Jag fick ett nyhetsbrev från Mama där en av artiklarna handlade om tiden efter förlossningen. Och det var verkligen svårt att hitta något positivt på de sex sidorna...

"Efter en till tre dagar på bb får ni åka hem. Ofta inväntas att amningen startar (ett smärt­kapitel för sig, ömma bröst är bara förnamnet). "

"Ta värktabletter. Du måste inte ”härda ut”."

"Efter förlossningen är man som överkörd av en lastbil och har inget bra försvar."

"Man kan också känna besvikelse och sorg över att förlossningen inte blev som tänkt."

"Det är inte amningen som ger dig ”gröt i huvudet”, testa att väcka vem som helst en gång i kvarten flera veckor på raken så får du se hur snabba i tanken de är…"

Det här är bara en del av det som tas upp i artikeln. Och säkert stämmer alltsammans, men kanske inte för alla... Bara att vänta och se. /Jenny

Jag har kämpat med att få några bebissparkar på film, men det är som att den vet när jag är redo med filmkameran. Så det här är det bästa som jag lyckats med. Hittills. Några få sparkar syns i det här klippet i alla fall men de är inte så lätta att se... /Jenny

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=4IoFNzUlRDk

Jag har fått min tolkning av Lotta Bromés Skriet som jag vann i radiotävlingen i början på maj. Nu ska vi bara hitta en fin ram till detta mästerverk och en bra plats. Kanske blir det på väggen i barnrummet för skriet-gubben påminner lite om en hattifnatt. ;)

Lotta kommer vi förresten att kunna se live i slutet av juli för hon är en av alla artisterna som medverkar i årets uppsättning av Diggiloo. /Jenny

Idag har vi varit på besök hos barnmorskan. Mitt blodtryck var 110/60, förra gången 120/60 så det såg bra ut och äggvitan i urinen är helt borta. Det anade jag väl lite för jag mår ju riktigt bra nu. Bäst att njuta!

Livmodern hade vuxit tre centimeter, från 25 till 28 och det var också bra. Hon kände på magen och det verkade som om babyn låg med huvudet nedåt, ryggen åt mitt höger och armar och ben till vänster. Det skulle ju förklara varför jag känner av mest aktivitet på vänster sida.

Men när barnmorskan med doptonen skulle lyssna på bebisens hjärta slog det lite för fort, 164 slag. 160 slag var en gräns. Det ville hon undersöka en gång till så vi fick återkomma en halvtimme senare för att se om det lugnat sig.

Vi tog en promenad med Nalle under tiden. När vi kom tillbaka hade hjärtslagen sjunkit till 152 (156 förra gången) och det var mycket bättre. Jättebra att hon kollar upp det, men det här har jag inte hört någon annan råka ut för. Fast det kanske är vanligt...?

Jon läste Bamse i väntan på barnmorskan. Det fanns ju en mängd gravidtidningar annars...

Järntabletter ska jag fortsätta att äta, hade ju 114 och där var 117 ett gränsvärde så det behöver upp. Folsyra och linfröolja äter jag också. B12-tabletter ska jag fortsätta äta tills förlossningen, sen ska jag efter tre månader ta ett prov för att kolla om jag har en konstant brist.

Nästa MVC-besök är om cirka tre veckor och innan dess har vi hunnit vara på två föräldraträffar, de sista innan uppehållet för alla deltagares barnafödande. /Jenny

Det är ju ingen hemlighet att Nalle älskar att simma. Jag gillar också att plaska runt, men är inte lika fötjust i kallt vatten. Clas Ohlson sålde ut billiga våtdräkter, och med en sådan på tog vi oss båda ett dopp i Örlen. Nalle simmade glatt runt med flytvästen på, och min våtdräkt hjälpte mig hålla värmen. En nyfiken kanadagås höll sig i närheten för att se på de underliga amfibierna.

