdagen hade vi besök hos ortopeden och som tur var togs gipset bort. Ian hade inte alls sovit bra med gipsklumpen på armen och det blev skillnad direkt på nattsömnen.


På torsdagen hade vi inget inbokat och inget oväntat skulle dyka upp, trodde vi... Förmiddagen började med att vi var ute i nya bilen och försökte få till den med bilklädsel och annat. Och visst gjorde det lite ondare här och var i kroppen, men så hade det ju varit till och från. Vid elvatiden kändes det mer som värkar och efter ett toabesök kom det blod på toalettpappret. Den här gången gick det inte att ta miste. En teckenblödning. Så den där lite mer geléaktiga flytningen dagen innan kanske var slemproppsrelaterad även om jag inte la någon större vikt vid den då. Det har ju varit en hel del flytningar.


Vi ringde förlossningen och berättade läget. De bad oss att avvakta med att åka in och det var ju inget som jag tänkt göra heller, men blev ju lite orolig när det kom blod. Vi åt lunch, nattade Ian och gick och la oss en stund själva också. Jag sov inte, utan låg istället och klockade värkarna men hittade ingen ihållande regelbundenhet. Ibland var det sex minuter emellan några gånger för att sedan vara längre. Sedan hade jag ju min övertygelse om att det här var något som skulle gå över. Men vi hade ändå varit i kontakt med min lillebror Johan som skulle vara barnvakt för att informera honom om läget.


Sen blev det värre och jag låg mest i soffan. Jag ville verkligen inte åka in för tidigt till förlossningen och behöva ligga där och vänta i tid och otid. Jag vantrivs ju något så fruktansvärt på sjukhus... Johan blev tvungen att komma för även om det inte skulle bli tal om någon förlossning så kände jag att jag ändå ville kolla upp så att allt stod rätt till med bebisen.


Nu hade det hunnit bli kväll och för att göra det så lätt som möjligt för barnvakten gjorde Jon ett försök att natta Ian. Det fanns ju inga garantier för att han skulle sova hela natten ändå, men starten kanske skulle bli lugn i alla fall. Och på godnatt-skivans sista låt hade Ian till slut somnat. Under tiden hade jag legat i soffan och kämpat, som tur var så var det Vänner på teven just då och det underlättade. Men så fort Jon kom ut från Ians rum så kastade vi oss iväg. Nu var det ju skönt med en stor bil för att sitta fastspänd i sätet skulle inte fungera. Jag var tvungen att ligga ner och försökte koncentrera mig på att andas och möta värkarna.


Klockan åtta stod vi och ringde på till förlossningen och det kändes som en evighet tills det kom en barnmorska och öppnade, men den här natten var det fler bebisar som hade fått för sig att göra entré i världen. Jag fick komma in på ett rum där jag undersöktes. 20.34 står det i mina förlossningspapper, och det är de jag kommer att tjuvkika i nu när jag skriver resten av berättelsen, för en del saker blir lite dimmiga. Det står om förra graviditeten och snittet med Ian osv. Att jag haft GBS i urinen står också med och det är ju det som håller mig kvar på BB sen i minst 48 timmar.


Alla termer som används förstår jag mig inte på, men bebisen är fixerad i bäckeningången, hinnblåsan är buktande, livmodertappen är utplånad och modermunnen är öppen 4 cm. Jag hade alltså klarat av latensfasen hemma. Det utförs en CTG och allt verkar normalt, 130 slag per minut och fosterljuden är normala.


Men sen tar det fart ordentligt. Det är skiftbyte för personalen och jag får en ny barnmorska. När hon bara någon timme efter första undersökningen kollar hur mycket jag då öppnats har det dubblats till 8 cm och nu blir det mer aktuellt med att få in mig i en förlossningssal. Dit gick jag för egen maskin men jäklar vad ont det gjorde att resa sig upp. Jag fick som förslag i undersökningsrummet att ta mig in i duschen och sitta där men tanken på att resa mig upp tog emot.


