Hugo och Lova, som kikar ut genom hålen på den här bilden, följde med på guldjakten! 

Jakten på den försvunna guldreserven är en jättestor satsning i Karlsborg och idag har vi gått den spännande och effektfulla turen.

I höstas deltog Jon som statist i filminspelningen av Sveriges första 3D-film som startar äventyret och jakten efter guldet. Jon var på en premiärvisning för ungefär en månad sedan, men då var inte allt riktigt färdigt. Och dessutom ville jag se vad det var han hade haft för sig hela nätterna där i november (läs här).

Min lillebror Johan, pappa och båda brorsbarnen Hugo och Lova följde också med på den spännande guidningen i fästningen.

 Gänget samlat i biosalongen med 3D-glasögon på!

Jakten på den försvunna guldreserven började med att vi fick sitta ned i en biosalong och titta på 3D-filmen. Och visst skymtade vi Jon på åtminstone tre ställen.

I filmen avslöjas att en utav kistorna med guldtackor bara innehåller stenar - guldet är stulet! Tillsammans med ett par barn ska vi hjälpas åt att hitta skatten, rädda kungen och Sverige.

Snyggingarna i 3D-brillorna!

När filmen är slut dyker guiden upp och ska föreställa ett utav barnen från filmen. Vår guide blev pojken - och han var jättebra! Väldigt trovärdig och duktig i sin guideroll och gjorde det lätt för oss att leva oss in i jakten.

Vår guide på äventyret!

Efter filmen fortsatte jakten in på fästningsområdet och längs med de med träspadar grävda vallarna - tog visst lite tid att få det klart... 

På turen fick vi lösa en gåta, spela tv-spel, fly undan fienden - allt för att hitta var guldet gömts.

På guldjakt längs vallarna.

Den här turen innehåller mycket och där som vi som deltagare i jakten blev mest delaktiga var i tv-spelet. Två och två skulle man plocka upp råttor i svansen och ta tillbaka guldet som de sprang med, vi skulle stampa snabbt och länge i marken för att välta möbler som en avledningsmanöver, vi skulle släcka en eld med brandslang...

Jag och Lova spelade tillsammans och vi jagade råttor, jag stampade mig alldeles svettig och vi släckte eldarna som riktigt erfarna brandmän! Och utav alla som deltog i vår guidningsgrupp så vann vi! Nej då, inte hade en alldeles för tävlingsinriktad faster något med det att göra... nej, nej.

TV-spelet var en riktigt häftig och medryckande del av fästningsturen.

Efter spelet fortsatte jakten och utan att avslöja för mycket kan jag berätta att Hugo och Lova var riktiga tuffingar på guldjakten. De bidrog till stor del till att rädda Sverige och att hitta guldet. De förtjänade verkligen sina diplom med texten: "Du är Karlsborgs fästnings hjelte" (stavades visst så förr i tiden...), och det är undertecknat av ingen mindre än kung Karl XIV Johan.

Hugo och Lova fick diplom för sin insats.

Jag läste någonstans att den här turen i första hand är riktad till barn i åldern 7-15 år men jag tycker nog att behållning var stor även för de vuxna i sällskapet. Både Johan och pappa kommer till exempel ha träningsvärk i benen imorgon för det här är väl det längsta de har gått på länge... Skämt åsido.

Jag gillade turen, det var roligt att vara aktiv, och det verkade som att Hugo och Lova gillade guldjakten också. 

Men givetvis hoppas vi på en ännu större behållning: att vinna guldtackan som är värd 150 000 kr!

När säsongen är slut dras en vinnare som kammar hem riktigt guld - det vore inte dumt.

Läs gärna mer om fästningsturen HÄR, och har ni ögonen med er så kan ni faktiskt skymta Jon i trailern på hemsidan! /Jenny

Den där riktiga högsommarvärmen vill inte komma. Än. Så vi får göra det bästa utav vädret som bjuds. Idag blev det minigolf vid Göta Kanal i Karlsborg. Och efter att ha sopat banan med Jon där for vi återigen ut till Hammaren för Vättern-bad. Minimalt med sol och maximalt med bad! Vi har en ganska utslagen vovve här om man säger så... /Jenny

Vi har anmält oss till SLA-loppet 2011. Vi ska delta och springa den 5 kilometer långa slingan i Skövde. Att vinna loppet siktar vi ju givetvis inte på men eftersom loppet är öppet även för glada motionärer, det skulle vara vi då, så ska vi vara med. Och förresten så skulle det lottas ut vinster bland de övriga också...

Av mina 28 orangea körsbärstomatplantor valde jag att bara spara en själv medan de andra blev omplacerade i hela Sverige. Hoppas att ni har det bra tillsammans!

Den planta som jag valde att behålla var den som var i sämst skick utav tomatplantsmamman Cherrys avkomma. Min planta döpte jag till Kjell och han har återhämtat sig väl - och nu har tomaterna börjat mogna.

Jon som provat en solvarm orange tomat tyckte att den var jättegod. Heja Kjell!

När det kommer till odling är jag helt vilse, men när det stod på påsen att fröerna hette Sömntuta kände jag att jag måste ju bara odla dessa. Lät ju helfestligt!

Och dessa frön hade ingen brådska med att börja blomma, därav namnet kanske... Men vem har bråttom? Nu har det i alla fall börjat komma fina blommor. /Jenny