Jag har ju nämnt att jag mått illa och det är klart att det skulle vara jättelätt att veta hur illa om jag hade något att jämföra med. Men det har jag inte. Men så här har det sett ut hittills: Under de allra första dagarna av graviditeten var jag hur hungrig som helst och åt och åt. Brösten blev lite större, tyngre och ömmade men det var inte alls så farligt som illamåendet. Men ett steg i taget. Efter hungern kom tröttheten, en extrem trötthet och jag låg i soffan mest hela dagarna. En trötthet som nästan känns som medvetslöshet, jag förmådde bara inte att ta mig upp ibland. Och denna trötthet finns fortfarande kvar.
På morgonen på juldagen kom illamåendet och det var enligt den lite osäkra beräkningen i skiftet v.5-v.6 Och sedan har det sakta men säkert trappats upp och blivit värre. Jag har inte bara varit illamående utan jag spyr också. Och när som helst på dygnet, inte bara på morgonen. Jag har kräkts yoghurt, majs (som hittade upp, som tur var inte ut, bak i näsan - äckligt!), vattenmelon med mera men mest har det blivit galla, illgul, svidande galla. Ämnesomsättningen ska vara 20-25% högre och det som äts förbrukas fort.
Jag kan vakna mitt i natten, gå på toa och komma tillbaka till sängen för att kräkas... Jag har haft en hink stående vid sängen lääänge nu - och den har kommit till användning mååånga gånger.
Nu har jag tappat räkningen på hur många gånger jag spytt totalt. Och jag gillar inte alls att spy och spydde sällan tidigare. (Innan det här började spydde jag senaste i mars 2010 och det var för att jag hade så ont i ryggen.) Först kommer ett kraftigt salivöverskott, ögonen rinner, kroppen skakar, jag fryser, halsen svider efteråt... Usch! Och fy och blä! För som Lova sa när hon strax innan hon skulle fylla 3 år:
- Man får säga "fy Fabian" men man får inte säga: "faan"!"
Fast jag har kanske gjort det någon gång ändå... Befogat. Lovar.
Det skulle vara jätteroligt att läsa om era erfarenheter. Hur såg den första tiden ut för er? Hur kändes det? Hur mådde ni? Självklart mår jag ju värst. Hahahha! Men lite tröstberättelser skulle sitta fint. Fast har ni mått bra så får väl det också gå... /Jenny
ihemmetslugn
24 januari 2012 19:28
Nu får jag tala ur yrkeserfarenhet och inte ifrån personlig men illamåendet brukar oftast börja efter ungefär en månad och klinga av efter cirka tre månader (för de flesta).
Försök att ta det lugnare OM det är så att du stressar samt undvik stress i den mån det går, du kan försöka lindra illamåendet genom att äta någonting innan du stiger upp ur sängen på morgonen och man får oftast bättre om man äter något med mycket kolhydrater tex frukt eller smörgås.
Tips för att lindra illamåendet:
Seaband (åksjukearmband) som finns på apoteket och sätts runt båda handlederna. Det funkar kanon på vissa och inte alls på andra.
Ät lite men ofta då tom mage gör illamåendet värre
drick lite och ofta mellan måltiderna och prova att suga på isbitar om du kräks upp vätskan.
försök vila så mycket som du kan och sjukskriv dig om det behövs.
Lukta på citroner! Lukten sägs lindra illamående
Ingefära lindrar illamående så du kan riva en liten bit färsk ingefära och göra te av detta (med betoning på liten bit att riva)
Vitamin B6 kan lindra men även ett så kallat multivitamintillskott för kvinnor som finns på apoteket.
Påverkas du allt för mycket av detta så tveka inte att höra av dig till din barnmorska alt. vårdcentral eftersom det finns en risk för att du har hyperemesis vilket enkelt förklarat är extrema kräkningar under graviditeten. (då kräks du flera gånger om dagen, går ner i vikt, blir uttorkad och matt med mera)
http://ihemmetslugn.blogspot.com
Jenny och Jon Sjöberg
24 januari 2012 20:30
Åhh, såååå bra du är! Nu slipper jag en massa googlande! Du måste ju ha massor med erfarenhet av allt det här och jag är så glad över att vi "träffats".
Jag läste inlägget där du skrev att du jobbat på förlossningen - vilket fantastiskt jobb. Du måste ha många fina minnen från alla dessa mirakel som du hjälpt fram.
Visste att våra härliga läsare satt inne med en massa bra kunskap och den här kommentaren var ju toppen. (Och det var ingen skrämselpropaganda heller, för det har jag oroat mig för...) Bara att hoppas att jag tillhör "de flesta" och att det här går över.
