Ja, den fysiska biten med spermier och ägg hoppas vi att ni har någorlunda koll på, annars får ni väl hyra en film eller nåt. (Fast när vi följde Musikhjälpen fick vi reda på att det ändå är skrämmande många tjejer och pojkar i världen som inte vet hur det fungerar. Jorå, vi skänkte en slant.) Det här inlägget ska handla om hur vi blev med barn den här gången.

Precis som med Ian använde vi oss av ägglossningstest. Med honom hade vi noll koll utan test när det var tid för befruktning, men efter förlossningen hände något med kroppen. Och hormonerna var väldigt tydliga med när det var lämpligt läge. Jon hade nog inget emot att känna sig så där åtrådd... Ägglossningstesten hade kanske inte varit nödvändiga i det här fallet över huvud taget - och faktiskt att de bara förvirrade oss.

Minns ni att jag fick en urinvägsinfektion som jag hörde av mig till Vårdcentralen om för det var så besvärligt? Fredagen den 11 var jag där och fick antibiotika och det utfördes även ett graviditetstest eftersom vi faktiskt försökt skaffa barn. Vi var ju dock ganska övertygade om att det inte skulle bli positivt men ifall. Det var också negativt.

Men nu till det lite mer märkliga. Onsdagen den 9 oktober hade mina hormoner börjat göra sig tillkänna - och ingen var plötsligt snyggare och sexigare än Jon, för att inte tala om tillgänglig. Ett ägglossningstest visade också att kroppen hade rätt. En stegring visades. Samma sak dagen därpå, men här började ju UVI:n att krångla med mig.

Vid tidigare tester har det inte räckt med att de båda strecken är lika starka, det ena måste vara starkare för att påvisa ägglossning hos mig. Det hann aldrig hända, för när jag började med antibiotikan var det som om allting plötsligt avtog.

På fredagen var allt borta. Vi trodde att ägglossningen då kommit av sig, att den blivit "skrämd" av urinvägsinfektion och antibiotika. Vi är ju medvetna om att ägglossning kan utebli vissa månader, men vi fortsatte att testa ändå. För vid de tidigare gångerna hade stegringen pågått mycket längre än vad den gjorde nu, och så tyckte vi att de här strecken var för svaga. Men som tur var hade vi ju vidtagit vissa lustfyllda åtgärder ändå. Innan infektionen vill säga, för sedan var det verkligen inget som lockade.

Dagarna gick och då och då gjorde jag ett test bara för att. Egentligen gick jag ju mer och väntade på nästa menstruation så en ny nedräkning kunde börja. Att ägglossningstest kan visa på att mens är på gång hade vi också tagit reda på. Det här var det fjärde försöket efter att vi fått klartecken från sjukhuset att det var ok att skaffa barn trots att det inte gått så lång tid efter som det stod i förlossningsjournalen. 

Så när testen runt den 23 oktober började visa en stegring var vi inte helt säkra på om det var mens eller ägglossning. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Men... nu var det ju så att dagen därpå skulle vi åka iväg till Sundsvall på släktträff. Himla olägligt! Men flera test visade samma sak. Något var på gång. Eller som vi inte trodde, eller vågade tro, hade redan hänt. För att sammanfatta det hela så kan vi väl säga att det inte bara var Ian som höll oss vakna där på hotellrummet...

Nu så här i efterhand var det ju "onödig sömnbrist". Testen fortsatte att vara säkra på sin sak och de blev positiva, positiva, positiva... Men jag fick aldrig min mens. Istället for vi hem och på eftermiddagen på söndagen gjorde jag ett graviditetstest istället. För de ska ju inte påvisa annat än just graviditet. Det blev ett svagt utslag, men vi vågade väl inte bli glada för det. Nu så här i efterhand ser det förstås ganska tydligt ut.

Det här var inget sådant där testa-tidigt-test, så för att verkligen räta ut alla frågetecken begav vi oss ut på jakt efter ett sådant. Och känslan när även det visade positivt var otrolig. Vilken lycka! Ett nytt litet mirakel hade börjat växa i min mage.

