ihemmetslugn

31 juli 2012 11:18

Kan lugna dig med att jag har sett större magar =) Och nej det var inte tvillingar där heller (även fast en tvillingmage är enorm!)

Måste vara väldigt jobbigt med dessa kommentarer, skulle bli rätt så putt själv om nån började kommentera mitt utseende bara så där. Du får väl försöka svara lika hurtigt tillbaka "nej det är inte tvillingar men jag ser att du också är gravid (och så köra in fingret i fläskvalken)" "ja jag är fortfarande gravid men jag lovar att du blir den första jag ringer till när barnet fötts" =) Lite attityd så där..

Jenny och Jon Sjöberg

31 juli 2012 11:28

Fast ALLA andra är ju smalare än vad jag är nu! De ser ju ut som vandrande pinnar allihop.
Jag däremot är till och med "tjockare" än Jon nu (fast bara runt magen, inte enligt vågen än...) och lånar ibland hans kläder. Smidigt i och för sig. ;)

Hade det varit tvillingar hade ju väntetiden i alla fall varit lite kortare.

Jag blir ju lite paff också när dessa kommentarer kommer... Känner mig ju som en vandrande mage!

Barnmorskan säger också att det här är en helt "normal" gravidmage och inte helt omöjligt att den blir ännu större...

Att jättebebisen där inne mår bra är i alla fall det viktigaste. :) Och att jag inte fått ont i ryggen som jag hade mycket problem med innan jag blev gravid - det är märkligt på ett bra sätt. /Jenny

Annika

31 juli 2012 15:06

Man känner sig stor som en elefant på slutet, men man går ner kilona ganska snabbt med första barnet, det är bara att ta vagnen och ta en långpromenad eller en joggingtur med vagnen.

Det är mkt bra med att just ha med vagnen, för man förbrukar lite mer med att ha den som motstånd.

Kramar ifrån en nyfiken Annika (Längtar efter att se vem som bor där inne.)

Jenny och Jon Sjöberg

31 juli 2012 15:42

Ja, jag känner mig väldigt klumpig. Och jag fattar inte varför allt ramlar ned på golvet... ;)

Promenader tas det ju nu med. Är ju ute och går minst tre gånger varje dag med Nalle, men det är tempot som fattas.
Och ibland skulle de verkligen vara skönt att slippa ifrån att gå ut. Bara ligga i sängen och vila, bli uppassad med mat osv. Men så ser det ju inte riktigt ut. :)

Någon joggingtur med barnvagnen blir det nog inte. Vill nog helst ut och springa för mig själv och vara lite i fred. Lite egentid. :)

Vem det än är som bor där inne så har den lagt sig till med att ha hicka ungefär en gång om dagen. Och gärna på kvällen när jag ska sova... Det var ju sött i början men även hickningarna känns ganska tydligt...

Dock får jag inte riktigt kläm på hur bebisen ligger. Jag känner hickningarna neråt vänstra ljumsken och det är flest sparkar uppe till höger. Hickar den så hela huvudet flyger bakåt kanske...? /Jenny

Mamma Brötis

31 juli 2012 16:35

Ja du! Själv fick jag kommentaren "Herregud! Det där var det värsta jag sett!" och det av en man som jag träffat en gång tidigare, när jag köpte ved av honom...

Min franske kollega, å andra sidan, började gråta när han fick veta att jag var gravid.

Lite roligt är det ju ändå, med alla reaktioner en gravidmage ger! :-)

Jenny och Jon Sjöberg

31 juli 2012 18:04

Tänk att en "bula" kan framkalla sådana känslor och kommentarer av varierat slag. :) Men det är väl också en del i det hela att tackla...
Kram, kram! /Jenny