Armbanden och citronerna lät spännande! Än så länge har jag bara gått ned lite i vikt, men jag försöker dricka så mycket som går. Och äta regelbundet...
Tack än en gång! Kram, kram. /Jenny
Lotta
24 januari 2012 20:07
När jag väntade Julia var vi typ åtta stycken på min arbetsplats som väntade barn samtidigt. Syrran o jag mådde sämst och turades om att springa på toa o spy =/ Jag mådde verkligen skit! Spydde iofs "bara" dagtid, men vaknade tidigt om mornarna för att jag mådde så illa. Postafen (åksjuketabletter) hjälpte. Likaså att äta en skorpa innan jag klev upp. Men inte tog det ju bort allt illamående precis. Bortåt v 10-11 var allt borta :) Man blev en helt ny människa =) Jag mådde bara lite illa med både Anna o Anthon. När jag väntade Elsa var jag konstant trött o somnade flera gånger o dagen. De andra gångerna har jag inte kännt så mycket av det...varken illamående eller trötthet. inte så mycket iaf. Men jag tror att det har med att göra att man ju faktiskt haft häcken full iaf med annat. När man väntar första barnet är man nog mer känslig och tar till sig varje signal kroppen ger, efter några graviditeter hinner man inte känna efter ;)
Jag har alltid tyckt att gravidmagar är bland det finaste som finns men efter graviditeten
vill man ju att den försvinner...snabbt! När jag fick Julia försvann den direkt. Men sen har det liksom gått lite trögare efter varje liten juvel, haha ;)
Det är en underbar känsla att vänta barn! Å när sen första sparken kommer, ja, då är lyckan total :)
Sen finna det ju så mycket annat som kommer med...typ cravings (en gång hade jag dille på pizzasallad och var till pizzerian enbart för att köpa det hela tiden) o så alla dessa hormoner som gör att man tjuter för allt o inget ;)
Så ja, en upplevelse är det ju iaf. Säkert för stackars blivande pappan oxå som får stå bredvid o "stå ut" med vad kärestan kräver ;)
Kram på er!
http://www.esmeralda71.blogg.se
Jenny och Jon Sjöberg
24 januari 2012 20:23
Härligt att läsa din kommentar med dina erfarenheter!
Kan väl hålla med om att jag känner in mycket nu, kanske för mycket. Men det är väl där oron kommer in. "Nu känns det här - vad kan det vara?" "Det ömmar där - ska det göra det?" Allt är ju nytt! Och skrämmande.
Nu klockan åtta började Mot alla odds på SVT men jag vågade inte se det för jag har blivit känslosam av bara reklamen för serien. Så jag tittar på ett halvt öga på Wipe out Vinter istället. Mycket roligare med alla som skadar sig! Mohahahhaaa!
Roligt att du nämner pizzasalladen. Vi åt ju gryta här i helgen. Jag kunde inte äta grytan för när jag stått i matoset från den gjorde den mig illamående så jag åt potatis - och den hemmagjorda vitkålssalladen/pizzasallad. Minns du om det var till alla barnen eller till bara någon? Tänkte om det finns ett pojke-flicka samband. Långsökt men vem vet.
Skönt att höra att illamåendet försvann för dig. Statistiken ökar! /Jenny
Eva Fatima
24 januari 2012 21:38
Stackars dig... du har det värst tror jag:-) jag skulle hata att kräkas så ofta, din stackare!
Och sen säger läkare,försäkringskassor att vara gravid är inte en sjukdom. nej, inte sjukdom men oförmögen att arbeta kan man allt vara när man är gravid:) kommer ihåg att på slutet av min första graviditet fick jag problem med ryggen då var det en snäll läkare som till slut sjukskrev mig halvt. Hade det varit en annan orsak än graviditet och arbete så hade jag säkert blivit helt sjukskriven.
Inte nog med att bära sig själv så bär man extra kilo pga en till och till på köpet är skelettet uppmjukat och därför skörare men sjuk är du inte du ska gå till arbetet hur dålig du än är om det beror på graviditet :-) Nu vet du vad som väntar. Hoppas du får bättre erfarenheter än jag :)
http://rosaprickar.blogg.se
Jenny och Jon Sjöberg
25 januari 2012 08:38
Intressant att läsa om dina erfarenheter och jag är glad att det fanns en snäll läkare där ute för dig.
Även om dina erfarenheter i övrigt var tuffa, men det är bra att jag får den kunskapen också.
Jag önskar dig en fin dag! Kram, kram. /Jenny
liselotte
24 januari 2012 21:56
Först och främst ett stort Grattis!
