jennyjon - vår vrå av världen - livet med fem barn

Alla inlägg den 24 september 2012

Av Jenny och Jon Sjöberg - 24 september 2012 21:54

Jon har hållit på i källaren med pelletsbrännaren större delen av dagen så jag har passat Ian. Att sova något längre är han inte intresserad av, varken på dagen eller natten. Han vill mest bara ha mat... Barnmorskan kommer på hembesök på onsdag så då ska jag fråga om det är normalt att äta så mycket. Jag är rädd att han ska explodera när jag ammar honom... På tal om magen så föll navelsträngsstumpen bort nu ikväll.

Hembesöket är bara en utav alla saker som ska ske den här veckan. Jag har tandläkartid, Anticimex ska komma på gratisbesöket för försäkringen som vi tecknade, det är höstmarknad i Mariestad, Peter LeMarcs CD släpps, Ian ska visas upp för fler nyfikna med mera med mera.

Nu ska vi i alla fall försöka komma oss i säng. Jag och Jon skulle nog kunna somna så fort vi lägger oss ned men Ian är vaken så det blir nog inget med det. Och det är inte det att han är ledsen, han bara kämpar med att vara vaken... förutom när han kommer på att han är hungrig - då blir han arg! /Jenny

Alldeles för vaken...

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 24 september 2012 21:45

 

Ian fortsätter att skämmas bort... och Nalle också. Idag kom det presenter med posten - igen! Japp, Ians namn står på lådan så paketen kom fram. Den här gången var presenterna från Lotta och Lina. Ni är då för snälla och vi tackar er så jättemycket. Kramar från oss! Ian kommer att bli så snygg så. :)

Ian
Av Jenny och Jon Sjöberg - 24 september 2012 09:30

Ian föddes onsdagen den 12 september klockan 02.31, som barn nummer 1802 i år på Skaraborgs sjukhus Skövde (SSS), han vägde 3500 gram, var 53 centimeter lång och hade ett huvudmått på 35 centimeter, så det var många treor och femmor inblandade. Efter en minut hade han en nia i apgarpoäng och efter 10 minuter en tia - fullpott trots allt alltså! "En pigg gosse förlöses" står det i papprena och om operationen står det "barnet ligger i huvudbjudning med förgående fosterdel ovan spinae och utskaffas med lätthet". Lätthet...


Ians BB-säng.


Operationen hade gått jättebra och jag var på benen ganska fort efteråt. 700 ml blod står det som den totala mängden blödning. På förmiddagen samma dag kunde jag duscha, jag blev av med kanylerna i båda armarna och även katetern. Och att kissa efteråt har jag inte haft några problem med. Magen har minskat i storlek allteftersom, men operationsärret, ett bikinisnitt, har jag inte kunnat se riktigt själv än men det ska tydligen läka bra. Stygnen ska försvinna av sig själva och över dem sitter en tejp. Det enda som jag känner av, eller snarar inte känner av är att jag förlorat känseln i huden runt naveln. Men den kanske kommer tillbaka...Sedan ska jag inte göra några tunga lyft eller andra ansträngningar på 6-8 veckor efter operationen, men jag känner redan ett misstänkt bråck... Snittet gick igenom sju lager vävnad så det var ju en del att sy ihop.


Efter det akuta kejsarsnittet...


Sedan har vi också blivit rekommenderade att inte försöka bli gravida igen på 1,5-2 år, enligt journalen "på grund av risken för uterusruptur" (livmoderbristning, en sällsynt komplikation som kan inträffa i samband med förlossning), men det står också att "kejsarsnittet i natt inte är ett hinder för vaginal förlossning i framtiden". Det känns nästan lite trist att vänta även om vi inte bestämt något om fler barn eller ej, men det var som sagt en rekommendation.


När allt var klart fick jag åka iväg tillsammans med Jon och Ian till ett rum. Säkert fick jag smärtstillande, tror jag minns ett stolpiller, och någon spruta där men jag kommer inte riktigt ihåg. Tiden gick så fort, fast ändå inte. Och hur overkligt allt kändes är omöjligt att beskriva. Tror inte att jag hade greppat vad som hänt än. Barnmorskan hjälpte mig att få fram Ians första droppar mjölk och han sög snart med rätt sugteknik.


 

Finfikan för att fira nattens "prestation".


07.30 blev vi serverade "finfikan" och skålade över att allt gick så bra och att det blev en bebis till slut. Vi hade ju börjat tvivla på att han skulle komma ut och när förlossningen blev så långt ifrån planen undrade vi om allt verkligen skulle sluta väl. Under förmiddagen blev vi inskrivna på BB och i och med att förlossningen blev lite komplicerad och jag hade svårt att röra mig fick även Jon en säng i rummet. Det kändes tryggt för mina magmuskler var som bortblåsta och att resa mig upp var en riktig prövning. Och det är fortfarande inte det lättaste, men det blir bättre.


Den första natten med Ian var ganska jobbig för mjölkproduktionen hade inte kommit igång riktigt, så han var antagligen hungrig. Jon gick med honom i BB-vagnen ute i korridorerna, vaggade och sjöng men ingenting hjälpte och han grät. Han fick dock tipset av en gammal barnmorska att "lura" Ian med att stoppa in lillfingret i hans mun för att trösta honom och starta sugandet. Det hjälpte - ett tag...


 

Nybliven pappa och nybakad bebis.


Under nästa dag, torsdagen, blev det dags för Ians första bad. Ett riktigt oljebad som gjorde hans torra hud gott. Ian riktigt ömsade skinn men så var han ju också ordentligt överburen.


Ians första oljebad.


Sent på torsdagskvällen for Jon hem med Nalle. Under den natten var Ian ännu mer otröstlig än natten innan. Till slut larmade jag på barnmorskan som kom och hämtade honom. Det visade sig att han hade fått lite feber - törstfeber tror jag att de kallade det. Jag låg ensam på rummet och hörde bebisar skrika här och var och efter ett tag kunde jag, hur trött jag än var, inte ligga kvar längre utan gick ut i korridoren för att kika efter honom. En utav de snälla barnmorskorna hade just bytt på honom och oljat in honom och skulle även ge honom lite ersättning. Ian lapade i sig, för tydligen vill de inte att bebisarna ska få fel sugteknik, så att använda napp är inget som de heller verkade vara särskilt förtjusta i. Och det har vi inte gjort. Än...


Att Ian fått lite feber gjorde att jag började tvivla på att vi verkligen skulle få åka hem följande dag, fredag. Det kändes jättetryggt att ha en massa personal en knapptryckning bort och smidigt att få frukost, lunch, middag och fika men jag längtade efter Nalle och vårt nya hem.


Men hemfärd blev det! Vi fick en massa information under fredagen och ställdes under BB vård i hemmet och skulle få dagliga telefonsamtal från barnmorskorna på BB - det blev bara två för det gick så bra under de följande dagarna. Klockan 17.29 blev jag och Ian utskrivna, två dagar och 15 timmar efter att kejsarsnittet påbörjats.


Ian var ganska överburen och en riktig "torris".


På vägen ut från sjukhuset tittade jag mig över axeln flera gånger, övertygad om att någon skulle komma springande efter oss för att ta tillbaka Ian. För det kändes så overkligt, att vi skulle ha få ta med oss den här gulliga ungen hem - att han var vår. Vår Ian.


Slut! Fast ändå är det nu det börjat...

Presentation


Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.

Följ oss i vår vardag!

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Vi har bloggat i över 13 år!

Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!

Vi finns på Youtube!

 

          Följ oss på Youtube:
               jennyjontube

 

      

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2012 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skapa flashcards