Vi får svälta och äta tråkig mat när gästerna farit... Idag premiärbesökte vi Kathy Thai, som öppnade för cirka två månader sedan här i Tibro. Vi åt lunchbuffé och maten var jättegod och miljön riktigt fin. Ian hittade ett och annat att äta också, och höll sig lugn i en stund i alla fall så vi fick äta.

Vi kommer säkert att återvända hit, men då på egen hand för nu närmar det sig avfärd för Ians farmor och farfar. Efter det väntar några lediga dagar tillsammans innan Jon börjar om igen på tisdag.

Våra gäster har blivit förkylda här, de verkar ha tagit med sig något uppifrån som blossat upp, så vi hoppas att resten av oss klarar sig. Vill inte bli sjuka! Att må illa och kräkas räcker, men det är ju inget som smittar.

Jon har dessutom blodgivning i nästa vecka och då får han inte vara sjuk, och nästa helg ska vi till Karlstad och se hockey. Det vill vi inte missa! Även om matcherna mot Leksand inte har slutat på något bra sätt hittills.

Nu lite nedtrappning innan avfärd mot norrlandståget. /Jenny

Det är inte ofta jag ser bio nuförtiden, av självklara skäl. Ännu mer sällan ser jag biofilmer som baserats på böcker, också av självklara skäl. (Jag läser sällan böcker, och de jag läser, läser jag så väldigt långsamt...)

På nyårsdagen var jag dock på bio med mina föräldrar (händer ju inte heller så ofta), och vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.

När jag hörde att Robert Gustafsson skulle spela rollen som Allan Karlsson, blev jag lite orolig. Jag såg framför mig hans överdrivna "gubb-karaktärer" från till exempel Gustafsson 3 tr., fast jag blev glatt överraskad. Han gör en väldigt nedtonad hundraåring (flera pluspoäng för sminket!), som likt Forrest Gump reser genom världshistorien - och påverkar den.

Boken innehåller många fler äventyr än vad som ryms på knappt två timmar film, och en del av storyn har ändrats för att bättre passa formatet. Ändå räcker det och blir över för att bli en riktigt underhållande rulle, väl värd att se. Flera bra skådisar, men bäst i mina ögon är David Wiberg som Benny, den velige korvkioskinnehavaren med 920 högskolepoäng som är "nästan" väldigt många saker. 

Det var roligt att gå på bio igen, och vi var alla tre nöjda med filmen. Mina föräldrar tyckte dock att ljudet var lite för högt, och att det small lite väl ofta. Men så handlar ju också filmen om en väldigt speciell man, som älskar att spränga saker i luften... /Jon