Kan ju ta och berätta lite om mitt illamående under mina graviditeter. Med min dotter mådde jag illa och spydde under hela graviditeten, lite närsom på dagarna. Fick tvinga i mig all mat, det enda som var gott att äta var färska jordgubbar. Med min son började jag spy på julafton (lätt att komma ihåg) och spydde varenda dag fram till 20:e Augusti då han föddes. Dock var det oftast på morgonen, det bästa för mig var att gå upp och vänta med att äta tills jag hade spytt, då fick jag oftast behålla frukosten. Jag kunde inte gå upp på nätterna, för då var det kört. Jag var även väldigt trött, orkade jobba men inte mycket mer, gick typ och lade mig klockan åtta varje kväll. Men, men, det är nästan glömt när bäbisen kommer. Ha det nu så gott och hoppas att du snart mår bättre. Liselotte.
http://liselottess.blogspot.com
Jenny och Jon Sjöberg
25 januari 2012 08:35
Tack så mycket!
Din berättelse låter bekant - igenkänningfaktorn är hög här. :) Jag spyr ju lite när som helst, tvingar i mig mat, det mesta är svårt att äta osv.
Jag hoppas ju också att den här tiden ska vara glömd när babyn kommit. Och att illamåendet försvunnit för länge sedan då. Synd, bara att det är så himla lång leveranstid! :)
Kramar! /Jenny
ihemmetslugn
25 januari 2012 06:08
Det var så lite :) Glad att kunna hjälpa.
Självklart kan du googla men risken blir ju att man oftast hamnar på sidor som får en att må sämre, tycker att det är bättre att få erfarenhet och frågor ifrån de som jobbat med det och ifrån de som varit/är gravida. Men sen är det ju självklart olika symtom hos de flesta med illamående, hur magen växer, cravings osv.
Minns tiden på förlossningen och BB som helt underbar och minns många av "mina" föräldrar, kikar på nyfödda annonser varje vecka och ser till min glädje att många av dem har fått fler barn.
Att få betalt för att hjälpa bebisar till världen är ju inte helt fel =)
"roliga" cravings som jag minns från jobbet då jag även jobbade på barnmorskemottagning en tid är omogna gröna äpplen, melon med salt på, murbruk, doften av spackel, det vita på insidan av apelsinskal. (urk)
Hoppas att du får må bättre idag. *kramar*
http://ihemmetslugn.blogspot.com
Jenny och Jon Sjöberg
25 januari 2012 08:28
Jag är fortfarande glad för din kommentar för att googla kan vara som du skriver farligt. Bättre med fakta.
Intressant att läsa om cravingsen. För det fick ju mina att framstå som tråkigt normala. Skönt! Och Jon blir nog glad om han slipper hålla på att mura eller spackla om dagarna också. :)
Vi får väl ta det här med förlossningen i ett senare skede. Låtsas inte om den än... "Plopp" säger det och så är allt klart. Eller hur? ;)
Hoppas att du också får en fin dag idag! Kram, kram. /Jenny
ihemmetslugn
25 januari 2012 09:02
Absolut, vi tar förlossningen i ett senare skede, har många bra tips även där :) (både inför, under och efter)
japp =) plopp och så är det färdigt :) kramar
http://ihemmetslugn.blogspot.com
Jenny och Jon Sjöberg
25 januari 2012 09:05
Det låter bra det! :)
Då inbillar vi oss att det är "plopp" som gäller ett tag till. :) Lalalala!
Många kramar! /Jenny
Madeleine
27 januari 2012 12:31
Hej på er. Grattis till att börja med. Jag mådde jättedåligt första tiden jag var gravid med Isa, kunde somna lite varsomhelst också. Illamåendet blev bättre efter vecka 20 då hade jag gått ner 6kg :D Fick dock tabletter på MVC som var bra. Då kunde man åtminstone fungera normalt :) Grattis igen. Häls. Maddie, robs, isa och wilja :)
http://www.maddiesliv.blogspot.com
Jenny och Jon Sjöberg
27 januari 2012 13:12
Hejsan!
Vad roligt att du kikar in och berättar hur du hade det. Till v 20 känns det som en evighet... Oj, oj.
Det är ju roligt att gå ned i vikt men det här sättet är ju verkligen skit. Går inte det här över nu om några veckor ska jag också höra av mig.
Idag har jag spytt galla... Bläääää!
Hälsa hela familjen! :) /Jenny
Det här pysslet imponerade faktiskt lite på Lin när vi gjorde det, för det var något som hon inte sett innan. Och vid första kollen på utskriften ser allt huller om buller ut, men efter målning och vikning sker det magiska. För i en vinkel bli...
