Ikväll är det dags för Andra chansen som sänds från Sundsvall. Och vilka bidrag vi hoppas på och vilka vi tror på är två helt skilda saker.

Åtta bidrag möts i dueller tills två kvarstår - dessa två går vidare till finalen.

Jenny Silver möter Love Generation
Loreen möter Sara Varga    
The Moniker möter Linda Pritchard
Shirley's Angels möter Pernilla Andersson

Tyvärr kan inte båda våra favoriter The Moniker och Pernilla Andersson gå till final eftersom de möts i samma duellblock. Men vi hoppas på dessa två:

Även om Loreen känns lite sisådär - men det fanns ju inte mycket att välja på. Fast låten är bra och hon har pratat om att ändra sitt scenframträdande som var lite "Quasimodo"...

Dessa bidrag är vi ganska säkra på kommer att nå finalen i Globen nästa lördag:

Vilka är dina favoriter? Vilka tror du kommer gå till final? Bryr du dig alls...?

Näe, nu drar vi oss tillbaka och i säng efter en lång vecka. Nalle är redan rastad (och utslagen...), men lär väl agera väckarklocka lite för tidigt i morgon bitti.

Vi har inte gjort några större planer för helgen men imorgon blir det nog hämtmat med Johan, annars ska vi nog mest ta det lugnt.

Ikväll har vi sett lite Vem vet mest, Postkodmiljonären och På spåret och förundrats över hur lite vi vet. På spåret är ett utav våra favoritprogram.

Men vi var lite tveksamma när inte Björn Hellberg och Ingvar Oldsberg skulle vara programledare längre för vi tyckte om de två.

Särskilt Björn Hellberg som vi faktiskt har träffat, och han var så trevlig så. Men Fredrik Lindström och Kristian Luuk (de har vi inte träffat...) har klarat uppgiften mycket bra och vi gillar verkligen programmet. Vi är inga stora TV-tittare men det är ett utav de få program som vi faktiskt följer.

Natti, natti på er allesammans. Sov så gott.

Det här är favoritgodisarna just nu - underbart god mjuk nougat!

Fredagsmysgodis! Vi tog en sväng förbi Tempo i Fagersanna och köpte bland annat lite smågodis. Det har nyligen fått in ett charmigt alternativ till pappåsarna - små burkar som man kan fylla med lösgodis. Det gillar vi! Tror att de söta burkarna är halva frestelsen med godisköpet... Nu blev det en blå och en rosa, har en grön sedan tidigare. Bara den gula kvar.

Dessa godisar fick följa med i vår godisburk.

Med ett fantastiskt foto och vacker musik är filmen Oceans inget mindre än ett mästerverk. Men så tog den också fyra år att filma, och ytterligare ett år för att klippa ned de 480 (!) timmarna film till hundrafyra minuter magi.

Vi får följa med på en otrolig färd i, och ovanför, världens oceaner och se den fantastiska mångfald som döljer sig därute. En underbar naturupplevelse från soffan!

Filmen är en samproduktion mellan många länder, och filmades runt om på planeten. Jaques Parrin och Jaques Cluzaud heter männen bakom denna havsdokumentär med innebörden att vi måste respektera oceanerna och den jord vi lever på.

Trots att det i första hand är en dokumentärfilm, ger filmen inte många fakta alls. Långa stunder hörs ingen berättarröst, och när den väl talar är den mer filosofisk än faktaspäckad. Det är faktiskt skönt att se så många scener utan att någon berättar vad det är som händer. Flera sekvenser är väldigt harmoniska, med vackra musikstycken som följer händelseutvecklingen.

Man skulle omöjligt kunna lägga alla djurarter som förekommer i filmen på minnet, men en del känner vi i alla fall igen. Det är fåglar som söker mat i vattnet, saktmodiga sjökor som betar på havsängarna, nyfödda sköldpaddsungar som är på väg till havet, nyfikna sälar, färgglada fiskar och även isbjörnar och pingviner följer med på denna resa.

Liv och död förekommer i filmen, och i djurlivet är det ofta det som det handlar om - att överleva. Människan har en roll i filmen som inte lämnade oss oberörda. Delfiner och andra fiskar och djur dör i fiskares nät, och skräp och gifter förorenar haven. Men värst var ändå scenen när en haj fått alla sin fenor avskurna för att göra hajfenssoppa. Hajen slängdes efteråt levande överbord och sjönk hjälplös mot havets botten. En skakande scen.

I eftertexterna läste vi oss dock till att inga djur kommit till skada under inspelningarna, slaktscenerna var rekonstruktioner. Men det såg kusligt äkta ut och verkliga var i alla fall våra föraktfulla känslor för den grymhet som djur många gånger utsätts för, helt och hållet i onödan. 

I filmen säger berättarrösten att aldrig har människan upptäckt så mycket, och aldrig har vi förstört så mycket. Många arter som funnits i årtusenden har utrotats på väldigt kort tid. I filmen framgår att naturen klarar sig ganska bra utan mänskligheten, medan vi är så fullständigt beroende av den för vår egen överlevnad.

Så här mysigt hade jag och Nalle det i soffan när vi låg och såg film. Vi två trängdes i tvåan medan Jon hade hela trean för sig själv. Men ska det vara mysigt så ska det vara trångt! /Jenny

Nu får det nog bli några Ave Maria igen för vi har syndat... Kladdig kladdkaka och smarriga bananchokladmuffins!

Jon jobbade över och hade tänkt köpa med lite lill-lördagsfika hem, men vi är under Ullaredssparkrav och han hejdade sig. Istället bakade vi hastigt och lustigt lite gofika själva.

Gigantiska muffins i dinosaurieformar och kladdkaka med grädde! Om det var gott? Ja, det var det! Om det finns något kvar? Ja, faktiskt. Om vågen kommer att gå i taket? Ja, antagligen. /Jenny