jennyjon - vår vrå av världen - livet med fem barn

Alla inlägg under december 2012

Av Jenny och Jon Sjöberg - 15 december 2012 12:00

För en tid sedan skrev jag om mitt snarkproblem, och lovade återkomma med hur det går och ett omdöme om Nozovent, en  mjuk nässkena för att vidga näsborrarna och på så sätt minska snarkningarna. På apoteket rekommenderade farmaceuten storlek large, men jag tror att jag hellre borde haft medium.

Den var svår att sätta in (och ja, det såg verkligen ut som om jag hade en nosring - fast ganska tufft ändå, om ni frågar mig...), men ännu svårare att ta ut morgonen därpå. Det gjorde rentav ont, och det hände att jag vaknade mitt i natten av att näsan värkte och till och med blödde lite. 

I bruksanvisningen stod det att man kunde trimma kanterna med en sax. Det gjorde jag, men måste tagit för mycket för en sida åkte ständigt ned och skavde, så till slut ledsnade jag och slängde den. Förpackningen innehöll två stycken Nozovent, så jag gav den "otrimmade" nässkenan en chans. Tyvärr tyckte jag inte att den var bättre, så nu har jag varit utan antisnarkhjälpmedel ett tag.



Hjälpte Nozovent? Svårt att säga. Jenny får bli mitt facit, och hon menar att jag snarkade även med skenan insatt - men bara när jag var riktigt trött. Om jag snarkade mindre tack vare Nozovent får jag lämna osagt, nu har jag i alla fall prövat detta hjälpmedel.

På sistone har jag känt mig utvilad och om jag har snarkat har jag i alla fall inte väckt Jenny eller snarkat när hon varit uppe och ammat Ian. Jag känner mig piggare och gladare än på länge, ändå har jag inte gjort något särskilt för att förbättra min fysik eller något annat som jag kanske borde ta tag i. Vad detta beror på vet jag inte, men jag tänker inte skåda given häst i munnen (säger någon fortfarande så?) utan glädjer mig bara över att jag sover bättre och inte väcker mina nära och kära. /Jon


Av Jenny och Jon Sjöberg - 15 december 2012 11:54

Hittat hos vår nya följare Bonnaliv.

Av Jenny och Jon Sjöberg - 14 december 2012 19:30

Just som vi trodde att Ian blivit bortskämd så det räcker och blir över tills han är myndig fick han fler presenter. Ett paket från norr och ett från söder. Ni är ju så söta allesammans!!! Från familjen Matyasova/Bergman kom ett gulligt julkort på de små (som vi inte lägger ut här för alla kanske inte vill ha sina barn spridda på nätet...) och så de här färgglada och roliga kläderna.

Det var jättesnällt av dem och Ian verkade väldigt intresserad av mönstret på bodyn så det kommer nog att bli en favorit framöver.

Nästa paket kom från familjen Tomperi - och skokartongen som presenterna kom i blev Ians första lilla bil. ;) Ian kommer ju (tydligen!) missa en del som klippts bort i Kalles jul men Mowgli och äta myror-scenen är väl fortfarande kvar...? Ian fick nämligen en gosedjursmyra och nu ska vi försöka få honom att äta upp den istället för sina händer! Det var också med en julklapp men den väntar vi med att öppna tills Tomten kommer. Stort tack till er och hoppas att vi ses snart!

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 14 december 2012 12:45

En del av er har redan fått det... Och så här ser det ut: julkortet för i år! Inte helt oväntat är Ian med på det - och Nalle förstås. Vi, vuxna och mindre gulliga och söta, valde att stå åt sidan den här gången.



Att fotografera barn och djur ska vara bland det svåraste som finns och vi försökte oss på båda två samtidigt. Det var inte alls det lättaste. Och vi fick rata en hel del bilder.

Att få en glad bebis och en glad hund med på samma bild tog sin lilla tid. Nalle är ganska van vid att bli fotograferad så han var ju inte alls svår. Vi fick många fina kort på bara honom (som modellar för några köttbullar).


 

  


Men när vi hållit på ett tag såg båda två ut som på bilden nedan, och vi insåg att det var dags att sluta och nöja oss med de bilder som blivit tagna. Trött bebis och less hund...


Av Jenny och Jon Sjöberg - 14 december 2012 05:30

   ... gick jag upp tidigt och gjorde ett graviditetstest för att Jon skulle få reda på resultatet innan han åkte till jobbet. Vi hade hoppats många gånger tidigare, även om det inte alltid gått så långt att vi behövt ta till ett test ens för att få ett tråkigt besked: ingen bebis den här gången heller. Men den här gången, mitt i december, visade teststickan positivt!