Jag låg hellre kvar på sidan i sängen med enligt pappret "intensiva sammandragningar som kommer tätt". Det står också att jag har svårt att profylaxandas och att jag spänner mig. Jag försökte verkligen inte att göra det men det var ju inte så lätt. En barnmorska visade i alla fall en beröring som fungerade i början där Jon masserade buken genom värken för att sedan "belöna" med massage utmed axlar, armar, midja, höfter och lår efter värken.


Väl inne i salen fick jag börja bekanta mig med lustgasen. Minns från Ian att jag hade svårt att tajma värkarna, för då kom de ju hela tiden. I och med att det här började som en "spontan" förlossning så var det på gott och ont lättare att känna när värkarna var på gång och andas. Lustgasen stod på 50/50, och jag vill mig minnas att den höjdes men hittar inte det i papprena. 22.28 började jag med den smärtlindringen i alla fall.


Det enda som jag bad min barnmorska på MVC skriva in i datorn efter mitt förlossningsamtal, bortsett från att jag gärna skulle vilja föda vaginalt den här gången, var att jag inte ville ha någon infart i handen. Jag vet inte vad det är som gör att den nålen i handen ger mig rysningar. Med Ian fick jag i armvecken och det gick bra. Men nu var det lite mer bråttom med att få i mig antibiotikan (på grund av GBS:en) eftersom öppningen gått så fort och dessutom knöt jag handen en del och då skulle det vara svårt att få i mig den. Så väldigt motvilligt gick jag med på att få en nål där.


Infart i handen trots allt...


Fortsättning följer...

 
 
Ingen bild

Lina

7 juli 2014 02:12

Här sitter jag klockan tio över två på natten och äter frukost och läser förlossningsberättelse och så lämnar du värsta cliff hangern. Nåväl, ska bli kul att läsa resten. Hoppas för övrigt att allt är bra mer er!

Jenny och Jon Sjöberg

7 juli 2014 06:52

Det blev så långt att jag blev tvungen att dela upp texten i tre delar. Fortsättningen är inte så jättespännande. Att det blir en bebis är ju klart och vägen dit var nog ganska "ordinär" ändå, men jag ville ändå skriva ner händelseförloppet.
Allt är bra här, jobbar lite på fungerande rutiner... Hoppas allt är bra med er också och att ni är friska allesammans nu. Kram! /Jenny

 
ihemmetslugn

ihemmetslugn

7 juli 2014 06:41

Om jag går efter första delen i den här berättelsen så är det en fullt normal förlossning eller som vi brukade säga, en drömpatient :)

http://ihemmetslugn.blogspot.se

Jenny och Jon Sjöberg

7 juli 2014 06:49

Det står "spontan förlossning" någonstans i papprena - låter ju så enkelt. Som om bebisen bara ploppade ut. Och för personalen kanske det på sätt och vis var så. Roligt att kunna hjälpa till. ;) /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jenny och Jon Sjöberg - Söndag 5 april 08:30


Mitt i projekten med Påskharens äggjakt, glasstester och annat så påbörjades ett annat moment också: att fixa ett fönster till Loes rum. Vi lyckades ju med att hitta ett utrymme för rum till Loe men då kändes ett fönster självklart för att han skulle...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Lördag 4 april 18:24


  Barnen har fått den stora lyckan att testa åtta utav säsongens glassnyheter. Smakerna var förstås delade, men ingen av dem gillade Glassbåten Hallon och Saltlakrits och det var ju inte helt oväntat. Solero Mango blev inte heller någon favorit....

Av Jenny och Jon Sjöberg - Fredag 3 april 20:00

Med knappt en vecka kvar till påsk så gjorde Påskharen ett tidigarelagt besök hos oss. Några godispresenter, ett brev med viktig information om den kommande äggjakten lämnades. Spända barn! Redan på förmiddagen så hittade Isa en halv morot i postlåda...

Av Jenny och Jon Sjöberg - Fredag 3 april 10:08

             

Av Jenny och Jon Sjöberg - Fredag 3 april 06:18


En liten "påskby" med 3D-effekt. Loe och Isa gjorde varsin.   ...

Presentation


Det är vi som är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian 7 år, Isa 5 år, Loe 4 år och Lin 2 år. Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i 10 år!

   

     I år firar  jennyjon 10 år.   
                   
Under snart ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen och minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

       

 

 

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2014 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se