Jättefint väder idag, varmt och soligt. Det nyklippta gräset torkade upp bra och skulle bli mjukt att trilla på rumpan i, tänkte jag, och hämtade ut Ians lära gå-vagn. Den har mest blivit stående och jag var väl inte säker på om den skulle komma till användning nu heller.

Men Ian tog tag i handtaget och i samma veva som hjulen började rulla framåt rörde han sig också. Visst blev det en och annan vurpa, men han fick upp en väldans fart ibland och pinnade på så att han själv blundade för att det gick så fort. Charmungen!

När pappa kom hem var vi förstås inte sena att visa upp dagens utvecklingssprång för honom. Jon blev minst lika stolt som jag över vår lille kille som tar sig an den ena utmaningen efter den andra. (Och så en hel del bus däremellan...)

Ian kanske har kunnat det här länge, det vet inte vi för vi har inte testat tidigare. Men han kryper ju sedan ett tag tillbaka och reser sig upp mot allt möjligt. Lätt livsfarligt ibland, tycker jag... Nu fattas väl bara lite mer balans och så kanske han ställer sig upp på egen hand och tar sina första steg.

Klippet nedan visar hur det såg ut när han traskade omkring med sin vagn i trädgården. /Jenny

Hussidan till vänster om ytterdörren tycker vi har sett så tom ut. Bästa lösningen där vore ju ett fönster, men i brist på det så sitter det nu ett par fasadfjärilar där istället. De har varsin fjäder under kroppen och gungar lite lätt. Mycket charmiga fynd från Ullared. 69:95 kronor styck!