För er som bara läser bildtexten: Nej, vi väntar inte barn igen... ;)


Jag kunde inte tro att det var sant! Skulle vi äntligen ha fått till det?! Två dagar senare, den 16:e december, gjorde jag ett test till, för jag kunde liksom inte greppa att det äntligen blivit något av alla våra försök. Det testet blev lika positivt det. Men jag kunde fortfarande inte förstå det.

Kalla mig trög - men när vi kämpat så länge började det mer och mer kännas som något som aldrig skulle bli av. (Även om vi i det stora hela inte försökte lika länge och på så många olika sätt som flera runt omkring oss.) Jag ringde MVC och berättade att jag trodde att jag var gravid. Trodde. Och i och med att det närmade sig jul och en andra massa helgdagar fick vi komma den 20:e.

Det var likadant där. Vi berättade att vi försökt bli med barn. Försökt och försökt igen. Och nu visade teststickorna att vi faktiskt var med barn. "Men jag känner ju inget" minns jag att jag sa. Barnmorskan log och svarade: "Vänta du bara.". Och så rätt hon fick...

Det dröjde inte länge innan illamåendet och kräkningarna började. På juldagen mådde jag illa för första gången och sedan höll det eländet på i tre månader. Sedan var det ju tusentre ytterligare krämpor men de är nästan glömda nu. Nästan... Minns ännu alla oplanerade besök till KSS för olika kontroller - och dessa känslomässiga berg-och-dalbanor på det.

Jag tvivlade ju fortfarande när vi satt där hos barnmorskan vid första besöket och det slutade faktiskt med ett tredje graviditetstest där och då. Jon var med och vi satt där alla tre och såg hur även den här stickan snabbt visade ett positivt resultat. Vi skulle ha barn.

Och från att ha läst på massor om hur man gör ett barn - inte alls så lätt alla gånger, fick vi istället börja läsa på om graviditeter. Att vecka tolv var avgörande lärde vi oss snabbt. Men i och med att jag snabbt började må illa och kräktes dagligen gick det inte så lätt att hålla graviditeten hemlig, särskilt inte när Jons föräldrar skulle bo hemma hos oss över nyår. Annars hade vi kanske väntat med att släppa "bomben", även om det var roligt att kunna göra det när nästan alla vara samlade.

På självaste nyårsafton klingade Jon i glaset och berättade den överraskande nyheten: att innan det nya året var slut skulle vi, om allt gick som det skulle, vara föräldrar.

Den här graviditeten var ganska tuff, och höll på alldeles för länge, men slutade lyckligt. Jag har väl fortfarande inte riktigt kommit överens med allt som hände och alla konsekvenser, men det var ändå värt alltsammans. Den slutade med att baby I var en pojke. En Ian. Vår älskade son.♥ /Jenny

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 13 december 2012 18:33

I eftermiddag var vi på Ians tremånadersbesök på BVC och han fick sina sprutor. Men först vägning och mätning. Vi trodde att faktiskt han vägde mer men vågen stannade på 6369 gram och nu är han 63 cm lång. Helt okej siffror för hans kurvor ändå. Och tänk, han har redan vuxit en decimeter sedan han föddes och nästan gått upp tre kilo.

En spruta i vardera ben blev det och det var inte alls roligt. Inte på långa vägar. Sedan köpte vi flytande Alvedon ifall Ian blir dålig nu efteråt. Vaccinationssprutorna var mot kikhosta, öroninflammation, polio och en massa mer som vi nu hoppas att han ska slippas drabbas av. Det finns ju sjukdomar så det räcker ändå.

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 13 december 2012 15:00

Ians luciatåg!


Lucian.


 

Tomtenissen.


 

Pepparkaksgubben.


 

Tomtenissan.


Stjärngossen.

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 13 december 2012 05:00

Vi pratar ofta om hur snälla flera av våra läsare varit i samband med att Ian skulle komma och kom till världen. Ian fick presenter från flera håll - och några av er har vi aldrig ens träffat! Vi vill att ni ska veta att vi är oerhört tacksamma för er vänlighet. Ni hade inte alls behövt anstränga er och ordna som ni gjorde och nu vill vi tacka igen. :)

Det är inte helt omöjligt att det kommer att dyka upp något från oss framöver. ;) Bara en liten - förvänta er inget stort! - hälsning som ett tecken på vår tacksamhet. Till er från oss:

Ian

Presentation


Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.

Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i över 13 år!

Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

      

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2012 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards