jennyjon - vår vrå av världen

Alla inlägg under september 2011

Av Jenny och Jon Sjöberg - 17 september 2011 15:15

 

Nalle tyckte det var spännande att kika på en agility-bana för människor, och med lite lock och pock vågade han krypa igenom ett av hindrena. Fast han tyckte att det var onödigt krångligt - det hade ju gått mycket fortare att bara springa runt!

Av Jenny och Jon Sjöberg - 17 september 2011 15:00

Jag, Clarice "Jenny" Starling, och John "Jon" Rambo gav minsann hinderbanan en match! Eller, vi försökte i alla fall...

Kan de (de där supervältränade som är människor precis som oss) så kan vi! Fast vi kunde inte lika fort, inte lika bra och inte alls likadant och inte ens som det var tänkt.

Men kul - och jobbigt - var det!

 

Banan började med ett högt, högt hinder. Tror att det var minst lika högt som TV-masten i Skövde. Klart att jag inte är så dum att jag klättrade upp och över det hindret. (Jon var dum...) Jag var bara upp och kollade läget. Fin utsikt! Kom ju på att jag har respekt/är skiträdd för höjder.

 

Andra hindret var lite lättare. Bara några häckar att ta sig över. Synd att inte banan bara bestod av det momentet...

   

Efter det var det dags att hoppa över rep, skulle förmodligen gjorts jämnfota, och det hade jag gärna gjort om de satt repen lite lägre. Vid krypningen fick jag äntligen lite fördel av att vara kort. Jag kunde krypa "raklång", medan Jon töjde i repen. Fusk! Ska sätta elektricitet i dem till nästa gång. Moahhahahhaah!

   

Det är inte det lättaste att hitta balansen när man fått upp flåset, och sedan var det nog Långben som satt ut avståndet för träpålarna. Det var alldeles för långt emellan.

   

Sedan ett klätterhinder och efter det skulle balansen sättas på prov ytterligare, men det gick ganska bra.

Jag är inte helt säker men jag tror att det här hindret heter "Korkastehindretpåbanan". Det var lätt att klättra upp men att ta sig ned på andra sidan var en annan sak. Och Jons (katastrofala) råd hjälpte inte alls! Tur att det fanns en rewind-knapp. "Det är inte värt det" - dagens smartaste ord.

      

"Irländska bordet" hette den här stationen, eller "Plats att vila ut på och hämta andan och titta på när någon annan leker apa"...

   

Efter detta momentet kom en trång tunnel och lite mer upp och ned på denna färgglada lekplats för vuxna!

Sedan kom ett till rubbat hinder á la en vallgrav. Visserligen låg det ett par träpallar i gropen så jag var väl inte den första under 3,20 meter att att hamna här. Säkert inte den förste att gå runt det heller...

 

Innan målgång hade bantillverkarna så vänligt kastat in ett till klättrahögtsomfan-hinder, som jag bara var upp och vände i, och ja, som det syns på bilden: klättrade runt. Att gå sick-sack var aningen lättare för det var omöjligt att gå fel även om tröttheten började kännas rätt bra nu.

Det var skönt att komma i mål och jag ger oss båda godkänt. Nu är vi mer än redo att jaga Hannibal Lecter. Ska bara vila lite först... /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 17 september 2011 13:54

Igår kväll såg jag och min svåger Johan filmen Jägarna 2. Det är inte varje dag man går på bio och ser en svensk storfilm som är inspelad i mina gamla hemtrakter. Faktum är att det är hela femton år sedan sist, för då hade den första Jägarna premiär. Den såg jag två gånger på Bio 3:an i Piteå, samt en gång till på min pappas biograf Star. Det säger väl en del om hur mycket jag tyckte om "ettan"...

Handlingen i denna uppföljare utspelar sig femton år senare. Polisen Erik Bäckström (Rolf Lassgård) återvänder än en gång till sina rötter i Norrbotten, men han gör det motvilligt. Minnena av vad som hände där uppe plågar Erik, och när ännu ett mord sker i den norrländska glesbygden, hinner tiden ikapp honom.

Återigen är det Kjell Sundvall som står för regin, och handlingen är inspirerad av mordet på pitefödda Carolin Stenvall, som mördades i trakterna kring Gällivare 2008.

Som vanligt när Kjell Sundvall står bakom kameran, blir resultatet bra. Precis som i förra filmen är fotot storslaget. Men det är klart, de norrländska vidderna säljer i princip sig själva, utan några krusiduller...

Trots att manuset på en mängd punkter skiljde sig från de verkliga händelserna, har man lyckats göra en spännande film utan många transportsträckor. Både jag och Johan hade vid ett tillfälle i filmen förväntat oss en liten extra "tvist", men den uteblev. Och kanske lika bra det - det är ju trots allt ingen hollywoodrulle...

Svensk film lider ju ofta annars av stela och konstgjorda dialoger, samt en seg handling där all action händer på slutet. Här är det mer en krypande spänning som byggs upp genom hela filmen, och jag tittade inte på klockan en enda gång under de 130 minutrarna.

Förutom Rolf Lasssgård är Peter Stormare den enda riktigt kända skådisen i filmen. Med detta inte sagt att de andra skådespelarprestationerna på något sätt var dåliga, tvärtom! Det var rätt befriande att inte behöva glo på samma gamla ansikten, kända från alla "löpande band-deckare". På tal om nunor hade Eero Milonoff (Populärmusik från Vittula) filmens kusligaste utseende. Han är säkert jättesnäll och trevlig i verkligheten, men rollpersonen skulle i alla fall jag inte vilja möta i en mörk gränd. Eller i en upplyst heller, för den delen... Brr!

Även om första Jägarna för alltid har en speciell plats i mitt filmhjärta, var denna uppföljare bättre än förväntat. Jag har svårt att tro att det kan bli en tredje film, men man ska aldrig säga aldrig. Vi får väl se om femton år... /Jon

Av Jenny och Jon Sjöberg - 17 september 2011 10:30

Idag är sista chansen att vara med och tävla

om en valfri vara värd upp till 200 kr från Evas underkläder.

Var med och tävla du också! Klicka HÄR för att komma till tävlingen.

(Vi har publicerat alla kommentarer allteftersom, så finns inte ditt tävlingsbidrag med har tekniken krånglat. Skicka då en ny kommentar.)

Av Jenny och Jon Sjöberg - 16 september 2011 20:15

I slutet av förra veckan kraschade vår dator och vi kom inte åt någonting. I datorn har vi som många andra bilder, texter och annat som inte går att ersätta.

Datorn är knappt ett och ett halvt år, inte särskilt gammal, men en krasch kan hända när som helst. Den här gången hade vi tur - en underbart härlig tur!

I måndags lämnade vi in datorn på reparation och hade inte särskilt stora förhoppningar om att få tillbaka den som den var. Men tji fick vi!

Idag hämtade vi hem hårddisken - och ALLT fanns kvar. ALLT var räddat. Vilken lycka! Det kostade visserligen en slant att få den reparerad men det var det ju förstås värt. Datorer säljs det här och där men bilder som dessa hade varit omöjliga att få tag på igen:

  

Det här får väl bli en väckarklocka till er som också har ovärderliga saker i datorn - spara allt på en extern hårddisk, på skiva, på minnepinne - på vad som helst. Det ska vi bli bättre på nu för man vet aldrig med tekniken.

Stort tack till HM Data i Tibro som räddade vårt allt! /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 16 september 2011 18:15

Nalle höll mig vaken under natten och vid tretiden blev vi tvungna att ta ut honom. Och då var han inte alls nödig. Grrr! 

Innan dess hade Jon legat och snarkat i mitt ena öra - vet inte hur många gånger jag puttade på honom! Och i mitt andra stod Nalle och gnällde. Utanför droppade något irriterande kondensvatten. Dropp, dropp, dropp...

Och hotellet var lyhört till tusen och givetvis gick folk och pratade i korridoren och i hotellrummet bredvid hittade Jon en kompis att snarka i kapp med. Det blev alltså inte mycket sömn, men det får vi ta igen i helgen.

Nu håller jag på att pyssla här hemma, väntar ut frans- och ögonbrynsfärgningen med lite dator. Tidigare har jag städat, plockat upp varor och packning, planterat om, vattnat, gått igenom mejl och post med mera. Jon och Johan är på bio och ser Jägarna 2 så jag har fritt fram.

Eftersom hotellfrukosten inte var någon höjdare så hamnade vi snart i IKEA restaurangen istället. Fanns mycket godare grejer där!

Och lite varor köpte vi också: praktiska behållare för vår återvinning, en ny badrumsmatta, påsklämmor, skedar (våra har blivit böjda när vi försökt skopa glass...) saft, kex med mera.

Vad vi inte köpte var en sådan här lampa... Eller ja, lampa och lampa. Ärligt talat så tyckte jag mer att det såg ut som att de hade hängt upp genomskinliga plasthinkar i taket. Ska det vara snyggt det?!?!

Nu ska jag fortsätta att bocka av grejer på min lista. Hade tänkt jogga, duscha en lång dusch och inte bara snabbt som det blivit på sistone, mina ben är fruktansvärt håriga också, har några tävlingar att kika på, några bloggar att besöka... Tänk vad mycket efter man hamnar på bara några dagar! Idag har jag till exempel inte druckit en enda droppe Coca-Cola (IKEA:s fuskcola räknas inte), så det ska jag också göra något åt. /Jenny 

Av Jenny och Jon Sjöberg - 16 september 2011 17:53

Jo, den var en besvikelse, tycker jag. Vattnig äppeljuice, omogen smaklös frukt, inget fikabröd... Det enda som passade bra var att de spelade Elvis Presley och låten "In the ghetto"...

Fast Jon hittade ju en del att äta förstås. /Jenny

Av Jenny och Jon Sjöberg - 15 september 2011 23:58

Förra gången lagen möttes i elitserien blev det SM-guld för Färjestad. Den här gången såg det i början ut att bli en förlust.

Matchens inledning var lite av ett sömnpiller, inte alls mycket hårt arbete och stort hjärta, och Skellefteå ledde...

Såg inte alls bra ut. Men så tände FBK till och matchen ökade i intensivitet och allt blev genast mer spännande. Färjestadsklacken var (som vanligt) ett härligt ljudligt inslag till hockeystämningen. Men det fanns faktiskt några SAIK:are på plats också...

 

Vid full tid stod det 2-2, och likaså efter förlängningen. Matchen gick till straffar och där var Färjestad strået vassare och vann!

Det är verkligen speciellt att se hockey live. Det blir inte alls samma sak hemma i soffan och vi är jätteglada att vi tog oss hit för att se den här matchen.

Och som utlovat hölls det en tyst minut för att hedra minnet av Stefan Liv. Det var alldeles knäpptyst i arenan och på jumbotronen visades ett bildspel med Stefan Liv upp. Jag bet ihop men det var svårt när bilden på Stefan och hunden visades. Ni som sett den vet säkert vilken jag menar. Den var en utav bilderna som fanns med när HV71 hade sin minnesdag. Bilderna som Stefan Livs son ska ha utbrustit "pappa" till när han såg dem... För liten för att förstå vad som hänt.

Vi har inte heller riktigt förstått. Men den tysta minuten och alla spelares sorgband gjorde det ofattbara mer verkligt. /Jenny

Presentation


Vi är Jenny och Jon, ett gift par som bor i en villa i Tibro tillsammans med våra fyra barn: Ian född i september 2012, Isa född i juni 2014, Loe född i mars 2016 och Lin född i januari 2018.

Kontakt: jenjonsjoberg@hotmail.com

Besökare just nu...


Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< September 2011 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se