Här går jag omkring och väntar på att något roligt ska hända, att det till exempel ska komma något roligt med posten. Och så kommer postbilen - förväntningarna är på topp. Men i lådan ligger endast det orangea kuvertet! Sååå tråååkigt.
Får väl vänta vidare på att det ska dyka upp något trevligt...

Väntar gör förresten också bröderna Ulf och Perry Olsson i det norska vallateamet. Marit Björgen hade haft så bra skidor efter Skiathlon-guldet igår att hon i direktsändning lovade att dyka upp naken i vallaboden. Än har hon inte kommit...
"- Vi vågar knappt gå härifrån", säger Perry Olsson.
Tror jag det...

Nu behöver jag inte en oklädd Björgen för att muntras upp för uttrycket:

 "Den som väntar på något gott, väntar på en naken Marit Björgen" har jag aldrig hört.

Det räcker med något lite halvskoj, för att pigga upp. Bara lite grann. 

"Jag har slutat fråga och undra varför
Jag får inga svar, man lever tills man dör
Lagom doser glädje, lagom doser gråt
däremellan ledan man aldrig kommer åt"

Tills dess lyssnar jag på Peter LeMarc. Han vet precis hur det ligger till... /Jenny

Tänk vad ett litet paket jäst kan ställa till det...

Idag blev det piroger till lunch och de blev jättegoda! Kanske lite för stora, men jag hittade ingen mindre tallrik att måtta efter, assietterna var för små. Det är länge sedan vi åt piroger och jag har nog bara gjort denna rätt en gång tidigare - hade hunnit glömma bort hur gott det är!

I dessa är det givetvis vegetarisk färs men läser man på nätet står det att det går att blanda i allt möjligt.

I Finland, Ryssland och Polen är det en vanlig maträtt. I Finland äter man den karelska pirogen och i Polen fylls pirogen med kött, svamp, kål, ostmassa eller frukt innan den kokas.

Det står att piroger också kan serveras som dessert men jag tror jag föredrar den som mat. /Jenny

Nalle var aningen gnällig och omedgörlig igår men det visade sig bero på att han var trött. Det blev nog för jobbigt att hålla reda på vimsiga matte som envisades med att slarva bort repknuten i skogen hela tiden.

Framåt kvällen kröp han upp i mitt knä och låg och myste under fleecefilten, och det blev svårare och svårare för honom att hålla ögonen öppna... /Jenny