Det viktigaste är ju förstås att vi blivit med barn. Men den här gången, olikt med Ian, kan vi inte säga exakt på dagen när ägglossningen skedde. Men de där små rackarna kan ju överleva ett tag - och tydligen var en urinvägsinfektions-antibiotika-miljö inte så himla ogästvänlig ändå. Märkligt ändå att det den här gången bara räckte med en gång - och vi fattade det inte ens förrän långt senare. Nu finns det däremot mer tydliga tecken... /Jenny

 

Lina

26 december 2013 14:47

Ja, för min del har jag rätt bra koll på hur bebisar blir till ; ) Men skönt att det gick både snabbare och lättare denna gången även om det var oväntat på många sätt. Men ibland ska saker bara fungera. Ska bli spännande att se vem som väntar där inne denna gång.

Jenny och Jon Sjöberg

26 december 2013 15:53

Bra att du har koll! :) Tror inte att vi skulle bli de bästa av lärare och någon instruktionsvideo blir det verkligen inte. Hahahaha!
Ja, det var lite märkligt den här gången. Men oväntat roligt förstås. Jag sparar ju gärna in så mycket tid som det går när det kommer till den här gravida delen. /Jenny

 

Camilla

26 december 2013 22:17

God fortsättning!
Det händer visst saker när man åker till Sundsvall...

//Camilla

Jenny och Jon Sjöberg

27 december 2013 08:34

Detsamma! :)
Fast här hade ju det viktigaste hänt innan... Kram! /Jenny

 

Malin

27 december 2013 13:43

Återigen, så glad för er skull :)
kramar

http://starchild88.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

27 december 2013 16:32

Överraskande och roligt! :) /Jenny

 

skrivmoster

27 december 2013 21:07

Ja du vet att jag är glad för er skull och ... skönt att det nu är officiellt och att du är vid gott mod trots visst illamående. Hoppas att det blir lugnare än första gången. Sommarbarn är inte dumt det!
Sköt om er alla och må gott!! Kramar

Jenny och Jon Sjöberg

27 december 2013 22:36

Ja, det här illamåendet och framförallt kräkningarna hade jag ju gärna klarat mig utan. Bidraget ikväll blev lite galla. Bläää!
Hade ju helst siktat på ett vårbarn, men vi är glada ändå. Nästa gång kanske... ;) Kram! /Jenny

 

Fru P

27 december 2013 21:52

Åhh så roligt!! Jättestort grattis!

http://frupblog.wordpress.com

Jenny och Jon Sjöberg

27 december 2013 22:37

Tack så mycket! :D Kram! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den stora älgvandringen har dragit igång på SVT och till och från har vi livesändningen på. Så igår, på Världsbokdagen, drog jag igång ett älgtema med Lin och Sia. Men vi började på boktemat och såg avsnittet om Världsbokdagen med Greta Gris och så l...

Idag firas Världsbokdagen runtom i världen och vi smygstartade uppmärksammandet redan igår när vi besökte biblioteket för sagostunden. Utöver det vanliga fick alla barnen välja en Pixi-bok att ta med sig hem i present. Böckerna passade vi på att läsa...

  Lin ville ha en massa småflätor i håret så jag flätade på och satte fast färgglada loomband. Och som om inte det var festligt nog så blev det också en ansiktsmålning!   Efter en tid tog vi ur flätorna och då blev det förstås väldigt vågigt...

Ian och Isa kämpar vidare med försäljningen ur sina gröna majblommeväskor. Och efter att ha betat av närområdet med dörrknackning har centrum blivit nästa plats för försäljning.     Vid ett av tillfällena var Sia med som "reklampelare" oc...

I veckan drog jag med Lin och Sia ut på en liten utflykt. Vi hade en samling innan där vi med bildstöd gick igenom vad som skulle göras. Sedan tog vi tag i att packa fika i ryggsäckar, toabesök och påklädning. Med hjälp av Naturhistoriska riksmuseets...