Jag prövade något nytt, och det var att låta Nalle ta en paus i min famn. Annars kan han lätt simma runt, runt tills han storknar, den token. Nalle tyckte väl först att det var konstigt att ligga still i vattnet, men lugnade sig ganska fort. Fast efter en kort stund tyckte han att det var dags att simma lite igen. Vi hade skôj i vattnet, och jag är jättenöjd med min våtdräkt. Billig och bra, och om man kisar ordentligt ser jag nästan ut som en riktig surf-hunk... /Jon

Jag hade turen att vinna ett gravidbälte från BeSafe hos Fru Svensson. Inte till mig, som man kanske skulle kunna tro, utan till min kära fru. Gravidbältet ska göra bilfärderna mer komfortabla och framför allt skydda bebisen i magen vid en krock.

Jenny testade bältet på väg till vår andra föräldraträff i Tibro, och hon tyckte att det kändes "stöttande", även om vi båda trodde att höftbältet skulle hamna ännu mer nere på låren.

Den rem som ska sitta runt ryggstödet var lätt att trä igenom sitt spänne, men desto svårare att dra tajt runt ryggstödet. Vet faktiskt inte hur tajt det måste sitta, men som fallskärmstekniker är man aningen allergisk mot remmar som sitter lite slappt...

En annan lösning som kanske kunde förenklas något är bälteshållaren. De två tryckknapparna sitter ganska hårt och ska knäppas och knäppas upp varje gång som bältet ska på och av, lite bökigt. Äh, petitesser i det stora hela! Vi är båda två väldigt glada över att vi vann denna "livräddare" till bilen. Hoppas bara att den aldrig behöver komma till användning... /Jon

PS. Än en gång ett stort tack till Fru Svensson! Vill ni läsa mer om BeSafe Gravidbälte kan ni göra det här.

... så sugen jag blev på att fira nationaldagen, Svenska flaggans dag - you name it, när jag såg dessa i affären.

Sagt och gjort. Nu är det firat. För det var väl idag...? ;) Fast det hade ju varit godare med färskpotatis förstås. /Jenny

Den första missade jag, eftersom jag då var borta med jobbet (Johan var stand-in). Därför var jag också den ende okände på dagens föräldraträff, den andra av åtta totalt. Det var intressant att träffa de övriga sex paren (nej, det ska vara särskrivet där...), men jag kände tyvärr inte igen någon. Fast jag behövde inte presentera mig inför gruppen, så jag antar att jag fortfarande till viss del är "den okände"...

Idag pratade barnmorskan mycket om själva förlossningen och tiden strax innan och direkt efter. Fokus låg till största del på smärta och smärtlindring, och jag märkte att några av de blivande mödrarna, Jenny inräknad, skruvade lite besvärat på sig. Jag tror att vi killar i allmänhet har väldigt svårt att förstå hur ont det kan göra att föda barn, men det var bra att barnmorskan tog upp detta ämne. Viktigt att komma ihåg är ju att det finns en uppsjö med smärtlindring att använda sig av, både förebyggande i hemmet och även aktivt i förlossningsrummet. Jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns så många metoder och varianter.

Man kan använda sig av naturliga, till exempel massage, värmedynor och andra avslappnande metoder, men även medicinska, som lustgas och ryggbedövning, eller en kombination av flera. Kontentan var i alla fall att förlossningssmärta upplevs väldigt olika från kvinna till kvinna, och att alla smärtlindringsmetoder inte passar alla alltid. Man får helt enkelt pröva sig fram till vad som känns bäst.

Partnerns roll pratades det också en del om, och fastän vi män kanske "bara" får gå och hämta ett glas saft eller vaddetnukanvara, ska vi inte förringa vår del i födselprocessen. Även om det känns som om vi kommer undan ganska lätt i det stora hela...

Jag hoppas i alla fall att jag kan hjälpa till att göra det så tryggt och skönt för Jenny som det bara går när det är dags, så att hon endast behöver koncentrera sig på själva krystandet. Och just det ja, jag ska öva lite mer på andningen också. Det finns visst tre sätt. Fast väl i förlossningsrummet är jag glad om jag kommer ihåg att andas överhuvudtaget... /Jon