Sent i fredags kväll tog jag Nalle på promenad. Vi gick längs med Tidan nere vid Ånaplan när en svartklädd man med hund dök upp en bit framför oss, på en anslutande gångväg. Nalle, som ju är lite osäker på andra hundar, såg inte dem utan nosade glatt vidare i snön. Jag stannade upp och kollade ifall de tänkte vika av mot oss, men de fortsatte åt samma håll som vi var på väg.

Därför började vi så sakteliga gå efter dem, och snart såg jag inte mannen eller hunden längre. Jag antog att de gått så fort att jag tappat dem ut sikte i mörkret, men när vi närmade oss en träddunge sprang plötsligt hunden lös ut i snön på Ånaplan. Nu såg Nalle hunden och skällde till. Ett ögonblick trodde jag att hunden skulle komma mot oss, men den satte av i full galopp upp mot bostadsområdet. Konstigt, tänkte jag. Var blev mannen av?

Jo, honom fick vi strax syn på lite längre fram, för han stod inne i dungen och sågade ned en gran! Mannen hade huvan uppdragen över huvudet, och jag vet inte om han såg oss. Nalle tyckte - med all rätt - att det var mysko med en svartklädd man inne i en mörk skogsdunge och höjde både huvudet och svansen, men skällde inte. Trädsnattaren hade nog valt en lite för stor gran, för han släpade ut den en bit från dungen och sågade den mitt itu.

Nalle och jag fortsatte vår promenad, fast på hemvägen korsade vi den väg som mannen måste tagit när han gick hem med sitt byte. För som den gamle viltspårare jag är (host, host!), såg jag direkt släpspåret efter en typisk Picea abies, komplett med kvistar, barr och allt. Nyfiken följde jag spåret ända fram till huset där den ärligt stulna granen låg helt öppet framför dörren. Av förövaren syntes dock intet till. Han kanske hade gått in för att torka fingeravtrycken från "mordvapnet"...? :)

Nåja. Vem har väl inte nån gång i sitt liv norpat en liten julgran? Jag bara frågar. (Säger ju inte att jag nånsin gjort det...) Men alla kanske inte släpar hem den genom ett upplyst bostadsområde, må vara en fredagskväll efter På spåret, men ändå. Huvan var i alla fall en fin touch. Inte misstänksamt alls, överhuvudtaget... ;) /Sherlock JonES

 

skrivmoster

17 december 2012 09:31

Ha ha ha ... det var en story det! Du tog honom på bar gärning! Men visst har man väl råd att gå och köpa en gran hederligt! Vi har tagit våra på vår tomt på stugområdet - hade gott om dom! Men nu är det plast som gäller - av bekvämlighetsskäl ... tills barnen kommer hem och kräver något annat!!

Ha en bra dag allesammans! Och visst är Ian ett riktigt "penntroll" i peruken! Så söt!!

Kram på er!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

17 december 2012 11:33

Vi kör också med plast så Jon behöver inte ge sig ut på samma nattliga runda... ;)

Det är ett spännande område som vi hamnat i. Jon får uppleva verkligheten och jag hittar på historier om folket här. Du anar inte vilka skutt min fantasi har tagit - har snart till en bok! Hahahaha!

Penntrollet ligger och tränar på golvet i sitt gym... även om det är verkar vara roligare att stoppa händerna i munnen.

Härlig måndag till dig! /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det här aktivitetshäftet fick Loe när han var yngre och vi tyckte att det fungerade bra. Nu är det Lins tur att ta sig igenom aktiviteterna i hennes eget häfte, ett häfte som mest tar upp små bokstäver. I häftet finns diverse övningar där svar ska sk...

Den stora älgvandringen har dragit igång på SVT och till och från har vi livesändningen på. Så igår, på Världsbokdagen, drog jag igång ett älgtema med Lin och Sia. Men vi började på boktemat och såg avsnittet om Världsbokdagen med Greta Gris och så l...

Idag firas Världsbokdagen runtom i världen och vi smygstartade uppmärksammandet redan igår när vi besökte biblioteket för sagostunden. Utöver det vanliga fick alla barnen välja en Pixi-bok att ta med sig hem i present. Böckerna passade vi på att läsa...

  Lin ville ha en massa småflätor i håret så jag flätade på och satte fast färgglada loomband. Och som om inte det var festligt nog så blev det också en ansiktsmålning!   Efter en tid tog vi ur flätorna och då blev det förstås väldigt vågigt...

Ian och Isa kämpar vidare med försäljningen ur sina gröna majblommeväskor. Och efter att ha betat av närområdet med dörrknackning har centrum blivit nästa plats för försäljning.     Vid ett av tillfällena var Sia med som "reklampelare" oc...